Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Jordbruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
172 Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815)
Framför allt var det emellertid nyodlingarna som utgjorde ett
huvudmoment i utvecklingen. Nyodlingsverksamhet hade ju spelat
stor roll redan under 1600-talet, och en jämförelse mellan de två
perioderna pekar på att jordbrukets typ fortfarande i det väsentliga
förblev den gamla. Men detta hindrar icke att nyodlingens karaktär
i rätt hög grad hade ändrats sedan föregående århundrade. Då bar
den prägel av inre kolonisation, det var då nya bygder, nämligen
skogsbygderna, som sattes under plog. Nu däremot var det
åtminstone till mycket stor del i de redan sedan gammalt odlade trakterna
som ny jord upptogs över hela landet, t.o.m. i Skåne och Halland.
Medan detta gällde redan under 1700-talet, så stimulerades rörelsen
ännu mer genom höga spannmålspriser i början av det följande
århundradet. Åtminstone sedan denna tid har ivem att öka arealen,
i stället för att odla redan upptagen areal intensivare och mer
rationellt, varit utmärkande för de svenska bönderna, tydligen delvis på
grund av en viss stolthet över att ha så mycket öppen jord som
möjligt; redan Hans Järta varnade, på grund av gödselns
otillräcklighet, emot denna tendens i sin ryktbara femårsberättelse för
Kopparbergs län 1818/22.
I alla händelser kan det icke råda tvivel om att ett våldsamt
intresse för nyodlingen började redan under 1700-talet. Från år 1779
har man exempelvis följande yttrande, som icke hänför sig till någon
särskild landsdel:
”Överallt ser man åkerjorden utvidgad, de där inom befunna lindor
uppbrukade, stora stycken av utmarker inhägnade och uppodlade, torp
anlagda, vretar upptagna, skarpa ängar och hagar förvandlade till åkrar
och dessa i allmänhet bättre odlade och danade än fordom.”
För 1800-talets två första årtionden överflöda uppgifter om
nyodlingarnas utbredning, och hushållningssällskapet i Värmlands län,
som tycks ha varit det där rörelsen drevs längst, skrev 1810 att
odlingsnitet hade gjort inkräktning på själva bergen och förvandlat
beteshagarna till åker — det sistnämnda särskilt värt att lägga märke
till. På olika håll omtalades en ökning av sädesproduktionen med
så mycket som en fjärdedel.
Nyodlingsverksamheten gick tillsammans med hemmansklyvning,
sålunda uppdelning av de gamla brukningsdelarna i flere, en fråga
som strax skall upptagas för sig. En mycket viktig sida av
utvecklingen, närmast i herrgårdsbygderna, var också den särskilt starka
ökningen i torpbildning, som kan ha gått tillbaka till tider innan man
— i befolkningsstatistiken — kan följa den övef hela landet. I fråga
om Kronobergs län kan man se att mot 142 torp år 1686 stodo
icke mindre än 923 år 1766 och 1 828 år 1805. För landet som helhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
