- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 15. Utopier i verkligheten /
217

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samvetskval

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SAMVETSKVAL 217

hans hustru; föll hon undan, då skulle han och hela
hans byggnad ramla. När han nu efter ett par
månaders äktenskap rocks ifrån henne, var han icke mer
sig själv. Han tyckte sig sakna sitt ena öga, $in
ena lunga, sin ena arm, och därför kunde han också
gå så hastigt itu när slaget kom över!

Vid åsynen av dottern tycktes något nytt stiga
upp i vad herr von Bleichroden kallade sin
natursjäl, till skillnad från samhällssjälen, som
produceras av uppfostran. Han kände nu, att han var
bunden vid släktet, att han icke skulle dö, när han
en gång doge, utan att hans själ skulle fortleva i
barnet; han erfor med ett ord, att hans själ
verkligen var odödlig, om också hans kropp skulle duka
under i striden mellan de kemiska krafterna. Han
kände sig med ens pliktig att leva och att hoppas.
Ehuru han ofta greps av förtvivlan, stundtals, då han
hörde sina landsmän i segrens mycket naturliga rus
tillskriva den lyckliga utgången av kriget några
individer, som från sina landåer med tuber betraktat
slagfälten; men då blev hans pessimism honom
klandervärd, såsom hindrande det nyas utvecklig genom
dåligt föredöme, och han blev optimist av
pliktkänsla. Men han vågade icke återvända till sitt
hemland, av fruktan att åter råka in i modlöshet, utan
begärde sitt avsked, realiserade sin lilla förmögenhet
och satte sig ner i Schweiz.

Det var en vacker, ljum höstafton i Vevey år
1872. Middagsklockan hade ringt till diner vid
sjuslaget i den lilla pensionen Le Cédre, och vid det
stora middagsbordet samlades pensionärerna, vilka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:30:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/utopier/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free