- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 15. Utopier i verkligheten /
216

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samvetskval

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

216 UTOPIER

dårhus. Och när han icke kunde upptäcka ett enda
hål på muren, genom vilket han kunde komma ut,
utan att möta en hindrande bajonett eller en
gevärsmynning, blev han förtvivlad. Han upphörde att tro
på allt, till och med på räddning, och han kastade
sig in i pessimismens opiikrogar för att åtminstone
döva smärtan, där ingen bot fanns. Schopenhauer
blev hans vän, och senare fann han i von Hartmann
den brutalaste sanningssägare världen sett.

Men samhället kallade honom och fordrade få
honom inregistrerad någonstädes. Herr von
Bleich-roden kastade sig på vetenskapen och valde en av
dem, som hade minsta möjliga beröring med nutiden:
geologien, eller hellre den gren av densamma, som
behandlade en förgången världs djur- och växtliv,
paleontologien. Då han frågade sig själv: till vad
nytta för mänskligheten? kunde han endast svara:
till nytta för mig! Till bedövningsmedel! Han kunde
aldrig läsa en tidning utan att känna fanatismen
såsom ett gryende vansinne stiga upp, och därför
höll han allt, som kunde påminna om samtid och
nutid, ifrån sig; och han började hoppas att i en
dyrt förvärvad, tillkämpad stupiditet få leva sina
dagar ut i rö och med bibehållet förnuft. Så gifte
han sig; han kunde icke undgå naturens oryggliga
lag om släktets hållande vid makt. I hustrun hade
han sökt att återvinna allt det innerliga, han lyckats
arbeta sig ifrån, och hon blev hans gamla,
känslosamma jag, över vilket han gladdes i stilla lugn,
utan att behöva gå ut ur sina förskansningar. I
henne fann han sitt komplement och började samla
sig, men han kände också att hela hans kommande
liv var byggf på tvenne hörnstenar; den ena var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:30:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/utopier/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free