Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ÅTERFALL 149
De betraktade varandra som två tigrar färdiga
till språng.
- Vill du ha fritt avtag? Ivan, tog Paul upp.
Vill du lämna brevskrivaren i rö, medan han räddar
sig? Tänk på hans barn, Ivan!
- Jag vill det, Paul!
- Du har då tvivel om din nya kallelse?
- Vem kan icke ha tvivel?
- Icke om huvudsaken, Ivan, men om detaljerna
kunna vi tvivla. Varför deklamerar du icke för mig
om våra ogärningar, varför skruvar du icke upp dig
i din nya roll?
- Jag är trött! O, jag är så trött! Jag är
mycket olycklig!
- Jag tror dig, Ivan; du är mycket olycklig,
ty du har förlorat hoppet om det kommande.
- Ja, det är hopplöst!
- Det är icke hopplöst därför att du förlorat
hoppet. De ha behövt två tusen år att bygga upp
denna konstiga byggnad; icke kunna vi riva den på
tjugofem år, och därtill bygga en ny. Moses släpade
Israels barn i öknarne för att de gamla skulle dö
ut, men under tiden uppfostrade han det nya släktet,
som skulle få se Kanaan. Låt våra ben vitna i
ökensanden, det är vår lott, men låt oss arbeta för de
kommande: det är allt vad vi kunna göra. Men säg
mig, Ivan, vilken sofism är det som har fångat dig,
ty utan motiv lär du väl icke vara?
- Kalla den sofism, sade Ivan, för mig är
den ett talande skäl. Jo, I behandlen som [-förbrytare-] {+för-
brytare+} dessa män, och I tron att de äro bedragare.
Jag vet att de hava goda uppsåt och äro bedragne
i värsta fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
