Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Författaren - 1. Efter stormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
154 TJÄNSTEKVINNANS SON
hastigt, till slut, och nu kom den nyvaknade
kraftfullare och ville leva sin.
Ett misslyckat försök företaget året förut att
skriva ett svenskt lustspel, förlagt till tiden 1848
och nästan alldeles tendenslöst, hade nu jämte så
många avrådanden avskräckt honom från att skriva
för teatern, och gav honom nu när författarlusten kom
på, den idén att försöka sig i novellformen. Han
hade odlat genren i tidningar förut, men att i en
liten bild sammantränga en detalj av hans rika fonder
behagade honom ej, och att minutera ut sig fann
han slöseri, ty han kunde kanske komma att behöva
alla dessa scenerier åtminstone någon gång i en okänd
framtid. Därför beslöt han nu att i många
småbilder teckna ett ämne. Ett sådant trängde sig nu
fram, han kunde ej säga huru, kanske därför att det
förflyttade honom från de sista årens pinsamma
intryck tillbaka till ett förflutet, som ej hade något
sammanhang med det närvarande. En författare
väljer icke sina ämnen, men han kan det oaktat välja
bland de ämnen som redan gripit honom. Han satte
sig sålunda att skriva ur sina studentminnen, och
sålunda tillkom Från Fjärdingen och Svartbäcken.
Det var icke med någon avsikt att avslöja
missförhållanden eller att häckla eller hämnas, ty
numera ansåg han alltsammans vara ett enda stort
missförhållande, och att allt var lika värt att häcklas
antingen det var stort eller smått, högt eller lågt,
däruppe eller därnere. Det vilade en stilla
passionslös pessimism under dessa lätta utkast. Intet
partiintresse, inga vädringar efter konjunktursströmmar,
intet frieri till flertalsmeningen, och det icke minst
märkliga, hans gamla demokratmonomani har dunstat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
