Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
SMÄRRE BIDRAG.
ord från de andra skandinaviska språken, ett förhållande
som egendomligt nog aldrig framhållits. Så skref
Atterbom i Phosphoros 1813: "mellanskofven af en dorsk och
djurisk hvila" (s. 347), på samma sida har han äfven subst.
dorskhet. Palmblad skref i Sv. Lit.-tidn. 1814, sp. 443:
"misstrogne och dorske genom sjelfwa hwilan". — Fritänkersk
är ju ett af de många försöken att få adjektivafledningar till
ord på -are. Ibland det stora antal adj. på (i)sk, som
bildats mer eller mindre tillfälligtvis och aldrig fått lifligare
användning, finnas nog flera af samma typ som
’trumslage-risk\ Jag erinrar om t. ex. landtjunkerisk, användt af
Hammarsköld (1811, Enligt Frunck, Bref o. s. v.) och Atterbom
(därs. 229), Heidenstams adertonhundratalisk (Hans Alienus),
sextonhundratalisk hos Almquist (Imperialoktaven ni: 157),
hofmarskalkisk (Tre fruar i Småland II: 42), carldentolftisk
(därs. III: 144), bibliotekarisk (Sv. Lit.-Tidn. 1814) o. s. v.
Det ligger ju något lärdt öfver denna ändelse, hvarför
särskildt nyromantikerna odlade den; jfr min uppsats
"Runebergs språkbruk" i Pedag. tidskr. 1900, s. 74. — I
förbigående kan det måhända förtjäna nämnas, att det af Tamm, "Om
avledningsändelser hos svenska adjektiv", s. 58 som nydanadt
betecknade skaldisk synes vara skapadt af nyromantikerna,
hos hvilka det förekommer dels hänförande sig till den
isländska skaldediktningen, dels i den nu lefvande betydelsen.
Lydhör finns i vers (Finsk tidskrift 1903, LIV: 336):
Ibland, en höstens dag,
när det blir lydhört i luften,
i samma betydelse som hos Rietz sp. 400. Förf. tror sig där
ha skrifvit sörmländska.
Bland låneorden på -else synes inflytelse ha varit
vanligt sedan senare delen af 1700-talet. Hos nyromantikerna
finna vi ytterligare närvarelse (äfven själsnärvarelse, Sv.
Lit.-Tidn. 1814, sp. 510) och tillvarelse såsom mycket vanliga;
vidare bestyrkelse, frånvarelse (Atterbom), igenkännelse,
miss-undelse, renselse och åkallelse (Atterbom). Det från
Strindberg visade gentagelse erinrar om det hos Böttiger (Minne
af E. J. Stagnelius, 117) hittade, olyckliga gentagningar och
det af Fr. Ström tillslarfvade "Artikeln gengifver ett par
uttalanden" (Socialdemokraten 1894, n:r 197). Föråret (= våren)
har jag hittat i Journal för litt. och teat. 1811, 28 aug.
Grundlag (= grundval), som också kan anföras från Strindberg,
Tryckt och otryckt I: 199, torde äfven kunna uppvisas då och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
