Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN PROSODISKA FRÅGAN.
• 151
godt att lämna den förklaringen helt och hållet.
Upplysningsvis vill jag i afseende på detta och alla öfriga i mitt
föredrag åberopade experiment meddela, att de för större
allmängiltighets skull voro intalade med akut accent d. v. s.
stigande tonglidning, som vid ömvändning naturligtvis blef
fallande. Att jag dock förut hade pröfvat samma fonem
äfven med fyllande tonglidniög (grav accent), kan jag
meddela, liksom det framgår af en not till mitt föredrag. Vidare
vill jag meddela, att vid upprepning af sorragis s icke
upprepas både i början och slutet (sorragis-sorragis) ^ller
förlängdes, utan uttalades lika kort som g, för att rytmen skulle
blifva så korrekt som möjligt.
Det var således icke heller "den associativa kraften i
gravisbetoningen jag hade att tacka för, att jag vid
ömvändning hörde accentförskjutning i fallen léttepä, ättigas,
dggä-leb, åddereb, àbbageb, dkkalébu. Då accenten betyder stigande
glidning och de följande stafvelserna hade fallande ton, så fick
ömvändningen stigande ton på mellersta stafvelsen och fallande
ton på ultima. Nu kan d:r M. invända, att då var det i
alla fall den akuta accenten som utöfvade denna associativa
kraft. En sådan invändning skulle ju vara rätt besvärande
för mig. Vända mig huru jag ville, skulle jag ha denna
invändning emot mig. Lyckligtvis försvagas den associativa
kraften, då den ena eller den andra accenten i svenskan är
likgiltig. I mitt uttal har jag visserligen akut på de fyra
(om man så vill fem) sista ordøn, men jag känner uttalet
med gravis och har hört det så mycket, att intetdera uttalet
förefaller mig abnormt att höra.
I sammanhang härmed måste jag vända mig mot en
tyst anmärkning, som ligger bakom d:r Mrs försök att
förklara mina experiment, nämligen den att jag ej bort använda
sådana fonem, som "vid ömvändning utgjorde välbekanta ord
med fast dynamisk accent på andra stafvelsen". Ja, om d:r
M:s accentteori vore riktig, då skulle med nödvändighet följa,
att jag vid ömvändning måste höra accenten på andra
stafvelsen, vare sig att den funnes där eller icke. Men af denna
teori följer äfveq, att jag vid åhörande af andras tal måste
på grund af associationer från mitt eget uttal höra accenter
på denna stafvelse, äfven om den talande accentuerar den
första eller tredje. När jag således icke kan gilla d:r M:s
accentteori, kan jag icke heller gilla konsekvenserna däraf.
Det finns visserligen någon grund för d:r M:s rädsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
