Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
ERIK ROSENGREN.
gifva ett tyskt öra intrycket af accent. En tredje
förklaring ligger naturligtvis däri, att reproducera kunnat gå åt
ena sidan af spåret, hvarigenom tonen blifvit otydlig eller
till och med sjunkit.
Samma förklaringar stå till buds för det lika lydande
28) och 27) tita > åti*. Att 2) tita blir qtit torde
däremot hero på den musikaliska accenten.
I 24) zibyh > dlybiz (dhjbis är förmodligen1 tryckfel)
samverka flera ogynnsamma omständigheter. Först har a
sådan klang, som ej förekommer i betonad stafvelse. För det
andra kan ^/-klangen stundom blifva något oklart återgifven.
För det tredje fortsätter i-klangen in i z, emedan detta har
en besläktad klang. Resultatet blir, att stafvelsen biz
ställer sig gynnsammast för uppfattningen.
I 25) söragis torde tonglidningen varit hufvudsakligen
stigande på ö och sänkningen fallit hufvudsakligen inom r.
Om den melodiska hufvud accenten i d:r M:s uttal af en kort
vokal till större delen är stigande, så blir följden att vid
ömvändning det stigande a bättre inger föreställning om
accent än det hufvudsakligen fallande o. D:r M. uppger
själf sid. 108, att betonadt kort i skulle vara något stigande
för att sluta med lägre ton än vid början, men jag kan ej
däraf med säkerhet sluta, om han menar, att fallandet också
upptager större tid af i och således utgör större del af
kurvan. Tills jag blir upplyst om motsatsen, antager jag
att stigningen upptager längre tid än fallandet och således
hufvudsakligen karaktäriserar accenten i en kort vokal.
I 30) sivaråsivaràsivaräsi kommer åter r efter a,
hvilket lätt har till följd, att a-klangen fortsätter ett stycke in
i r. Om härtill kommer att tonen är hufvudsakligen
fallande i sivar men stigande i a, så måste sistnämnda a
förefalla obetonadt på grund af fallandet, under det att av
förefaller betonadt, först på grund af stigandet, för det andra
på grund af förlängning genom a-klangen i en del af r, för
det tredje emedan det sonora v lätt förenar sig med a till
en diftong.
D:r M. försökér sig också på att förklara mina
experiment med den fysikaliska intensiteten. Det är dock
egentligen blott sorragis, som i detta afseende tyckes falla sig
bekvämt för honom, och då tror jag, att det kan vara så
1 Sid. 109 talas dock om fallet 24 sibyl* > dlybis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
