- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Fjärde årgången. 1904 /
88

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

88

HILDING CELANDER.

konstruktionen "en fullblods ulmerdogg" antecknadt från
en annons). — Från dylika sammanställningar skulle ju
användningen af envånings {tioöres, fullblods etc.) såsom
själfständigt adj. lätt kunna öfverflyttas äfven till andra
ställningar, kunde man tycka. Faktiskt är emellertid att
denna öfverflyttning af användningen som själfständigt
adj. är synnerligen begränsad. Den förekommer ej gärna
vid förbindelser som "ett tvåvånings hm", "en tioöres
cigarr", af det skäl, att den morfologiska typen
envåningshus, tioörescigarr utöfvar en alltför stark
associativ attraktion. (Endast når särskilda faktorer gynna
ordfogningens form: t. ex. "en enkel envånings
byggnad", där kordinationen med enkel ger stöd åt adj.
envånings’, eller vid svar som: "Jag skall be om en
cigarr". — "Tioöres eller tolföres?", där adj. framstår
genom ellips ur sammansättningen tioörescigarr,
tolföres-cigarr, då utfyllandet af det senare ledet ju göres
öfverflödigt genom det i talet föregående.) — Vid
uttryck som det citerade aen fullblods Apache" måste
man väl därför anse, att de rent svenska språkvanorna
icke förslå att gifva förklaringen på den egendomliga
morfologiska fasoneringen; utan här måste säkerligen
inflytande från da.-no. konstruktionssätt tagas med i
räkningen.

Som ett mellanting mellan ordförrådets fasta
språkmaterial och de fria syntaktiska förbindelserna måste
man betrakta ordförbindelser, som äro en gång för alla
gjutna i en bestämd form, och såsom bärare för en viss
semologisk uppgift, lika fixa som det enskilda ordet är
det för sin. Till sådana fixa ordförbindelser ("stående
uttryck") öfvergå bl. a. gärna förstärkande
sammanställningar af ett adj. med ett annat ord: spik nykter, kaf lugnt,
topp tunnor rasande o. s. v. Dylika
förstärknings-samman-ställningar vandra ofta i likhet med de enskilda orden från
språk till språk. Från da. eller no. härstamma med säker-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:15:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1904/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free