Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 11. Mor Kitta menar, att det är troll med i spelet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
91
— Kanske det hade varit bättre.
— Håken kan tänka det. Jag var ifrig jag som de öfriga
att få reda på gossen.
— Visst, visst. — Men nådig frun fick nog fantasier och
när Jerker bara spottade efter zigenerskorna och inte lade pinnar
i kors på vägen, så kan det allt hända, att zigenerskorna
förtrollade nådig frun.
— Men de hade ju aldrig varit framme vid gården!
— Kan väl vara.
— De kunna väl inte förtrolla människor, som de inte träffa
heller!
— Ovisst är det, hur därmed kan vara förhållandet. Hade
korsen blifvit lagda, så hade de varit bet — men nu — — —
— Nej, det där tror jag inte på.
— Har Jerker någon ovän vid gården?
— Ja, nu har jag godt om ovänner där; jag tror, att hvarenda
människa vid hela bruket är min ovän.
— Det är nu, det!
— Ja.
— Men förut. Hade Jerker någon ovän där förut?
— Inte hvad jag vet.
— Någon afundsmän?
— Nej, det har jag aldrig märkt.
— Har Jerker aldrig talat om kärlek vid någon af jäntorna
vid bruket.
— Nej, aldrig i tiden! Jag har alltid tänkt på Elsa, jag,
och det har nog litet hvar vetat af vid bruket.
— Nå är det någon af jäntorna vid bruket, som gifvit
Jerker goda ögon då, utan att Jerker brytt sig om henne?
— Ah kors, svarade Jerker och strök sig om munnen, visst
har det väl händt i bland, att jag i lekstugan om vintern och
vid midsommardansen om sommaren sett en och en annan bliga
på mig.
— Vet Jerker säkert, hvilken det är?
— Det är nog en och annan.
— Och de ha väl fått en och annan släter (= kyss) af
Jerker ändå?
— I är allt värre än en skolmästare att examinera en stackare,
svarade Jerker.
— Hur var det. Är det inte som jag säger? fortsatte mor
Kitta spörjande, utan att låta sig uppehållas.
— Visst har det väl händt förstås — det är väl inte så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
