Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 11. Mor Kitta menar, att det är troll med i spelet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
90
på landsvägen och henne skall jag ha, om också mor hennes
skickar henne ända in i Blåkulla, ty jäntan är min, det har hon
sagt mig och jag är jäntans, det har jag sagt henne.
— Men om Elsa får höra det där talet, som just nu går
om Jerker, då!
— Strunt är det med kärleken, om den skall bli mindre,
därför att en blir förtalad — nej, kära mor, Elsa är allt af sådant
gods, att det håller att tumma på och kärleken blir ej oskärad
af förtal
— Var inte så säker.
— Är jäntan så misstrogen — — — ja, då vore det bättre,
att vi tu aldrig blefve ett. — Klarälfven är djup och vill inte
Elsa ha mig, då — — —
Han gjorde en rörelse med handen, som när något faller
nedåt. Han ville därmed beteckna, att han skulle kasta sig i
älfven, om det vore så, att han ej finge sin käresta.
— Så illa skall det väl inte gå ändå, sade mor Kitta.
— Jag tänker mig det själf.
— Hvad var det Jerker ville fråga om vidare?
— Jo, I mor Kitta kan nog säga mig, hvem det är? som
kommit upp med det där pratet, att jag skulle hafva stulit
Edmund och sålt honom till zigenarne.
— Det är allt en sak, som tål att tänka på.
— Jag tänker, om jag skaffar en half kanna bännvin — —
— Kanske — — —
— Se det är inte utan, att jag skulle vilja klämma till den,
som spridt ut det där ryktet.
— Säg ingenting om det.
— Inte har brukspatron tagit det af sig själf inte.
— Det tror inte heller jag.
— Och inte nådig frun heller.
— Det beror på det.
— Mor Kitta! I tror — — —
— Jag tror ingenting.
— Men nådig frun har alltid varit mig huld och vänlig — — —
— Kan väl vara. Men nådig frun blef naturligtvis mycket
förskräckt, då hon fann, att Edmund var borta.
— Men därför skall hon väl inte skylla mig för, att ha
framkallat olyckan?
— Hon fick höra, att Jerker sett zigenarne.
— Det var väl ärligt sagdt af mig?
— Visserligen.
— Skulle jag hållit hemligt därmed?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
