Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Den svarte mannen i Hvita huset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
992
ta mäns i gemensam sträfvan att rädda landet, som skulle det
icke vara för stor förmätenhet af en färgad man att frambära
sina lyckönskningar till presidenten tillsammans med andra
medborgare. Jag beslöt att gå och sökte förgäfves efter någon
af min färg, som ville åtfölja mig.
Det blef slutligen bestämdt, att fru Dorsev skulle göra mig
sällskap, hvarför vi båda slöto oss till den stora procession af
medborgare från alla delar af landet, som långsamt skred fram
mot regeringsbyggnaden. Jag hade rätt länge betraktat mig som
en- människa men nu, i denna skara af landets yppersta, kän-
de jag mig som en människa bland människor. Till min leds-
nad måste jag dock säga, att denna behagliga visshet icke blef
af lång varaktighet, ty vid ankomsten till dörren togo mig två
där posterade polismän rått vid armen och befallde mig att
hålla mig undan, ty de hade uppdraget att icke insläppa
personer af min färg. Jag behöfver icke säga läsaren, att det-
ta var ett oangenämt tillbakasättande. Men väl inne i striden,
ansåg jag det icke riktigt att underkasta mig ett sådant afvi-
sande. Jag sade dem, att jag var alldeles säker att det måste
vara något misstag, ty någon sådan order kunde icke hafva ut-
gått från president Lincoln, och om han visste, att jag var där
utanför, skulle han önska att jag insläpptes. För att göra ett
slut på underhandlingen, såsom jag’ tror, ty vi hindrade passa-
gen och kunde icke så lätt drifvas undan, antogo de en min af
höflighet och erbjödo sig att ledsaga oss in. Yi följde dem och
funno oss snart vandra på några plankor ut genom ett fönster,
som hade anordnats till en tillfällig utgång för de besökande.
Vi stannade så snart vi sågo listen, och jag sade till polismän-
nen: »Ni har bedragit mig. Jag går icke ur denna byggnad,
förrän jag får se president Lincoln». I detta ögonblick igenkän-
de mig en herre, soin just gick in, och jag’ sade till honom:
»Var så vänlig och säg’ till president Lincoln att Frederick
Douglass af polismän hindras att komma in.» Det dröjde icke
länge, innan fru Dorsev och jag’ gingo in i det stora östra
rummet och där sågo en tafla af glans och förfining, sådanjag
aldrig förut skådat i detta land. Höjd öfver alla andra som en
fura på berget, stod herr Lincoln där i sin enkla storhet och hem-
trefna behaglighet. Igenkännande mig redan innan jag hann
fram till honom, utropade han, så att alla omkringstående kun-
de höra honom: »Här kommer min vän Douglass.» Tagande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
