Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Den svarte mannen i Hvita huset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221 —
eden som förelädes af öfverdomaren Chase till det korta men
betydelsefulla tal herr Lincoln höll, rådde en tryckande tystnad
bland mängden. Talet ljöd snarare som en predikan än som
en officiell handling. I så få ord som möjligt påvisade han
landets belägenhet fyra år förut vid hans första tillträdande af
presidentvärdigheten samt krigets orsaker och de anledningar
å ömse sidor på grund af hvilka det förts.
Sedan han därpå i några få korta meningar tillstått sin
öfvertygelse, att slafveriet varit den »förargelse, som i Guds för-
syns ordning ovillkorligen måste komma, och kriget den olyc-
ka, som lofvats dem genom hvilka förargelsen kommer», sade
han sig vilja fråga, om man häri kunde »se något öfvergifvande
af de gudomliga attribut, som på en kärleksfull Gud troende
alltid tillskrifva honom. Varmt hoppas vi», fortsatte han, »brin-
nande bedja vi, att detta krigets förfärliga gissel snart må draga
förbi oss. Men om Gud vill, att det skall fortfara tills all den
rikedom, som genom trälens i tvåhundra femtio år fortsatta
ohelönade arbete hopats, sjunkit samman och tills hvarje blods-
droppe, som piskan frampressat, betalats med annat blod, som
svärdet gjutit, då måste man ännu säga, liksom det sades för
tre tusen ar sedan: »Rättfärdiga äro visserligen Herrens domar.»
»Med hätskhet mot ingen, med deltagande för alla, med
ståndaktighet i det rätta i den mån Gud gifver oss att se det
rätta, må vi sträfva att fullborda det verk vi hafva förhänder,
att förbinda nationens sår, att sörja för den, som burit stridens
mödor och faror samt för hans enka och faderlösa barn, att
göra allt, som kan upprätta och befrämja en rättvis och var-
aktig fred bland oss själfva och med alla nationer.»
Jag vet icke huru många gånger och inför huru många
människor jag anfört dessa högtidliga ord af vår martyrpresi-
dent. De grepo mig då och hafva allt sédan tyckts mig inne-
hålla mera af kärnfull lifssubstans än jag någonsin sett samlad
inom så begränsadt utrymme; dock såg jag vid detta minnes-
värda tillfälle, då jag glad och tacksam klappade händerna,,
i mångas ansikte omkring mig uttryck af helt andra känslor.
På aftonen denna invigningsdag väntade mig en ny erfa-
renhet. Den vanliga mottagningen gafs i regeringsbyggnaden,
och ehuru aldrig några färgade personer vågat inställa sig vid
dylika tillfällen, så tycktes det nu då friheten blifvit repulikens
lag och färgade män på slagfältet blandade sitt hlod med hvi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
