skald, språkkännare, tidningsman. Född d. 22 aug. 1833 vid Skäftesberget i Ramsbergs bergsförs. af Örebro län. Föräldrar: kommissionslandtmätaren Erik Emanuel Öman och Margareta Kristina Erlandsson.
Efter förberedande undervisning vid läroverket i Örebro blef O. student i Lund 1852, fortsatte därefter sina studier i Tyskland, där han vid universiteten i Leipzig och Jena sysselsatte sig med filosofi och språkvetenskap och blef fil. doktor på det senare stället 1859. Efter sin återkomst till Sverige sökte han aldrig inträde i statens tjänst med undantag af en adjunktur i moderna språk vid Uppsala universitet, till hvilken han äfven blef uppförd på förslag. I stället ägnade han sig enskildt åt litteratur, språkstudier och författareskap. Sin vittra bana öppnade han 1857 med en diktsamling, Lyriska blad, ny samling 1868, som ytterst gynnsamt mottogs af kritiken och, efter författarens hemkomst från Tyskland, följdes af poetiska tolkningar af Euripides' »Medea», som 1859 af Sv. akad. belönades med dess andra pris, samt af Miltons »Det förlorade paradiset» 1862. De hans skaldelynne kännetecknande dragen framträdde på ett tilltalande sätt i hans 1866 utgifna förtäljande dikt: Herr Herburt och jungfru Hilde. Efter denna tid tog hans diktarverksamhet en riktning, som förtjänar särskild uppmärksamhet. Han företog sig nämligen att i svensk dräkt återgifva den ryska, polska och magyariska litteraturens nyaste och vackraste nationaldikter. Början till dessa tolkningsförsök skedde med »Sånger» af Puschkin 1871, som fortsattes med »Sånger» af Petöfi (i Ny Illustr. Tidn.), hvarefter kommo öfvers. från polskan af skalden J. Kraszewski och 1876 en öfversättning från ryskan af Turgenjews »Vårböljor» 1876. Beträffande öfversättningarna från Petöfi har den svenskkunnige ungerske litteratören Vilh. Györy förklarat dessa vara »de bästa hittills synliga, trogna återbilder af originalets både innehåll och form» (Magyarország es a nagy Villág N:r 16 1873, där porträttet af den svenske öfversättaren äfven ses). Äfven från sanskrit har han lämnat öfversättningar. På det språkliga området har Ö. utgifvit Teoretisk-praktisk lärobok i Engelska språket efter Toussaint-Langenscheidtska metoden, 2 band, 1868-69 samt Svensk-engelsk handordbok 1872. Har därjämte lämnat en mängd bidrag till tidningar och tidskrifter i språkvetenskapliga och vittra ämnen, utgifvit Poetisk läsebok o. s. v.
1870 började han ägna sig åt publicistisk verksamhet, i det han ingick såsom medarbetare i den frisinnade Örebrotidningen »Nerikes Allehanda» samt den från dess officin äfven utkommande publikatinen »Allehanda för folket». I den förra tidningen öfvertog han 1881 hufvudredaktörskapet, som han utöfvade till d. 23 aug. 1904, då han, plågad af svår sjuklighet, i ett anfall af mjältsjuka beröfvade sig lifvet. Hans i den senare tidningen införda »humoresker» lästes med nöje liksom ock hans 1889 utgifna själfbiografiska skildringar Från min ungdomstid. Minnesbilder.
Gift 1862 med Johanna Elisabet Bergstrand.
