ämbetsman. Född i Narva 1681. Föräldrar: borgmästaren därstädes Herman Dittmer och Lucretia Keder.
D. ingick vid sexton års ålder i guvernements-kansliet i Narva och anställdes därpå i svenska fältkansliet, med hvilket han sedan följde svenska hären ända till Pultavaslaget, då han blef fången vid Dnieperfloden. Enligt en annan uppgift tillfångatogs han redan 1704 vid Narvas kapitulation. (Se D. 2.) Han fördes därefter med en del af de svenska fångarna till Moskva, där de i början blefvo ganska hårdt behandlade. Förgäfves hade grefve Piper i tvenne särskilda besvärsskrifter till ryska guvernementet klagat öfver behandlingssättet, då det lyckades D. att skaffa en ny klagoskrift från Piper i tsarens egen hand. Denna hade åsyftad verkan. De ryske vakthafvande blefvo hårdt straffade, och en kejserlig ukas ålade hvarje rikets invånare att hvarken med ord eller gärning förfördela de svenska fångarna. Emellertid blef D. jämte flere af sina landsmän förd till Sibirien, där han måste kvarstanna till fredsslutet 1722. Vid sin hemkomst sistnämnda år utnämnd till sekreterare, skickades han 1724 som agent till Moskva, adlades 1727 och befordrades två år därefter till kansliråd och envoyé vid ryska hofvet.
1738 utnämndes han till
landshöfding öfver Nyslotts och Kymenegårds
län i Finland, från hvilken befattning han tog
afsked 1741. Död, ogift, 1755.
