präst, uppfinnaren af psalmodikon. Född d. 3 okt. 1785 i Selångers socken af Medelpad, där fadern, Erik Johan Dillner, var kyrkoherde.
Vid sjutton års ålder inskrifven till student vid universitetet i Uppsala, vann D. 1809 därstädes lagerkransen och kallades s. å., sedan han nyss förut erhållit prästerlig ordination, till adjunkt vid finska församlingen i Stockholm. Utnämnd 1810 till e. o. hofpredikant, förordnades han under norska fälttåget 1814 att förrätta pastorstjänsten vid Jämtlands regemente, vid hvilken kår han s. å. befordrades till regementspastor.
1820 utnämndes han till kyrkoherde i Östra Ryd af ärkestiftet, hvarifrån han 1831 erhöll transport till Fundbo och vidare 1839 förflyttades till Öster-Våla.
1842 utnämndes han till vice kontraktsprost och blef 1860 jubeldoktor. I yngre år var D. en af medlemmarna af Götiska förbundet, där han bar namnet »Styrbjörn», och med sin förträffliga röst lifvade förbundets sammanträden. »Så,» säger Geijer, »som jag hörde förbundsbrodern Johannes Dillner sjunga Idunas första sånger skall jag ej höra dem mer.» Sångens riktiga användning vid den offentliga och enskilda gudstjänsten var det mål, för hvilket D. under hela sin lifstid arbetade. Till ledning för den i musikens teori alldeles oinvigde uppfann han ett enkelt instrument, monokorden, eller det s. k. psalmodikon, medels hvilket hvar och en, med tillhjälp af en vid hvarje sång eller psalm anbringad sifferskrift, kan själf utsöka den rätta melodien. Han försökte äfven i de församlingar, där han var pastor, införa bruket af fyrstämmig kyrkosång, hvilket föredöme följdes af en och annan af närliggande socknar.
Utom några predikningar, en öfversättning af Oehlenschlägers »Axel och Valborg» samt Tal till minne af konung Carl XII, hvilket han höll vid den på konung Carls dödsdag firade sekularfesten i Riddarholmskyrkan 1818, behandla hans skrifter mest kyrkosången, såsom: Melodierna till svenska kyrkans psalmer, noterade med siffror 1830, Sånger i stämmor för gudstjänsten och det fromma umgängeslifvet 1844, Melodier till P. H. Syréens kristliga sånger 1846, Sånger i stämmor för folkskolor och allmogen 1846, Sånglära för folkskolelärare-seminarier och folkskolor, för sifferskrift 1846. Hans öfriga skrifter äro: Sanningsord vid grafven 1840, Tillfällighetsstycken från landsbygden. Sånger till väckelse och näring för andakten och tron 1858, samt de efter hans död utgifna Konfirmations- och skriftetal 1880, Predikningar på sön- och högtidsdagar 1882, Psalmer och sånger o. s. v. 1894, Betraktelser till bruk vid daglig andakt 1895. Död d. 21 jan. 1862.
Gift med Johanna Lovisa Lidström.
