riksråd. Född d. 14 april 1668; den föregåendes kusin och son till De la G. 6. Efter att förut varit anställd i fransk krigstjänst, blef De la G. öfverstelöjtnant i svensk tjänst och utnämndes 1709 till öfverste för Dalregementet, blef generalmajor af infanteriet 1713 och generallöjtnant 1717.
Utnämnd till riksråd 1718, tillhörde han det parti inom rådet som ifrigt arbetade på att prins Fredrik af Hessen skulle efterträda sin gemål å svenska tronen, men kom sedermera att närma sig det Holsteinska partiet, för hvilket han var verksam, ända tills hans gamla förkärlek för Frankrike drog honom öfver till motsatta sidan, då det gällde att välja mellan den wienska och hannoveranska alliansen. De la G. anslöt sig helt naturligt till den senare, eller förbund med England och Frankrike. När sedermera på grund af Frankrikes vidtgående anspråk Arvid Horn drog sig för att obetingadt gå dess ärenden, kunde dessa däremot räkna ett nitiskt understöd af De la G., som kan räknas som en af Hattpartiets grundläggare, för hvilket parti han bland annat var verksam, genom att öppna sitt hus för regelbundna mottagningar, ett dittills i Sverige okändt bruk. Han var ock en af dem, hvilka 1739 röstade för den ödesdigra truppsändningen till Finland, hvarpå det olyckliga kriget följde i släptåg, hvars afslutning han dock ej fick upplefva. De la G., som 1719 utnämnts till president i kommerskollegium och 1727 till öfverstemarskalk, afled nämligen d. 28 april 1741 i Stockholm.
Gift 1709 med grefvinnan Hedvig
Catharina Lillie. Af deras tolf barn blef en dotter
gift med kanslipresidenten
Claes Ekeblad d. y. och
en med fältmarskalken
F. A. von Fersen (se nedan.)