född Taube, frisinnad banbryterska. Född den 5 april 1723. Föräldrar: öfver-amiralen frih. Edvard Didrik Taube af Odenkat och Kristina Maria Falkenberg, hvilkas andra dotter var Hedvig Taube, Fredrik I:s bekanta älskarinna.
Katarina Charlotta
Taube, gift 1748 med sedermera general-löjtnanten,
grefve Pontus Fredrik De la Gardie
- son till De la G. 8,
- var icke blott en snillrik
och varmhjärtad kvinna, utan ägde också
mod att uppträda mot vidskepelse och fördomar,
för hvilka hennes samtid böjde sig. När under
frihetstiden sextonhundratalets trolldomsväsen,
med dess fasansfulla scener af bål och afrättningar,
var på väg att förnyas, var det hon, som vågade
bjuda spetsen åt mörkret och ofördragsamheten,
och genom sina böner, föreställningar och öfvertalanden
räddade hon lifvet åt ett dussin enfaldiga,
förvillade dalkvinnor samt släckte för alltid inkvisitionens
bål i det lutherska Sverige. Till minne
häraf lät adeln 1761 öfver henne slå en guldmedalj,
som öfverlämnades till henne. När koppympningen
i folkets okunnighet och misstro mötte
ett nästan oöfvervinneligt hinder, öfvertalade hon
några bönder att till henne lämna sina barn för
att ympas och bidrog på det sättet till denna skyddsmetods
populariserande. Död d. 24 mars 1763.