arkitekt; de föreg. broder. Född i Lüttich 1585.
Gerhard De B., som af fadern inhämtat sin skicklighet i byggnadskonsten, inkallades jämte sina bröder Welam och Hubert af Carl IX till Sverige och erhöll 1613 Gustaf Adolfs uppdrag att uppföra de nedbrunna tornspetsarna till Uppsala domkyrka, hvarefter han fick konungens fullmakt som kunglig arkitekt. Någon tid därefter uppbyggde Gerhard och Welam för kronans räkning Forsmarks och Barkinge järnbruk i Roslagen, hvilka Gerhard fick förpakta och slutligen inlösa 1654. Han omtalas som särdeles välgörande och öfvergick från reformerta till lutherska kyrkobekännelsen kort före sin död d. 18 juni 1656.
Gift 1: 1615 med Maria Pietz och 2: 1640 med Margareta
van Emersen.
