läkare, lärd. Född i Stockholm d. 25 april 1669. Föräldrar: hofpredikanten Martinus Blockius och Ursula Jönsdotter Lilljestjerna.
Inskrifven till student i Uppsala vid tio års ålder, studerade B. där i tolf år och anträdde därefter en utländsk vetenskaplig resa. Under sin vistelse i Rom uppträdde den ännu blott tjugutvåårige svensken i en disputationsakt, »om den yppersta religionen», och bevisade med stor lärdom och skicklighet den Lutherska lärans företräde framför alla andra. Han blef 1696 kabinettssekreterare hos storhertigen af Toscana, Cosimo III. Vd sin återkomst till fäderneslandet 1700 utnämndes han till ordinarie kanslist i stora kansliet. Följande år lämnade han likväl Sverige ånyo och eröfrade i Harderwijk 1702 diplom såsom medicine doktor. Af Carl XII erbjuden plats som k. lifmedikus, undanbad han sig denna befattning och emottog i stället provinsialläkaretjänsten i Östergötland med station i Norrköping. Under hans vistelse härstädes utbröt i staden den då gängse pestfarsoten, mot hvilken B. med framgång använde en alldeles ny kurmetod, om hvars tillförlitlighet han själf var så förvissad, att han erbjöd sig att betala tio rdr för hvar person som dog under hans hand, om han däremot fick hälften för hvar och en som han återbragte till hälsan. 1711 utnämndes han till assessor i Collegium medicum. Adlad 1719 med namnet von Block -- han hette förut endast Block -- förordnades han följande året till rikstranslator med titel af kansliråd. Död i Söderköping d. 16 april 1722.
Utrustad med en lika djup som mångsidig lärdom, aktades B. af de bildade som sin tids störste läkare, under det hopen i honom såg ett slags trollkarl, om hvilken de underbaraste sagor berättades.
Gift 1700 med Anna Kristina von Düben.
