biskop, lärd. Född d. 17 nov. 1646 i Mariestad. Föräldrar: skolrektorn Jonas Amberni och Ingrid Denckert.
Efter vid Uppsala akademi 1672 aflagd filosofie kandidatexamen -- B. promoverades aldrig till filosofie doktor -- företog han, med en ung friherre Ulf Bonde, en utrikes resa, hvarunder de besökte främmande hof och de förnämsta universitet i Europa. Hemkommen 1677 utnämndes han två år därefter till professor i Uppsala i matematik. Vid den tiden hade en häftig strid utbrutit emellan den nya cartesianska filosofien och den teologiska ortodoxien vid universitet. B., på höjden af sitt lärarerykte, uppträdde som cartesianismens målsman och råkade härvid i en så häftig strid, icke blott med Uppsalateologerna, utan med prästerskapet vid riksdagen, att regeringen fann sig nödsakad att nedsätta en särskild kommission, för att granska och afgöra stridsfrågan. Denna kompromiss gaf i hufvudsak B. och cartesianerna rätt, och, liksom för att fullkomna deras seger, förflyttade konungen B. 1689 från hans lärostol i filosofiska till en dylik inom den teologiska fakulteten. Nu steg oron och oväsendet till sin höjd; B:s disputationer blefvo censurerade och undertryckta, och konungen måste ge befallning åt ärkebiskopen, som då var Svabilius, att undersöka och bilägga tvistigheterna. För att ändtligen befria B. från det akademiska splitet, utnämnde konungen honom till pastor i Örebro 1692. Här i sitt nya hem samlade han omkring sig en krets af vetgiriga lärjungar, inför hvilka han fortsatte sitt akademiska lärarekall och föreläste i teologi och filosofi, så ofta hans ämbetsgöromål tilläto.
1701 utnämndes han i ledigheten efter E. Benzelius d. ä. till biskop i Strängnäs, hvilket ämbete han med nit och ordningskärlek förestod till sin död, d. 11 mars 1717.
Gift med Margareta Gartman. Barnen blefvo 1712 adlade med
bibehållande af faderns namn.
