ärkebiskop. Född i skattegården Bentseby i Luleå socken d. 7 dec. 1632. Föräldrar: nämndemannen Henrik Jakobsson och Margareta Jönsdotter.
Med rykte för mångsidig och vidsträckt lärdom redan som student i Uppsala, antogs B. af grefve M. G. de la Gardie till guvernör för hans båda söner och fick, efter vunnen lärdomsgrad 1661 i filosofiska fakulteten med den äldre anträda en utländsk vetenskaplig resa, hvarunder han besökte Tysklands förnämsta universitet och inledde förbindelser med samtidens utmärktaste lärde. Återkommen till Sverige 1665, utnämndes han 1670 till ord. teologie professor och till teologie doktor 1675.
Kallad och nämnd till biskop i Strengnäs 1687, erhöll han uppdrag att handleda kronprinsens -- sedermera konung Carl XII -- studier i teologi och kyrkohistoria, för hvilket ändamål han utarbetade sitt Breviarium Historiæ ecclesiasticæ, som sedan nära ett sekel begagnades som undervisningsbok vid svenska skolorna. Ungefär samtidigt deltog han i utarbetandet af den nya kyrkolagen, kyrkohandboken och psalmboken, och erhöll öfverinseendet vid utgifvandet af den nya bibeledition, som utkom 1703 och är känd under namn af Carl XII:s bibel. Dessa stora förtjänster om kyrkans författning och samfundslif, jämte Benzelii eget personliga anseende för lärdom och gudsfruktan, gjorde honom så godt som själfskrifven till ärkebiskopsstolen, när denna blef ledig genom O. Svebilii död 1700. B. utnämndes ock s. å. till ärkebiskop och beklädde detta ämbete till sin död d. 17 febr. 1709.
Gift 1: 1668 med Margareta Odhelia och hade med henne
tretton barn, af hvilka fyra söner adlades med namnet Benzelstierna
och tre blefvo ärkebiskopar, den ene efter den andre, men, liksom
fadern, undanbådo sig adelskap; 2: 1697 med Anna Mackeij,
hvilket äktenskap var barnlöst.
