Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Wrede, Fabian Kasimir - 6. Wrede, Fabian - 7. Wrede, Fabian Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Katarina Charlotta Fleming och 2: 1765 med
friherrinnan Ottiliana Charlotta Fleming.
6. Wrede, Fabian,
fältmarskalk. Född på
Kungslena öfversteboställe i
Västergötland d. 24 nov. 1760;
den föregåendes son.
Kornett vid lifregementet till häst 1775,
befordrades han två år senare
till löjtnant och ingick 1778 i
fransk tjänst, där han genast
utnämndes till officer vid Royal
Suédois. Förflyttad därifrån till regementet de
la Marck, som då utgjorde en del af den stora
kustarmén, hvilken var sammandragen mot
England, deltog han i flere manövrer och följde
regementet i flera garnisoneringar 1779–80.
Under denna tid uppvaktade W. 1778 Gustaf III
i Spaa, där han genast omfattades med vänskap
af konungen. Vid sin hemkomst till Sverige
utnämndes han 1781 till tjänstgörande
kammarherre hos drottning Sofia Magdalena samt 1782
till major och öfveradjutant hos konungen,
befordrades till öfverstlöjtnant vid Upplands
regemente 1784, till öfverste kammarjunkare 1786
samt blef, vid ännu ej fyllda tjuguåtta år,
öfverste och chef vid nyssnämnda regemente. Kort
efter denna utnämning öfvergick han med sitt
regemente till Finland och deltog i flere där
inträffade krigshändelser, såsom landstigningen vid
Brakkila, i bombarderingen och den tillämnade
belägringen af Fredrikshamn, i affärerna vid
Suttula, Aborrfors, Högfors och Elgsjö. Ifrån
april till juni 1790 kommenderade han karelska
brigaden och sedermera till krigets slut
svenska brigaden i Savolaks. Efter freden
förflyttades han 1791 till chef för Nylands
regemente, med därunder hörande lätta brigad af
jägare och dragoner, erhöll 1795, genom
tjänstbyte, chefskapet öfver Björneborgs regemente och
befordrades till generalmajor samt blef året
därefter serafimerriddare och chef för
Lifgrenadjärregementet. 1801 fick W. vid den hotande
krigsfaran befälet öfver de 10,000 man, som
sammandrogos på västkusten. 1802
förordnades han till generalinspektör för svenska
infanteriet, med säte i konungens krigskonselj.
Han utarbetade och utgaf vid denna tid
Militärisk handbok, hvarigenom den franska
taktiken, något modifierad, infördes vid svenska
infanteriet. W. utnämndes 1805 till
generallöjtnant. Under kriget mot fransmännen i
Pommern sattes han till närmaste man under
generalbefälhafvaren, generalguvernören friherre von
Essen men återkallades snart af Gustaf Adolf och
erhöll, efter regementsförändringen 1809, af hertig
Carl kommandot öfver norra svenska armén.
På denna post gjorde han allt för att, sedan
Gripenberg kapitulerat, rädda hvad räddas kunde,
ehuru till följd af flera sammanstötande
vidrigheter med föga framgång. Efter återvunnen
fred upphöjdes han i juni 1809 till grefve och
general af infanteriet samt afgick i maj 1810 i
en utomordentlig beskickning till kejsar Napoleon.
När frågan om furstens af Ponte Corvo val till
svensk tronföljare dök upp under hans vistelse
i Paris tillrådde han fursten dessa planer,
hvarför W. sedermera vid riksdagen i Örebro togs
i upptuktelse af Carl XIII. Han verkade dock,
särskildt som ledamot af hemliga utskottet,
fortfarande för sin kandidat. W. förordnades
1810 till statsråd och kansler för krigsakademien
på Karlberg samt utnämndes 1811 till en af rikets
herrar. S. å. lämnade han chefskapet för
Lifgrenadjärregementet och 1812 statsrådsämbetet. Han
blef slutligen 1816 fältmarskalk.
Död i Stockholm d. 16 jan. 1824. I minnestalet i
krigsvet. akad. öfver fältmarskalken W. yttrar
generalmajoren Hård: »Ett öppet väsen, i hvilket den
finaste bildning och världskännedom röjdes, utan
att i minsta mån utplåna stämpeln af en ren
natur, en redlig välvilja, en okonstlad värdighet,
följde honom lika på hofvet, på landsbygden
och i krigarens läger. Han var i alla afseenden
ämnad till befäl, älskvärd och nedlåtande i
umgänget, vördnadsbjudande, då allvar fordrades,
alltid bibehållande förmågan att göra sig åtlydd.
– Nitisk för laglydnad, vän af en orubbad
samhällsordning, lät han aldrig en stund förvilla sig
af tidehvarfvets tillfälliga nycker, mot hvilka
han alltid visade sig som en sträng och oböjlig
domare. – Redlig vän, öm fader, rättvis
ämbetsman var han i alla både allmänna och
enskilda förhållanden ädel, i detta ords rätta och
skönaste bemärkelse.»
Gift 1: 1780 med
friherrinnan (franska grefvinnan) Marie Stanislas
Josefine Sparre och 2: 1798 med Agata Bremer.
7. Wrede, Fabian Jakob,
militär, fysiker.
Född i Linköping d. 9 okt. 1802;
den föregåendes son.
Såsom underlöjtnant vid Vendes
artilleriregemente, hvartill han
utnämndes 1817, tjänstgjorde W. i
egenskap af ordonnansofficer hos
konungen, befordrades till
löjtnant och artilleristabsofficer 1828
samt kallades året därefter till arbetande ledamot
i artillerifördelningen af k. krigsvet.-akad.
Kapten i artilleriet 1831, verkade W. 1834–35 som
lärare vid Högre artilleriläroverket på Marieberg,
där han 1835 blef befälhafvare, blef 1836
tjänstgörande kammarherre hos kronprinsen Oscar,
1838 major i artilleriet och s. å. major vid Göta
artilleriregemente, utnämndes han 1844 till
tjänstgörande kabinettskammarherre hos Oscar I, blef
1848 chef för artilleristaben och 1851 öfverste
i artilleriet, 1854 generalmajor och inspektör
för artilleriet, – hvarefter han tog afsked från
Göta artilleriregemente, – samt 1857
generalfälttygmästare och chef för artilleriet. 1858
förordnades han till förste adjutant hos konungen
och till chef för dennes adjutants- och
ordonnansofficerskår, hvarefter han befordrades till
generallöjtnant i armén 1867. Sistnämnda år tog
W. afsked från generalfälttygmästareämbetet och
1875 ur krigstjänsten. W., som 1872 blef
serafimerriddare, afled i Stockholm d. 22 maj 1893.
Led. af Vetenskapsakademien 1835,
Landtbruksakademien, hedersledamot af Musikaliska
akademien, Vetenskaps- och vitt.-samh.,
Örlogsmannasällskapet samt medlem af åtskilliga
utländska lärda samfund. Sveriges ombud vid den
internationella konferensen i Paris rörande frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
