- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:703

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Weibull, Martin Johan Julius - Weidenhielm, Erik Oscar - Weidman, Ture - Welander, Edvard Vilhelm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

resa</i> 1874, Anders Tidströms resa i Halland, Skåne och
Blekinge 1756
1891, Gustaf II Adolf och Kristian IV
1624–25
1895, m. m.

W., hvilken som landstingsman,
stadsfullmäktig m. m. verksamt deltog i det kommunala
lifvet, afled i Lund d. 17 april 1902.

Gift 1869 med Sofia Bernera Winberg.


Weidenhielm, Erik Oscar,
militär, statsråd. Född d. 1 jan. 1816 på Hägerum i
Kalmar län. Föräldrar: majoren Erik Gustaf
Weidenhielm
och Eleonora Katarina Ehrenstrahl.

Efter förberedande militärstudier erhöll
W. vid aderton års ålder sin första
officersfullmakt som kornett vid
Smålands husarregemente men transporterades
redan s. å. som fänrik till Smålands
grenadjärbataljon. Efter att 1836–37 ha tjänstgjort
vid topografiska kårens fältmätningar och 1838 blifvit
anställd som kompaniofficer vid krigsakademien å
Karlberg, befordrades han 1843 till löjtnant vid
nämnda grenadjärbataljon, förordnades 1850 till lärare
i taktik och krigslagfarenhet vid krigsakademien samt
till kompanichef därstädes, hvarefter han undfick
kaptens fullmakt följande året. 1856 utnämnd till
major vid Kalmar regemente, var han tillika från
sistnämnda år och till 1859 tjänstgörande major å
Karlberg, befordrades 1859 till öfverstlöjtnant vid
Kalmar regemente och blef 1865 öfverste och chef för
samma kår. Vid general Abelins afgång ur konseljen
den 5 dec. 1871 kallades W. till statsråd och chef
för landtförsvarsdepartementet samt utnämndes
på samma gång till generalmajor. Försvarsfrågan
stod på dagordningen, men vid 1867, 1870 och 1871
års riksdagar hade olika förslag till densammas
lösning, alla med bibehållande af indelningsverket,
förkastats. W. lät i öfverensstämmelse med
riksdagens skrifvelse af den 24 maj 1873 utarbeta
ett nytt förslag till härordning, enligt den
allmänna värnpliktens princip. 1875 års riksdag
afslog emellertid detsamma, bl. a. på grund af
de stora kostnader, som det ansågs medföra. Inom
riksdagen hade som skäl till afslag framhållits
bristen på ett öfvergångsförslag till den nya
härordningen. W. lät därför utarbeta ett sådant,
som dock förkastades af 1877 års riksdag,
hvarefter han afgick från statsrådsämbetet
den 11 sept. 1877. Han utnämndes samma dag till
generalbefälhafvare i dåvarande 5:e militärdistriktet,
blef 1881 generallöjtnant i armén och lämnade 1884
befattningen som generalbefälhafvare. Under det
att W. var krigsminister, utarbetades och antogs
förslag till generalstab, upprättades krigshögskolan,
genomfördes en grundlig lönereglering för armébefälet
o. s. v. Död i Stockholm d. 20 aug. 1884.

Led. af Krigsvet.-akad.

Gift 1857 med Charlotta Henrietta Bothilda Ahlberg.


Weidman, Ture,
biskop. Född i Gladsax i Skåne d. 15
dec. 1744. Föräldrar: kyrkoherden därstädes Johan
Gottfried Weidman
– af samma släkt, ur hvilken
ätten Weidenhielm och en gren af ätten Lagerheim
utgrenats – och Anna Philippa Nolleroth.

W. blef student i Lund 1756 och innehade vid promotionen 1766
första hedersrummet. Omedelbart därefter kallad till
e. o. amanuens vid universitetets bibliotek i Lund,
förordnades han 1767 till docent i litteraturhistoria
och därefter till docent i moralfilosofi. Blef 1771
adjunkt i österländska och grekiska språken och
befordrades till professor i detta läroämne 1776. Tre
år senare förflyttades han till tredje professuren
i teologiska fakulteten och innehade denna lärostol
till 1789, då han efter kallelse utnämndes till
biskop öfver Skara stift. Teol. d:r 1779. Död på
biskopsgården Brunsbo invid Skara d. 15 aug. 1828.

Såsom riksdagsman tillhörde W. den Wallqvistska
skolan och hade i stiftssaker mycket inflytande såväl
hos Gustaf III som hans son. I egenskap af biskop
styrde han med myndighet, understundom alldeles
för själfrådigt. Men han fanns också färdig att,
då han öfverilat sig, godtgöra sin förseelse genom
urskuldande hos den förfördelade. Isynnerhet
ifrade han för undervisningsväsendet som han,
ehuru stark hushållare, någon gång understödde med
egna medel. Som skriftställare utmärkte han sig ej
synnerligt. De skrifter, han utgifvit, vittna ock
mera om ett klart och redigt hufvud, än om något
större vetenskapligt djup.

Gift 1784 med Ingeborg Lovisa von Celse.
1805 erhöll biskop W. adelsbref
för sina barn, hvilka adopterades af farbrodern,
presidenten O. E. Lagerheim, under dennes namn.


Welander, Edvard Vilhelm,
läkare, vetenskapsman. Född i Växiö d. 4 mars 1846.
Föräldrar: d. v. föreståndaren för folkskolelärareseminariet
i Växiö, sederm. kyrkoherden i Elmeboda socken,
kontraktsprosten Per Welander och Edla Katarina
Lindahl
.

Student i Uppsala 1863, blef W. med.
kand. 1868 och med. lic. 1871 samt promoverades 1880
till med. d:r. Han tjänstgjorde som underläkare vid
Stockholms stads och läns kurhus 1870–71 samt 1872–74
och som sjukhusläkare vid allm. garnisonssjukhuset
1874–77. 1875 utnämndes han till andra bataljonsläkare
vid Andra lifgardet och tjänstgjorde därstädes
till 1882. Docent i syfilidologi vid Karolinska
institutet 1884 och öfverläkare för det då nyinrättade
stora sjukhuset S:t Göran 1888, blef han 1896
e. o. professor i syfilidologi.

W. åtnjuter internationellt rykte såsom vetenskaplig forskare
och skriftställare i sitt fack. Här kan ej vara
lämpligt att uppräkna den långa rad af vetenskapliga
afhandlingar och uppsatser, med hvilka han riktat
litteraturen, men något af det märkligaste torde dock
böra nämnas. I början af 1880-talet började W. de
undersökningar om Kvicksilfrets upptagande i och
afskiljande ur människokroppen
, som publicerades i
Nordiskt Medicinskt arkiv 1886. Denna grundläggande
undersökning efterföljdes under årens lopp af en
hel serie andra, som i sin ordning gåfvo anledning
till en massa kontrollerande arbeten Europa rundt,
hvilka senare i allt väsentligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/b0703.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free