Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tornérhjelm, Rudolf Victor - Tornquist, Carl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Silfverskiöld</i>.
Tidigt inträdde T. å den militära
banan och utnämndes 1830 till kornett vid Skånska
husarregementet, där han 1837 befordrades till
löjtnant. Efter faderns död 1838 öfvertog han
förvaltningen af Gedsholm och blef s. å. genom byte
ägare af det ståtliga herresätet Wrams Gunnarstorp
invid Helsingborg. Med lif och lust ägnande sig åt
jordbruket och särskildt hästafveln, lämnade han
1843 krigstjänsten med ryttmästares namn, heder
och värdighet.
Redan 1840 gjorde T. sitt inträde
å riddarhuset och deltog i alla efterföljande
ståndsriksdagar. Han spelade en icke ringa roll
i spelet bakom kulisserna och var ledamot af
bevillningsutskottet vid 1847–48, 1853–54 och 1862–63
års riksdagar samt af statsutskottet 1856–58, 1859–60
och 1865–66. Efter representationsförändringen, för
hvilken han efter någon tvekan afgaf sin röst, var han
ledamot af Första kammaren 1867–84, där han vanligen
följde den s. k. skånska fraktionen. Ordförande i
Helsingborgs stadsfullmäktige under en följd af år,
var han ock 1863–84 stadens representant i länets
landsting. Landtbruksakademien kallade honom 1879
till ledamot och hans förtjänster om hästafveln
uppmuntrades 1863 med förste hofjägmästare-,
1866 med förste hofstallmästare- och 1875 med
öfverhofstallmästaretiteln. Död å Wrams Gunnarstorp
d. 16 juni 1885.
Af T. tecknar den erfarne
och skarpsynte skildraren Louis de Geer följande
intressanta porträtt: »T. var en helt och hållet
’selfmade’ man, utan all boklig underbyggnad, men
med ett mer än vanligt godt hufvud och ganska mycken
skarpsynthet. Genom egen drift och klokhet hade han
förvärfvat en betydlig förmögenhet. Med en stor
förmåga att tränga sig fram öfverallt, stod hans
håg allramest till kungliga omgifningar, utan att
han därför af högfärd stötte någon tillbaka. Han
stod på lika förtrolig fot med de svenska och
danska hofven och såg snart sagdt alla de kungliga
personerna ej sällan hos sig som gäster. Men
äfven med alla enskilda politiska personer odlade
han bekantskap, utan afseende på det läger, till
hvilket de hörde. Hans specialitet var att hjälpa
till vid ministerkriser, hvilka han på förhand
vädrade med den finaste näsa. Han gick då från
den ena till den andra och uppsnappade en antydan
här och en annan där, hvarigenom han kom snart in i
situationen. Sedan ställde han sig tjänstaktigt till
förfogande och begagnades ofta som en mellanhand,
som icke komprometterade någon, emedan han alltid
uppträdde såsom för egen räkning. Dels för att själf
komma underfund med allt och dels för att underlätta
utförandet utvecklade han en otrolig verksamhet, icke
blott på högsta ort och hos afgående och tillämnade
ministrar utan också bland kamrarnas ledamöter och på
tidningarnas byråer. Hans närgångenhet tillbakavisades
sällan såsom oförskämdhet, emedan välviljan lyste
igenom och man aldrig fann hos honom någon lust att
ställa till ondt. När en gång ministerkris utbröt
samtidigt i Stockholm och Köpenhamn, for han som en
skottspole mellan båda städerna, på det ingenting
skulle kunna undgå honom.»
Gift 1850 med friherrinnan Eva Henrika Stierncrona.
Enda sonen, Gustaf
David Rudolf, född d. 7 juli 1854, lämnade 1885
krigstjänsten med ryttmästares värdighet för att
ägna sig åt skötseln af sitt fädernegods. Snart i
hög grad använd i allmänna värf, representerade han
1890–1902 Malmöhus län i Första kammaren, som
1894–1901 insatte honom i statsutskottet. T., som från
1902 är landshöfding i Malmöhus län, ansågs under
sin riksdagstid företräda moderata åsikter.
Gift 1880 med Charlotta Sofia Ankarcrona.
Tornquist, Carl Gustaf,
sjömilitär, krigshistorisk författare. Född i
Karlskrona 1757.
Sedan T. genomgått sjökadettskolan
i Karlskrona, utnämndes han 1779 till fänrik vid
amiralitetet. 1780–83 anställd i fransk örlogstjänst
såsom »enseigne de vaisseau» (ungefär detsamma som
underlöjtnant vid flottan) deltog han i ett antal
af de sjöaktioner, i hvilka fransmännen såsom de
nordamerikanska koloniernas bundsförvanter i deras
frihetskamp voro i elden, däribland särskildt att
nämna den fruktansvärda bataljen vid Guadeloupe
d. 12 april 1782. Han skötte sig under denna
tjänstgöring så utmärkt, att han vid krigets slut
hugnades med orden Pour le mérite militaire och en
gratifikation af 1,200 livrés. Efter sin återkomst
till fäderneslandet befordrades T. 1783 till löjtnant
vid amiralitetet. Sedan han en tid därefter blifvit
invald i Örlogsmannasällskapet, dröjde det icke länge,
innan han framträdde såsom krigshistorisk författare
med det till nämnda sällskap inlämnade arbetet Grefve
de Grasses sjö-batailler och krigsoperationerna uti
Wäst-Indien, ifrån början af år 1781 til krigets slut;
med dertil hörande historiske anmärkningar 1787 –
ett värderikt, äfven af engelska militärförfattare
rådfrågadt arbete. Han beredde sig därefter att
skrifva svenska flottans historia och utverkade sig af
Gustaf III tillåtelse att för det ändamålet företaga
forskningar i offentliga arkiv men med villkor att
ej låta sin historiska skildring sträcka sig längre
än till år 1720. Hans på dessa och andra forskningar
stödda arbete, Utkast till svenska flottans sjötåg,
utkom 1788 i 2 delar, åtföljdt af en förklaring öfver
de i arbetet använda sjötermer. Detta T:s arbete har
visat sig vara af bestående värde för den svenska
sjökrigshistorien. Efter krigsutbrottet 1788 fick han
någon tid deltaga i flottans operationer. Sålunda
var han med i slaget vid Hogland den 17 juli
1788 men föll senare på året i rysk fångenskap,
då det linjeskepp, »Gustaf Adolf», hvarpå han var
kommenderad, stötte på grund i Finska viken samt vardt
taget och uppbrändt af fienden. Efter krigets slut
blef han 1790 adjutant vid kadettskolan i Karlskrona,
förflyttades i samma egenskap till Karlberg, utnämndes
1793 till major och återvände 1797 till Karlskrona
samt höll där för de yngre officerarna föreläsningar
i sjötaktik. Öfverstlöjtnant 1799, utförde han
såsom befälhafvare på fregatten »Thetis» 1800–03
en expedition till Medelhafvet. Det gällde därvid
dels att konvojera ett antal svenska handelsfartyg,
dels att afgöra vissa tvistefrågor mellan Sverige
och Barbareskstaterna. Han uppträdde därvid med
mycken bestämdhet och blockerade till och med bejens
hufvudstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
