Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Tingstadius, Johan Adam - 2. Tingstadius, Lars Kristian - Tingsten, Lars Herman - Tirén, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utarbetade han ensam öfversättningar af Psaltaren,
Salomos sedespråk, Job, Esaias, De tolf mindre
profeterna, Höga visan m. m. Af hans filologiska
skrifter må nämnas: Strödda anmärkningar
öfver hebreiska och arabiska dialekterna samt
Philologiske anmärkningar öfver strödda ställen i
Gamla testamentet, hvars företal är dateradt på hans
76:te födelsedag (1824). I sitt slag förträffliga,
vittna T:s bibeltolkningar dock mer om öfversättarens
fint poetiska sinne och välde öfver formen,
än om filologens noggrannhet. Ännu såsom biskop och
eforus sysselsatte han sig med sina älsklingsstudier
och fanns, utan afseende på årstiden, från tidigt på
morgnarna vid skrifbordet bland sina författare.
Ogift.
2. Tingstadius, Lars Kristian,
läkare. Född i Lunda församling af Södermanland d. 12
juni 1750; den föregåendes broder.
T. hade följt sin äldre broder till Uppsala och sedermera
till Greifswald, men aflade sina medicinska examina
i Lund 1774 och förordnades s. å. till anatomie
prosektor vid Theatrum anatomicum i Stockholm. Året
därefter promoverades han till med. doktor och
antogs till läkare vid Medevi hälsobrunn, där han
verkade till 1783 och hvarest han genom användande af
förbättrade badmetoder och andra gagneliga anstalter
snart betydligt ökade antalet af badgäster. 1779
utnämndes han till anatomie och kirurgie professor
i Stockholm samt erhöll där en betydande medicinsk
praktik, som likväl under några år afbröts genom
följderna af en feber, som länge gjorde honom kontrakt
och för alltid beröfvade honom synförmågan på det ena
ögat. Han fortfor dock att sköta sin professur till
1793, då han därifrån afgick. När han 1810 lämnade
sin medicinska verksamhet i hufvudstaden, bosatte
han sig på en af honom inköpt egendom, Vik, i sin
födelseort och erhöll 1814 namn heder och värdighet
af medicinalråd.
Död på Vik d. 12 maj 1832.
T. var sedan 1811 hedersledamot af Sundhetskollegium
samt för öfrigt medlem af flera lärda samfund,
men meddelade ingenting i tryck af sin praktiks
rika erfarenhet. Det oaktadt lefver hans minne hos
eftervärlden genom flera välgörande stiftelser m. m.
Gift med Carolina Anna Giers.
Tingsten, Lars Herman,
militär, statsråd. Född i
Ingatorps församling af Jönköpings län d. 13 juni
1857. Föräldrar: sergeanten Lars Magnus Tingsten
och Maria Charlotta Durling.
Student i Uppsala 1875, beslöt sig T. snart att ägna
sig åt den militära banan, men med den tidens småfuttiga
militärfördomar var det endast med stor
svårighet, underofficerssonen lyckades blifva antagen
som officersvolontär. 1878 utnämndes han emellertid
till underlöjtnant vid Hälsinge regemente, där han
1884 befordrades till löjtnant. 1886 förflyttades
han i samma egenskap till generalstaben, där han
1891 blef kapten och 1897 major. Under tiden hade
han 1886–92 tjänstgjort
som förste lärare vid krigsskolan och 1895–98
som stabschef vid femte arméfördelningen. Efter
att någon tid hafva tjänstgjort som major
vid Svea lifgarde, inträdde han åter 1901 vid
generalstaben som öfverstlöjtnant. 1900–02 var han
afdelningschef vid militärstatistiska afdelningen
och förordnades 1902 till chef för krigshögskolan,
vid hvilken han förut i åtskilliga år varit lärare,
och tjänstgjorde på denna post till 1904, då han
blef öfverste och chef för Norrbottens regemente.
Redan tidigt gjorde sig T. uppmärksammad som flitig
militärvetenskaplig författare. Bland hans skrifter
må förutom afhandlingar i Krigsvetensk. handlingar
nämnas: Använda taktiken. Kort sammanfattning af
krigskonstens historia 1887, De tre hufvudslagens
formella taktik 1889, Taktikens grunder 1893,
De viktigaste grunderna af härordningsläran samt
öfversikt af svenska krigsförfattningens utveckling
1897, Allmän värnplikt, en lifsfråga för Sveriges
folk 1900, De värnpliktiges bok (tills. med
P. R. Hasselrot) 1902, Fickbok för arméns befäl
1905. Af Krigsvetensk.-akad. kallades han 1891
till ledamot, och var en tid dess sekreterare. Med
politiska personligheter och förhållanden hade han
som sekreterare i 1901 års försvarsutskott haft
tillfälle att göra sig närmare förtrogen och,
efter att länge betecknats som »framtidsmannen»
och anlitats i åtskilliga militära kommittéer,
kallades T. d. 2 aug. 1905 till statsråd och chef
för landtförsvarsdepartementet i den Lundebergska
koalitionsministären och stannade äfven kvar i
den Staaffska. Som sådan har han genom sitt enkla,
okonstlade uppträdande samt sin kraft och bestämdhet
i ovanlig grad vunnit riksdagens öra. Bland hans ej
få parlamentariska segrar vid 1906 års riksdag må
särskildt framhållas anslaget till Bodenfästningens
fullbordande. Den 16 maj 1906 ingaf T. jämte
utrikesministern Trolle sin afskedsansökan, som det
allmänt anses af missnöje med det tal, statsministern
Staaff föregående dag hållit i Andra kammaren vid
rösträttfrågans behandling. Den ministerkris, som
häraf föranleddes, erhöll d. 29 maj s. å. den utgång,
att den Staffska ministären ersattes med en ny, med
generaldirektör S. A. A. Lindman som statsminister,
i hvilken T. kom att kvarstå.
Gift med Amy Forsell.
Tirén, Johan,
genre- och landskapsmålare. Född i
Själevad i Ångermanland d. 21 okt. 1853. Föräldrar:
kyrkoherden Olof Tirén och Kristina Holm.
Efter att ha tagit studentexamen tog T. undervisning vid
Tekniska skolan i Stockholm och blef 1877 elev vid
Konstakademien. Här vann han 1880 kungliga medaljen
för prisämnet Loke fängslas af asarna. För sin 1881
utförda komposition Jämtlandssägen – gosse, som med
fiolen i sin hand lyssnar till Näckens spel nere i
vattenfallet – kallades han sistnämnda år till agré
vid Konstakad., af hvilken han 1900 blef ledamot. I
hans öfriga kompositioner – landskap och genrer –
äro i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
