Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Tilas, Daniel - 2. Tilas, Samuel Olof - Tillæus, Petrus - Tingstadius - 1. Tingstadius, Johan Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommissionens arbeten, genomvandrade han hela
gränssträckan från Värmland ända upp till Torneå
lappmark och hade därunder att utstå stora
besvärligheter. Kammarherre 1743, befordrades han
1745 till assessor i Bergskollegium efter Svedenborg,
blef 1765 bergsråd, erhöll 1762 landshöfdingefullmakt
och upphöjdes 1766 till friherre.
1768 var han dåvarande kronprins Gustaf följaktig
på hans resa till bergslagen. Såsom medlem af
ridderskapet och adeln bevistade han elfva riksdagar,
mestadels placerad i utskott och deputationer.
Så tillhörde han vid 1765–66 års riksdag den
viktiga bankodeputationen och vid
1769–70 års riksdag satt han som en
nitisk Hatt i sekreta utskottet. Öfver denna
senare händelse förde han en ovanligt
noggrann, om ock partifärgad dagbok, införd i
Skand. handl. Ledamot i Vetenskapsakademien vid
dess stiftelse 1739, riksheraldikus m. m. Död i
Stockholm d. 27 okt. 1772.
Skicklig och kunnig
såsom ämbetsman, har han jämväl gjort sig ett namn
såsom utmärkt samlare i flera vetenskapsgrenar, men
isynnerhet på heraldikens och genealogiens områden.
En rik och dyrbar samling i denna väg gick väl
förlorad i Klara-branden 1751, men med outtröttlig
ifver bragte han nya till stånd. I riksarkivet
förvaras hans omfattande genealogiska
anteckningar och vapenafbildningar. Af hans
anteckningar från sina många resor äger k.
biblioteket de efter 1751 förda, sammanförda i
handskriften »Sockenskrifvare eller svenske
resesamlingen». Hans tryckta skrifter omfatta
dock endast bergshandteringen med dess
hjälpvetenskaper och äro: En bergsmans rön och
försök i mineralriket 1738, Förslag till indelning
af en svensk bergskompass 1739, Tal om stenrikets
historia 1742, Utkast till Sveriges mineralhistoria
1765, Berättelse om Åtvidabergs kopparverk
1765, en del åminnelsetal i Vetenskapsakademien och
vid krossandet af sköldemärken, genealogi
öfver släkten Nordlind.
Gift 1: 1741 med friherrinnan Hedvig Reuterholm,
syster till riksrådet E. K. Reuterholm (se II: 333) och 2:
1743 med friherrinnan Anna Katarina Åkerhielm,
dotter af riksrådet Sam. Åkerhielm d. y. (se nedan).
2. Tilas, Samuel Olof,
vitterhetsidkare. Född d. 29 aug. 1744; den föregåendes son.
Den vårdade uppfostran, T. åtnjöt, leddes på sista tiden af
den bekante Ol. Bergklint. Efter i Uppsala aflagda
examina inskrefs han såsom e. o. tjänsteman i
konungens kansli och förordnades kort därefter
till kommissionssekreterare i Konstantinopel. Det var
med anledning af hans afresa dit, Bellman diktade ett
»bacchanaliskt häroldskapitel». Ett mindre regelbundet
lefnadssätt undergräfde tidigt hans hälsa, så att han
afled därstädes, endast tjuguåtta år gammal, d. 12
sept. 1772.
Tidigt ådrog han sig uppmärksamhet
genom poetiska försök i den satiriska genren, såsom
Glasögon att dermed bese närvarande tider 1767,
Grafskrift öfver en sjutio års mö s. å., samt
Qväde om den gyllene tiden då caffe war i bruk s. å.
Hans poem höja sig väl icke öfver den tidens
vittra alster i allmänhet, men utmärka sig för
en viss naiv glädtighet och mycken ledighet i
formen. En del af dem finnas under titeln Strödda
skaldestycken af framl. Commissions-Sekreteraren
friherre Sam. Ol. Tilas, intagna i »Svenska Parnassen»
1785.
Ogift.
Tillæus, Petrus,
ingenjör. Född i Falun. Stadsingenjör i Stockholm 1717,
utnämndes han 1748 till rådman därstädes och afled d. 11
febr. 1754. Såsom stadsingenjör ådagalade han stor
insiktsfullhet och inlade isynnerhet stor förtjänst
genom utarbetandet af goda kartor. Väl bekant är
den s. k. »Tillæi karta», en General Charta öfver
Stockholm med Malmarne, fullbordad 1731 i skalan
1:4000, och hvarå han på stadsmyndigheternas hemställan
erhöll kungligt privilegium för tio år. Kartan,
den största som intill senaste tid utgifvits öfver
Stockholm, trycktes 1733 med af staden försträckta
penningar, och att den blef till belåtenhet framgår
däraf, att staden 1750 såsom belöning för densamma
tillerkände T. en summa af 2,000 dal. smt.
Tingstadius.
Släktnamnet, är taget af gården Tingstorp
i Ervalla socken af Västmanland, där stamfadern
var bonde.
1. Tingstadius, Johan Adam,
biskop, orientalist. Född
i Lunda församling af Södermanland d. 8 juli
1748. Föräldrar: kyrkoherden därstädes Johan
Tingstadius och Maria Elisabet Carlsten.
Fadern, som var skicklig orientalist, undervisade med den
framgång sin son i österländska språken, att denne,
då han vid föga mer än elfva års ålder blifvit student
i Uppsala, där ådrog sig allmän uppmärksamhet, och
särskildt af kännaren Björnståhl. 1766 begaf
han sig från Uppsala till Greifswald, hvarest han
efter tvenne år (1768) promoverades till filosofie
magister. Återkommen till Sverige, förordnades
han 1773 till docent i österländska språk vid
universitetet i Uppsala; blef 1775 vice och 1777
ordinarie adjunkt, 1786 extra ordinarie professor
och ledamot af bibelkommissionen samt 1789 ordinarie
professor i österländska språken. Den kunskapsrike
mannen hade vid sina föreläsningar att glädja sig
åt en talrik åhörarekrets och var i allmänhet högt
uppburen af den studerande ungdomen, hvilket icke
minst visade sig de år, 1791 och 1800, då han var
universitetets rektor. 1793 teologie doktor, utsågs
han s. å. till ledamot af ecklesiastikkommittén
och invaldes året därefter till en af de aderton i
Sv. akad. Efter föregående kallelse utnämndes han
1803 till biskop i Strängnäs och verkade i detta
kall till sin död, den 10 dec. 1827. 1798 ledamot och
1804 hedersledamot af Vetenskapssocieteten i Uppsala,
kallades han 1805 till hedersledamot i Vitterhets-,
hist.- o. ant.-akad.
Det var isynnerhet såsom kännare
af österlandets tungomål och öfversättare af Gamla
testamentets skrifter, T. förvärfvade sig anseende
både i och utom fäderneslandet. Utom de tolkningar af
Gamla testamentets böcker, hvilka han utgaf gemensamt
med bibelkommissionen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
