Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Sture, Svante Stensson - 2. Sture, Nils - 3. Sture, Sten - 4. Sture, Erik - 5. Sture, Mauritz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hörningsholm. Han undfick jämväl en mängd gods och
jordar »till grefskapets underhåll», så att han
strax efter 1562 innehade omkring sjuhundrafemtio
hela hemman samt dessutom hus och tomter i de flesta
af rikets städer. Sedan han 1562 blifvit befordrad
till generalguvernör öfver Estland, deltog han 1566 i
kriget mot danskarna. Men här kom konung Eriks länge
närda misstänksamhet mot honom till fullt utbrott. Han
anklagades och fördes fängslad till Uppsala, där
d. 24 maj 1567 de hemska mordscener uppfördes, vid
hvilka den högsinnade S. föll ett offer.
2. Sture, Nils,
politiskt offer. Född på
Hörningsholm i Södermanland d. 20 juni 1543; den
föreg. son.
Endast sjutton år gammal sändes
S. att för konung Erik fria till drottning Elisabet
i England och utnämndes 1562 till anförare för
liffanan. Hittills hade allt varit godt och väl
mellan honom och konungen, men snart kunde ej den
senare dölja sin ovilja och tänkte alltid på sin
stjärnspådom, att en »ung man med ljust hår» skulle
bringa honom i olycka. För att ej falla konungen
besvärlig, lämnade S. hoftjänsten och begaf sig
till krigshären, men äfven här följde honom Eriks
misstankar. 1565 förordnades han till hertig Carls
medhjälpare vid arkliet och skickades 1566 till
biträde åt Nils Boye, vid belägringen af Bohus. Då
fästningens eröfring misslyckades, stämdes de båda
befälhafvarna att inställa sig för rätta. Boyes
forna förtjänster räddade honom från straff, men
S. dömdes till döden, ehuru dödsdomen af konungen
ändrades till ett skymfligt intåg i Stockholm. De
närmare omständigheterna vid detta ovärdiga uppträde
äro af historien allmänt kända. Några få dagar
därefter återskänkte Erik den förolämpade ädlingen
sin nåd och skickade honom att afsluta frieriet med
prinsessan Renata af Lothringen. Den skymf, S. lidit,
tärde emellertid djupt på hans sinne, och han skref
till sina föräldrar, »att han i Stockholm druckit
en dryck, som för honom förbittrade lifvets glädje
och välfärd här i världen, samt att han hoppades
att en gång få försvara sig med något bättre än
bref och insegel». Dessa och dylika ord togos sedan
såsom bevis för tillvaron af en sammansvärjning. Vid
hemkomsten från Lothringen fann S. sina anförvandter
som fångar och måste genast dela deras fängelse,
hvarefter, sedan en orättens dom fallit, konung Erik
med egen hand på Nils S. begynte de rysligheter som
äro bekanta under namn af Sturemorden.
S. mördades d. 24 maj 1567 och begrofs i Uppsala domkyrka,
där man ännu förvarar hans genomstungna kläder.
Ogift.
3. Sture, Sten,
krigare. Född på Leckö d. 4 nov. 1544; den föreg. bror.
Sin adliga uppfostran
erhöll S. dels hemma och dels vid Gustaf I:s hof.
Vid tjuguett års ålder utnämndes han af Erik XIV
till amiral på örlogsskeppet »Finska Svanen», med
hvilket han utgick i danska kriget. Den 7 juli
1565 träffades svenska och danska flottorna mellan
Bornholm och Rügen. Här uppstod
en skarp strid. Peder Banér, som jämte S. förde
befälet på »Finska Svanen», blef genomskjuten med
en falkonetkula, hvarpå S. med yttersta häftighet
angrep danska amiralskeppet »Jægeren» under Otto
Rud. Efter en kort stund träffades S. af ett lod i
pannan och nedföll ögonblickligen död på däcket. De
båda vapenbröderna fingo sin hviloplats i Uppsala
domkyrka, där konung Erik lät öfver dem uppresa
en präktig minnesvård, som i prunkande inskrifter
förtäljer deras mandom och bedrifter.
Ogift.
4. Sture, Erik,
politiskt offer. Född på Hörningsholm
d. 18 maj 1546; den föregåendes bror.
1563 i hade S. slutat sina studier och var då hofjunkare
hos hertig Johan. När fadern, grefve Svante, märkte
att oenighet höll på att utbryta mellan konungen och
hertigen, skref han till sin son
i Finland att lämna hertig Johans hof och söka
tjänst i konungens. Brefvet, som en trogen tjänare
öfverförde till Åbo, föll händelsevis i händerna
på hertigen som uppbrände det, sedan han läst
dess innehåll. Härigenom kom S. att kvarstanna i
Johans hof, tills denne som fånge öfverfördes till
Sverige. Sedermera deltog han med sina bröder i
kriget mot danskarna och blef därunder sårad i en
träffning vid Älfsborg. För släktskapens skull blef
han på Svartsjö fängslad med fadern och bröderna samt
affördes till Uppsala, där han mördades den 24 maj
1567. I brist på bättre skäl åberopade sig hans domare
på följande: På en af konung Eriks hofherrars, Sivard
Kruses, bröllop hade en jungfru Margareta Nilsdotter
gått omkring i bröllopssalen med en liten fana. Några
af de närvarande ungherrarna skämtade med henne
häröfver och kallade henne »herr fänriken». Dagen
efter bröllopet skref grefve Erik i de andras namn
ett bref till henne, i hvilket de kallade sig hennes
fattiga landsknektar, begärande få veta, hvarest herr
fänriken ville uppsätta sin fänika. Detta uttyddes
som ett försök att värfva trupper och som ett bevis
på att upproriska stämplingar förehades.
Ogift.
5. Sture, Mauritz,
riksråd. Född på Nyköpings
slott d. 24 nov. 1552; den föregåendes bror.
S. hade för att fullborda sin uppfostran blifvit utsänd
till Holland, där han vistades, när fadern och
bröderna mördades i Uppsala 1567. Vid sin hemkomst
till Sverige utnämndes han 1571 till hofjunkare hos
Johan III och företog följande året en ny utländsk resa,
hvarunder han besökte Tyskland, Holland, England, Frankrike
och Italien samt blef, såsom ättling af fordom regerande
herrar, med mycken heder mottagen i Rom af påfven Pius V.
Förordnad 1579 till häradshöfding i Hölebo härad
i Södermanland, utnämndes han 1582 till hertig Carls
furstliga råd och kallades 1586 till riksråd. Under
Johans resa till Reval var S. honom följaktig och
undertecknade där rådets böneskrift att ej konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
