Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Strömfelt, Otto Reinhold - 3. Strömfelt, Fredrik Knut Harald - Strömstierna, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2. Strömfelt, Otto Reinhold,
ämbetsman, politiker. Född d. 15 jan. 1679; den
föregåendes kusin. Föräldrar: ståthållaren
i Livland Gustaf Adolf Strömfelt och
Kristina Elisabet Taube.
Sedan S. studerat i Dorpat och där med allvar lagt sig
vinn om rättsvetenskaperna, fick han
1697 åtfölja ambassadören grefve Carl Bonde
till fredskongressen i Rijswijk och likaså
1698 deltaga i beskickningen till England.
1700 anställdes han som e. o. kanslist i
riksarkivet och blef 1701 e. o. assessor
i Dorpats landträtt. Efter detta första
steg på tjänstemannabanan befordrades han till
assessor i livländska hofrätten 1704, till lagman
på Gotland 1712, till lagman i Kalmar läns lagsaga
1718 och blef s. å. vice landshöfding
i Kalmar. Utrustad med omfattande insikter och
stor praktisk förmåga, ådagalade han i
sina olikartade befattningar mycken duglighet
och kraft, hvarjämte han äfven arbetade
som författare i politik, juridik och historia.
Det var därföre helt naturligt, att S. kom att
spela en framstående roll i det politiska lifvet.
Vid riksdagen 1719 insatt i det utskott, som
hade att uppgöra förslag till ny regeringsform,
anses S. »fört pennan» vid dennas utarbetande.
Han befordrades s. å. till landshöfding i
Västerbottens län, hvarifrån han snart öfverflyttades
till Kopparbergs län och hedrades med uppförande
å riksrådsförslag. Sedan han 1720 erhållit
friherrebrefvet, afsändes han 1721 såsom andre
minister plénipotentiaire till fredsverket i Nystad
och utnämndes 1723 till president i kammarkollegium. I
denna egenskap uppgjorde han planen till inrättandet
af Generaltull-arrendesocieteten, hvilken inrättning
inom tre år var i gång. Han fortfor att
taga en verksam del äfven i de följande riksdagarna
såsom en af holsteinska partiets mest framskjutna
medlemmar och var flera gånger minoritetens
kandidat till landtmarskalksstafven. 1731 tillhörde
han sekreta utskottet. President i Svea hofrätt
1736 och i Åbo 1743, afled S. i Stockholm d.
3 april 1746.
Inom kyrkoväsendet sökte S.
åstadkomma nyttiga förbättringar och ifrade mycket
för införandet i Sverige af s. k. »Consistoria
mixta», med både civila och andliga ledamöter.
Gift med friherrinnan Anna Magdalena Taube.
3. Strömfelt, Fredrik Knut Harald,
industriidkare, politiker. Född å stamgodset
Hylinge i Östergötland d. 8 juli 1831; den
föregåendes kusins sonsons sonson. Föräldrar:
justitierådet, grefve Hans Fredrik Harald Strömfelt
och friherrinnan Brita Maria von Troil.
Student i Uppsala 1850, blef S. följande år
underlöjtnant vid Andra lifgrenadierregementet men
lämnade redan 1856 krigstjänsten för att ägna sig åt
skötseln af sitt fideikommiss Hylinge. 1875 invald
i Kropps bolags styrelse, fungerade han under en
följd af år till 1895 såsom dess disponentdirektör
och var från 1896 disponent för Svanå bruks
aktiebolag. Genom S:s energiska arbete lyckades det
å den internationella utställningen i Norrköping
1876 få de svenska stenkolen använda vid samtliga
därvarande in- och utländska ångmaskiner samt några
år därefter införda som lokomotivbränsle å statens
järnvägar. 1889 åvägabragte han inom sitt bolag, att
arbetarna på visst sätt gjordes delaktiga i vinsten,
I januari 1880 invaldes S. af Norrköpings stad i
Första kammaren, hvilken post han lämnade 1890 på
grund af olika mening med sin valkrets ang. det
hvilande förslaget om inskränkning i städernas
representationsrätt. Han intog inom representationen
en ganska betydande roll som en af protektionismens
ledande män och var ledamot af lagutskottet vid
1882–84 och 1886 års riksdagar samt tillhörde vid
majriksdagen 1887 konstitutionsutskottet. Särskildt
var honom mellanrikslagen i dess dåvarande form en
nagel i ögat och hans motion 1886 om dess upphäfvande
föranledde dess revision 1890. Det då framlagda
förslaget hade förberedts af 1888 års tullkommitté,
af hvilken S. var medlem. Hans 1889 väckta motion om
undersökning af apatitlagren i Norrland föranledde
tillsättandet s. å. af en kommission för detta
ändamål. 1882 utgaf han på trycket Angående föreslagen
lagstiftning för Sveriges stenkolsindustri med
särskild hänsyn till imutningsrättens bibehållande
eller upphäfvande och tog väsentlig del i de
förändringar, som vidtogos i det 1886 för riksdagen
framlagda förslaget om stenkolsfyndigheters
uppsökande och bearbetande. I sin hemort innehade
S. en mängd offentliga uppdrag. Död i Stockholm
d. 12 sept. 1900.
Gift 1: 1860 med friherrinnan Mariana Fredrika
Ehrencrona och 2: 1882 med Tora
Konstantia Morén.
Strömstierna, Olof,
amiral. Född 1664 i bohuslänska
skären, där fadern, Nils Knape, var fiskare.
Liksom skärgårdsbefolkningen i allmänhet, ägnade
sig S. tidigt åt sjöyrket, seglade först inrikes,
sedan till 1697 på Frankrike, England, Amerika och
Ostindien samt hade under sina sjöfärder bragt sig upp
till löjtnant i holländsk tjänst. Han förde också en
tid eget skepp mellan Sverige och västra Europa. 1698
fick S. anbud att ingå i fäderneslandets tjänst, men
först 1700 fick han fullmakt som amiralitetskapten,
sedan han varit behjälplig vid enrolleringen af
sjömanskapet i Bohuslän. 1704 blef han chef för
1:a enrolleringskompaniet i Bohuslän, S. användes
mest att konvojera transportfartyg, företaga
kryssningar samt skydda Bohusläns kuster mot danska
anfall. Till belöning för sin härunder ådagalagda
skicklighet och vaksamhet utnämndes han 1714 till
schoutbynacht samt upphöjdes i adlig värdighet 1715
med namnet Strömstierna. S. förde under Carl XII:s
sista krigsår flottiljen mot Norge, därunder han,
ehuru underlägsen i stridskrafter, visade sig såsom
en Tordenskiolds värdige motståndare. Dagen efter
slaget vid Dynekil 1716, då Tordenskiold först efter
mer än fem timmars strid lyckades med sitt mer än
dubbelt starka artilleri förstöra så godt som hela
den svenska flottiljen, utnämndes S. af Garl XII
till v. amiral. Han förde sedan en tid befälet öfver
göteborgska eskadern, och det var i hög grad S:s
förtjänst, att Tordenskiolds anfall på Göteborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
