Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Strandberg, Carl Vilhelm August - 5. Strandberg, Carl Gustaf - 6. Strandberg, Hilma Kristina Elisabet Angered- - Streling, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allmänheten med bifall och beundran. Det var ock bland dem,
man första gången såg i tryck den vackra hymnen »Ur
svenska hjärtans djup», som, med musik af Otto
Lindblad, sedermera blifvit vår »kungssång».
1848 utgaf han en ny samling dikter Vilda rosor, hvilka
jämte Nyare sånger samt åtskilliga öfversättningar af
främmande lyriska skalders sånger blefvo samlade i en
ny upplaga i tvenne band. En betydande uppmärksamhet
har S. jämväl vunnit som öfversättare. Hans
återgifvande på svenska af Byrons poetiska berättelser
(10 h. 1853–69) äro i sitt slag oupphunna och
måhända oupphinneliga. Han har för öfrigt lämnat
talrika öfversättningar af lyriska operor, såsom
»Vilhelm Tell», »Oberon», »Profeten», »Martha»,
»Trubaduren» m. fl. Erhöll 1861 Svenska akademiens
Carl Johanspris. 1862 antog han på kallelse af Svenska
akademien den stol I. Hwasser vid sin död lämnade
ledig, och vid sekularfesten 1868 tilldelade Lunds
universitet honom sitt hedersdiplom såsom filosofie
doktor. Död d. 5 febr. 1877.
I S:s diktning tager
sig en glödande fosterlands- och frihetskänsla
uttryck. Hans diktning under de senare åren
sysselsatte sig delvis med svenska folklifvet, hvaraf
han lämnat utmärkta bilder. Som språkkonstnär är S. en
af våra främste, i hög grad djärf och fri.
Gift 1845 med Aurora Brita Kristina Palm.
5. Strandberg, Carl Gustaf,
ämbetsman, skald. Född å Kjulsta
i Stigtomta förs. af Södermanland d. 5 maj
1825; den föreg. kusin. Föräldrar: öfverjägmästaren
Carl Gerhard Strandberg och Hedvig
Charlotta Thavenius.
Efter elementarstudier vid Nyköpings skola och
Stockholms gymnasium aflade S. studentexamen
i Uppsala 1842 och begynte kort därpå bereda sig för
inträde på den civila ämbetsmannabanan. För den
skull tog han 1844 kameralexamen och öfvade sig
någon tid såsom tjänstebiträde åt domhafvanden i sin
hembygd, men återvände snart till universitetet, där
han undergick hofrättsexamen 1846.
Inskrifven s. å. som auskultant i Svea hofrätt och som
e. o. i justitierevisionsexpeditionen samt
Stockholms stads kämnersrätt, befordrades han
1855 till assessor i hofrätten samt förordnades
1860 till revisionssekreterare, efter att åren
förut tjänstgjort som sekreterare i kommittén för
utarbetande af förslag till ny konkurslag. Sedan han
vidare tjänstgjort såsom sekreterare i lagutskottet
vid 1859–60 och 1862–63 års riksdagar, kallades han
det sistnämnda året af d. v. justitiestatsministern
friherre de Geer till byråchef för beredningen af
lagärenden i justitiedepartementet, där han 1867 blef
expeditionschef, förordnades omedelbart därefter till
sekreterare i den kommitté, som hade att afgifva
betänkande angående revision af föreningsakten
mellan Sverige och Norge och utnämndes 1868 till
justitieråd. Led. af Svenska akademien 1869 och 1872
förordnad till dess sekreterare. Död i Stockholm d. 8
febr. 1874.
Sitt skaldenamn vann S. egentligen genom
sina efterbildningar från ett par af antikens skalder
och sin vackra sång öfver Tegnér. Redan tidigt vaknade
hos honom kärleken för vitterheten,
särskildt den gustavianska, med hvilken
han fort gjorde sig förtrogen, liksom med dess
förebild, de franska akademikerna. Efter att länge
ha pröfvat sina sångarkrafter inom den trängre
kretsen af vänner och anförvanter, täflade han
första gången hos Svenska akademien 1849 med
Efterbildningar af Horatius, hvilka belönades med
andra priset. Samma utmärkelse tillföll honom
sedermera för hans sånger öfver Birger Jarl 1854
och Jakob Berzelius 1855. Hans dikter utgåfvos 1874
af F. Sander under titel: Samlade vitterhetsarbeten
af C. G. Strandberg.
Gift 1854 med Eva Fredrika Constance Helleday.
6. Strandberg, Hilma Kristina Elisabet Angered-,
författarinna. Född i Stockholm
d. 10 juni 1855; den föregåendes dotter.
Efter föräldrarnas tidiga död beslöt sig fröken S., som
förut drifvit studier dels privat, dels vid flera
läroverk, att söka sin utkomst telegrafistvägen
och aflade 1876 härför erforderlig examen. Samma
år kom hon ut på förordnande på västkusten och blef
1883 ordinarie telegrafist i Fjällbacka. Med ärftlig
diktarhåg och vaken iakttagelseförmåga riktades
hennes sinne å västkustlifvets egendomligheter och
vid tjuguett års ålder författade hon en novell
Netedalens älfva, som efter några år publicerades i
Göteborgs Handelstidning och väckte stort intresse
genom lifliga, halft romantiska och halft realistiska,
skildringar. I samma tidning var hennes penna under de
följande åren ofta verksam med noveller och skisser,
af hvilka en, Nitälskan, genom sin kritik af ortens
samhällsförhållande väckte så ond blod, att det blef
henne en obeskriflig lättnad, när hon 1884 blef bjuden
en stadigvarande plats i tidningen, där hon, efter
från tjänsten erhållen tjänstledighet, arbetade, tills
hon 1886 återvände till Fjällbacka. Några under märket
Skjalf tryckta noveller hade redan 1885 af kritiken
mottagits med det gynnsamma omdömet, att Sverige »höll
på att få en Kielland», och när hon 1887 samlade och
i eget namn utgaf en del af sina förut i tidningar
och tidskrifter spridda skisser till en bok Västerut,
blef hon genast erkänd som en i hög grad ursprunglig,
kraftig och löftesrik debutant. Hennes författarbana
afbröts emellertid, när hon 1888 öfverflyttade till
Nordamerika och därstädes s. å. ingick äktenskap
med den svenske artisten Hjalmar Angered. Lifvet
i den nya världen blef emellertid allt annat än en
dans på rosor, såsom nogsamt framgår af hennes efter
återkomsten till Sverige utgifna skildringar Den nya
världen 1898, På prärien 1898 och Från det nya
och gamla landet 1899, i hvilka hon med realistisk kraft
återgifver, hvad hon sett och upplefvat. Med Lydia Vik,
en själs historia 1904 är hon åter inne på svensk
mark. 1905 har hon utgifvit Under Söderns sol.
Streling, Johan,
lärd. Född 1693 och son af kyrkoherden E. Streling.
S. inskrefs 1716 bland de
studerande i Lund och promoverades 1725 till filosofie
magister. Två år senare anställdes han såsom notarie
hos domkapitlet i Växiö, blef 1730 konrektor och 1731
rektor vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
