- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:542

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strandberg - 1. Strandberg, Olof - 2. Strandberg, Aurora Vilhelmina - 3. Strandberg, Albertina Josefina Charlotta - 4. Strandberg, Carl Vilhelm August

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Strandberg.
Denna släkt, af hvilken så många
utmärkt sig för litterär och musikalisk begåfning,
härleder sig från Falun, där äldste med visshet kände
stamfadern var kopparslagare i slutet af 1600-talet.


1. Strandberg, Olof,
lyrisk skådespelare. Född d. 15 febr. 1816 i Langenhanshagen
nära staden Barth i Pommern. Föräldrar: d. v. adjunkten,
sedermera kyrkoherden i Hammars pastorat af Strängnäs
stift, teol. doktorn Olof Strandberg
och Kristina Maria Berg.

Vid ett års ålder åtföljde S. föräldrarna till Sverige, där
han, efter att ha genomgått Strängnäs gymnasium,
blef student i Uppsala 1836 och i Lund 1838. Inom
studentsången väckte snart hans ovanligt rena, friska
och silfverklingande tenorstämma stor uppmärksamhet
och föranledde hans anställning vid k. operan i
Stockholm 1842, sedan han året förut debuterat i Max
roll i »Friskytten» och Jakob Friburgs i »Schweiziska
familjen». Under det fjärdedels sekel, han sedan
tillhörde vår k. operascen, uppehöll han länge nästan
ensam de förnämsta tenorpartierna, såsom Fra Diavolo,
Stradella, Robert, Tamino, Ernani, Masaniello,
Richard Lejonhjerta, Gustaf Vasa, Edgar
»i Lucie»,
Raoul i »Hugenotterna», Jakob i »Josef i
Egypten», Raphael i »Hälften hvar», Georges
i »Hvita frun», Johan af Leyden i »Profeten»,
Hüon i »Oberon», Arnold i »Vilhelm Tell», m. fl.

1867 afträdde han på egen
begäran från sin befattning såsom premiärsångare vid
k. teatern, men tog först senare i Josefs parti afsked
af allmänheten. 1865 inträdde han i Posttidningens
redaktion, som han tillhörde till sin död d. 21
juni 1882. Led. af Musikaliska akademien m. m.

Sällan har en mer naturfrisk, böjlig och välklingande
stämma ljudit från k. teaterns tiljor än S:s, och få
lyriska konstnärer hafva så bibehållit sig i publikens
ynnest som han.

En sak, som ej bör förglömmas,
är att S. äfven verkat såsom författare. Sålunda
har han utgifvit: För vänner af operan, biografier
öfver de förnämsta kompositörer jämte analys af deras
arbeten 1860, öfversatt O. Jahn’s W. A. Mozart 1865
och Topsöes »Från Amerika».

Gift se S. 2 och 3.


2. Strandberg, Aurora Vilhelmina,
f. Österberg, dramatisk skådespelerska. Född i Stockholm
d. 18 sept. 1826, dotter till k. löparen Johan
Abraham Österberg
och Sofia Vilhelmina Sandberg.

Vid tretton års ålder antagen till
elev vid k. teatern, visade fröken Ö. tidigt de
mest afgjorda anlag för skådespelarekonsten och uppnådde i
roller, som lågo inom hennes begåvning, snart ett fulländadt
mästerskap. »Utrustad med en sällsynt fägring och
en fin, nästan luftig gestalt, spred hon öfver sina
framställningar det ljufvaste doft af poesi och
behag, hvarpå såsom exempel må anföras hennes sköna
återgifvande af Jolantha i ’Kung Renés dotter’ och
Fenella i ’Den stumma från Portici’.»

1846 erhöll hon anställning såsom skådespelerska vid k.
teatern, men hennes triumfer blefvo af helt kort
varaktighet. Ett hastigt tillväxande bröstlidande gjorde
henne snart oförmögen till vidare uppträdande och lade
henne i grafven vid ännu icke uppnådda tjugufyra års ålder
d. 12 aug. 1850.

Gift 1846 med lyriske skådespelaren
vid k. teatern Olof Strandberg (se S. 1).


3. Strandberg, Albertina Josefina Charlotta,
f. Linderoth, lyrisk skådespelerska.
Född i Stockholm d. 25 juli 1830. Föräldrar:
hautboisten Linderoth och Charlotta Elisabet
Wahlberg
.

Elev vid balletten d. 1 juli
1844 och vid lyriska scenen d. 1 nov. s. å.,
erhöll fröken L. där 1851 anställning
som skådespelerska och sångerska och blef gift
s. å. med Olof Strandberg. Hon utmärkte sig tidigt
för »en sprittande liflighet, ett strålande godt
lynne, en rask och tilltagsen djärfhet, som dock
aldrig blef okvinnlig men bevarade den unga eleven
från all falsk sentimentalitet». Fru S. var en af de
bästa sujetter, som den svenska scenen någonsin ägt,
med täckt utseende och mjuk, välljudande röst. På
äldre dagar spelade hon med stor framgång komiska
gumroller, såsom Marcellina i »Figaros bröllop»,
Nämndemora i »Värmlänningarna», Amman i
»Romeo och Julia», Marta i »Faust», Markisinnan
i »Regementets dotter», m. fl. Bland hennes öfriga partier
må nämnas: Susanna och Cherubin i »Figaros
bröllop», Zerlina i »Don Juan» och »Fra Diavolo»,
Jenny i »Hvita frun», Siebel i »Faust»,
Benjamin i »Josef», Jenny och Hedvig
i »Vilhelm Tell», Bertha i »Alphyddan», Anna
i »Friskytten» och »Värmlänningarna», Fru Ström i
»Muntra fruarne», Nancy i »Martha», Fru Ragnhild
i »Den bergtagna», Fatima i »Oberon», Papageno, Sköna
Helena
m. fl. Hon afgick från scenen 1889.


4. Strandberg, Carl Vilhelm August,
skald (under pseudonymen Talis Qualis). Född i Stigtomta
församling af Södermanland d. 16 jan. 1818; bror till
S. 1.

Vid Lunds universitet, där S. lät inskrifva
sig 1838, efter att 1837 blifvit student i Uppsala,
ägnade han sig under några år åt studier i litteratur,
filosofi och estetik, tog 1846 kansliexamen och
flyttade till Stockholm. 1852 började han fast
arbeta i Stockholms Dagblad, hvarmed han fortfor
till 1865, då han öfvertog chefskapet för Post- och
Inrikes Tidningar. Ehuru länge känd såsom lycklig
skald inom den inskränkta kretsen af vänner och
akademikamrater, var det först vid en studentfest i
Lund 1845 som han fäste vid sig allmän uppmärksamhet
genom uppläsandet af sin för tillfället skrifna dikt
Vaticinium till Finland. Det ofantliga uppseende,
detta formfulländade, om en glödande fosterlandskärlek
vittnande, stycke uppväckte, ökades ytterligare genom
hans s. å. utgifna diktsamling Sånger i pansar. Under
det en och annan häpnade öfver tonen i dessa byroniskt
eldiga sånger, mottogos de af den stora

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/b0542.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free