Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjöström, Carl Johan - Skarstedt, Carl Vilhelm - Skjöldebrand - 1. Skjöldebrand, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sjöström, Carl Johan, biografisk och genealogisk
samlare. Född i Lund d. 8 juni 1851. Föräldrar:
handelsträdgårdsmästaren Nils Johan Sjöström
och Elna Strömblad.
Student i Lund 1872,
aflade S. kansliexamen därstädes 1883 och
inskrefs s. å. som amanuens i
sjöförsvarsdepartementet. 1886–1900 registrator
i skånska hypoteksföreningen, är S. sedan 1889
stadsfogde i Lund.
Lifligt personalhistoriskt
intresserad, har S. riktat vår biografiska litteratur
med åtskilliga arbeten, som genom sin rikedom å
personalhistoriska och genealogiska upplysningar
kunna betecknas som formliga guldgrufvor å detta
område, såsom: Skånska nationen vid Lunds universitet
1833–83, 1885, hvilken sedermera efterföljdes af
de i vidare stil anlagda Skånska nationen före
afdelningarnes tid 1682–1832 1897, Blekingska nationen
1697–1900 1901, Skånska nationen 1833–89 (omarb. af
det förstnämnda arbetet) 1904 och Norrlands nation
i Lund 1902.
Ogift.
Skarstedt, Carl Vilhelm, universitetslärare,
teolog. Född d. 7 aug. 1815 i Göteborg, där fadern,
Abraham Skarstedt, var sjöman, modern
Kristina Ljungqvist.
S. blef student i Uppsala 1834 och promoverades till filosofie
magister 1842. Prästvigd året förut,
tjänstgjorde han som präst i
Göteborgs stift 1841–48 samt var tillförordnad
rektor vid Halmstads läroverk vårterminen 1843. Han
förordnades 1848 till docent i exegetisk teologi
vid Lunds universitet. Befordrades till kyrkoherde
i Solberga pastorat af Göteborgs stift 1856, blef
teologie adjunkt i Lund och kyrkoherde i Stångby
och Vallkärra prebende pastorat 1859 samt utnämndes,
efter att längre och kortare tider förestått nästan
alla professurerna i teologiska falkulteten, 1865
till professor i praktisk teologi i Lund med Uppåkra
och Flackarps pastorat till prebende. På denna post
verkade han till 1897, då han tog afsked. Var tillika
kontraktprost i Torna kontrakt 1863–65. Teologie
doktor i Jena 1860, ledamot af Göteborgs Vet.- och
vitterh.-samhälle 1878. Såsom ombud för teol.
fakulteten i Lund bevistade han kyrkomötena 1878,
1888 och 1893 samt var 1886 nämnda universitets
representant vid jubelfesten i Heidelberg. Uppburen
såsom predikant, utöfvade S. i flera decennier,
dels såsom universitetslärare, dels genom en ganska
omfattande skriftställareverksamhet, ett icke ringa
inflytande på prästbildningen i vårt land. Ehuru på
det hela tillgifven den Schartauanska riktningen,
har han dock i de kyrkliga frågorna intagit en mindre
högkyrklig ståndpunkt än den förhärskande.
Utom en myckenhet disputationer, predikningar, minnestal,
öfversättningar, tidskriftsuppsatser o. s. v. har
han utgifvit: Christlig kyrkohistoria för skolan
och hemmet 1848, Två gånger två och femtio bibliska
historier, efter
Barth 1849 och sed. fl. uppl., Familjebibliotek I, II,
1851, Allmän verldshistoria efter bibliska grundsatser
1851, Förklaringar öfver Matteus’ och Johannes’
evangelier, brefven till romarna och korinterna
1853 ff. i P. Fjellstedts bibelverk, Utkast till
predikningar öfver så väl äldre, som nyföreslagna
texter, 3 del. 1857–58, Handbok i den bibliska
fornkunskapen 1857, Missionssånger 1861, Handbok i
Sveriges kyrkohistoria för skolan och hemmet, I,
II 1866–67, metrisk öfversättning af »Psaltaren» med
förklaringar 1862, Den Theol. fakultetens i Lund Album
under loppet af femtio år, 1825–1875 1875, Kyrklig
själavårdslära 1877, Om formeln ande och sanning
1883, i Lunds univ. årsskrift, </i>Apostlarna Petrus’,
Paulus’ och Johannes’ herdabref. Utläggningsförsök</i>
1887, Uddevalla kyrko- och skolminnen 1888, Det nya
Testamentets heliga skrifter efter J. A. Bengels sätt
tolkade och förklarade. 1. Jakobs och Judas’ epistlar
1891, Kristlig kyrkohistoria i lifsbilder 1892, Det
theologiska doktoratet i Sverige resp. 1593–1893 1893,
Jobs bok, öfvers. och komment. 1894 m. fl. Han har
dessutom författat ett större antal lefnadsteckningar
i »Svenskt biografiskt lexikon» samt upprättat det
mönstergilla, därtill hörande registret.
Gift 1: 1856 med Hedvig Elina Wieselgren, dotter till
domprosten P. Wieselgren (se nedan) och 2: 1864 med
Ida Paulina Westblad.
Skjöldebrand. Släkten, som ursprungligen hette
Brander, härstammar från Dalarne och adlades 1767. En
gren erhöll friherrlig värdighet 1814 och greflig
1819 samt utdog på svärdssidan 1889. Ännu en annan
gren är friherrlig sedan 1819.
1. Skjöldebrand, Erik,
ämbetsman, vitterhetsidkare. Född i Köping d. 16
nov. 1722 enligt annan uppgift 1720. Föräldrar:
rådmannen Fredrik Brander och Maria Elisabet
Sahlman.
Efter långvariga och flitiga studier i
Uppsala blef S. 1747 e. o. kanslist vid ständernas
Bankokansli och ingick 1748 i Kanslikollegium,
där han fann en mäktig gynnare i riksrådet grefve
A. J. v. Höpken. Hufvudsakligen på dennes förord
skickades han 1753 såsom svensk konsul till Algier
och förvärfvade där under en trettonårig ämbetstid
(1753–66) icke blott sin regerings, utan äfven
beyens synnerliga aktning och förtroende. Under sin
vistelse i Afrika gjorde han stora samlingar af
naturalster, etnografiska föremål och fornsaker,
hvilket samlarenit beredde honom 1757 inträde
som ledamot i Vet.-societ. i Uppsala. Efter sin
återkomst till fäderneslandet upphöjdes han 1767
i adligt stånd, då han antog namnet Skjöldebrand,
erhöll 1769 titel af kommerseråd, blef 1797 ledamot
af Vitt.- hist.- och ant.-akad. samt ledamot af Musik.
akad. vid denna institutions stiftelse 1771.
Död i Stockholm, vid nittiotvå års ålder, och sedan han
varit blind i femton år, den 27 jan. 1814. En varm
vän af skaldekonsten, försökte han sig själf i vittra
arbeten samt har författat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
