Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjögren, Karl August Otto - Sjögren, Sten Anders Hjalmar - Sjöstrand, Carl Eneas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bland hans skrifter må nämnas: Historisk läsebok
för skolan och hemmet 1875–76, Läsebok i svenska
historien för skolan och hemmet 1876–77,
Georg Adlersparre, historisk karaktärsbild 1881,
Karl August Grewesmöhlen, karaktärsbild från en
upprörd tid 1882, Johan Reinhold Patkul, historisk
karaktärsbild 1882, Allmän världshistoria, med
särskildt afseende å kulturutvecklingen 1884–88 (i
Sv. biblioteket), Kejsar Wilhelms lefnadsteckning
1888, Furst Bismarck och hans samtid, monografisk
studie 1890, Gustaf Vasa 1896, Carl XI och svenska
folket 1897, Carl XII och hans män 1899,
Gustaf Vasas söner och deras tidehvarf 1901,
Sveriges historia från äldsta tider till våra
dagar (i 6 delar), 1902–03, hvarjämte S. 1886 med
själfständiga tillägg utgifvit en bearbetning af G.
Webers världshistoria och 1891–93 utgifvit
fortsättning af A. Fryxells historia, omfattande
Gustaf III:s och Gustaf IV Adolfs regering. S.
redigerade nionde delen af Svenskt Biografiskt
lexikon, ny följd, och utgaf febr.– maj 1890
tidskriften Ur Dagens Krönika, hvarjämte han lämnat
en mängd bidrag till tidningar och tidskrifter.
Gift 1: 1870 med Ida Sulamith Wieselgren, dotter af
domprosten P. Wieselgren (se nedan), 2: 1873 med Lydia
Eleonora Olehn.
Sjögren, Sten Anders Hjalmar,
mineralog. Född i Fernebo, Värmland, d. 13
jan. 1856. Föräldrar: den såsom geolog
och mineralog framstående bergmästaren Carl
Anton Hjalmar Sjögren och Sofie Petersson.
Student i Lund 1875 genomgick S. 1875–78
Tekniska högskolans afdelning
för bergsvetenskap och var under somrarna
1875–77 professor A. E. Törnebohm behjälplig
vid dennes geologiska undersökningar af
Filipstads bergslag. Sedan han 1880 i
Lund aflagt examen till bergsstaten, blef
han 1882 docent i mineralogi och geologi
vid Uppsala universitet och uppehöll 1882–84
professuren i nämnda ämnen. S., som 1883 företagit
studieresor i Tyskland och Österrike-Ungarn,
hade 1885–89 anställning såsom geolog hos bolaget
Bröderna Nobel i Baku och företog i denna
egenskap omfattande resor i Kaukasien, Armenien,
Persien o. s. v. 1889 utnämnd till professor
i mineralogi och geologi vid Uppsala universitet,
lämnade han dock denna post redan 1894, sedan han
hunnit sätta det mineralogiskt-geologiska institutet
i så fullständigt skick, att det blifvit
möjligt att där anställa ingående vetenskapliga
undersökningar. Genom sitt 1890 ingångna gifte med
Anna Maria Elisabet Nobel, dotter af ingeniör
Ludvig Nobel (se II: 184) hade S. nämligen kommit
i en ekonomiskt oberoende ställning och kastade
sig in i en vidsträckt affärsverksamhet. 1901
återgick han dock till vetenskapen såsom professor
och intendent vid de mineralogiska samlingarna
vid Vetenskapsakademien.
Resultatet af hans
undersökningar vid det ofvannämnda institutet
blefvo redan 1892 offentliggjorda i den på
S:s bekostnad utgifna tidskriften »Bulletin of the
geological institution
of the university of Upsala». Jämte det S. författat
ett stort antal i in- och utländska tidskrifter
offentliggjorda afhandlingar i mineralogi och geologi,
har han i ny bearbetning utgifvit 3:dje upplagan af
sin faders »Lärobok i mineralogi». 1899 kallades han
till ledamot af Vetenskapsakademien.
S. har äfven
deltagit i det politiska lifvet som en ifrig agitator
för konservativa intressen, ehuru han ej lyckats ernå
inval i riksdagen.
Sjöstrand, Carl Eneas, bildhuggare. Född
i Stockholm d. 11 sept. 1828. Föräldrar:
historiemålaren Carl Johan Sjöstrand och
Sofia Morberg.
S:s anlag för bildande konst
erhöll sin första utveckling vid Konstakademien
i Stockholm, där han som elev arbetade 1848–55. Under
denna tid utförde han bl. a. en Kristus-staty för
Trefaldighetskyrkan i Uppsala samt den af Musikaliska
akademien beställda och i Haga-parken
uppställda bröstbilden af prins Gustaf. Såsom
obemedlad hade han blott genom stora ansträngningar
kommit därhän, att han 1855 kunde besöka Köpenhamn och
mottogs där med utmärkt välvilja af bildhuggaren
prof. Bissen och professorn i konsthistoria Höyen,
hvilka bistodo honom med råd och dåd och mången
gång, då misströstan hos honom höll på att taga
öfverhand, förstodo att ingjuta hopp och
mod hos den framåtsträfvande ynglingen. Före sin
afresa från Köpenhamn hade han efter Kalevala,
finnarnes nationalepopé, modellerat en stor fris,
Wäinämöinens Sång, hvilket konstverk vann alla
finnars förtjusning och föranledde statsrådet
Cygnæus, som hösten 1856 besökte Stockholm,
att inbjuda S. till Finland för att uppgöra
förslag till ett monument öfver den frejdade
Porthan. S. antog inbjudningen, gjorde sommaren
1857 en studieresa till östra Finland för att göra
sig förtrogen med det typiska och egendomliga hos
folket och anträdde, sedan hans utkast
till Porthans staty blifvit gilladt, 1859 en
resa till München och därifrån 1860 till Rom, där
monumentet fullbordades. Återkommen med detsamma
till Sverige 1861, anmodades han 1863 att
i Helsingfors anlägga en antikskola. Bestridande
undervisningen i denna blef han 1865 äfven lärare
i modellering vid polytekniska skolan i samma
stad.
Af de konstverk, hans mejsel frambragt,
må utom de redan anförda följande nämnas:
Brage och Idun, Viking, Kullervo som barn slitande
sin linda, Kullervo talande till sitt svärd,
Amor spelande Kantele, Sotkottaret, Ilmarinen
smidande Sampo, kolossala byster af Shakspeare,
Beethoven och Franzén, utförda till de öfver dem
firade sekularfester, Finsk vallflicka m. m.
För de finska konstförhållandena har S:s verksamhet
varit af stor betydelse. Hvad han i Finland
uträttat är ingenting mindre än att han där
kallat mejselns konst till nytt lif, och hvad han
i den vägen verkat, skall tillförsäkra honom ett
varaktigt namn i finska odlingens häfder.
Gift 1859 med Selma Herminia von Stahl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
