Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjöberg, Erik - Sjöberg, Gustaf Magnus - Sjöberg, Johan - Sjöberg, Nils Lorentz - Sjöblad, Erik Carlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
år utkommo äfven hans sista skaldestycken under titel
Nyare dikter af Vitalis.
S. var en rikt poetisk
natur, en af de kraftigaste sångarandar, Sverige
fostrat. Lika lycklig i den allvarliga som
i den skämtsamma dikten, har han lämnat stycken,
utmärkta af en djup elegisk tonfärg, och andra
gnistrande af epigrammatisk kvickhet och skarp satir.
Till de förra höra. t. ex. Enslingens klagan,
Den kämpandes sång, Skaldens tröst, Till englarne,
Blomsterklagan, Till Laura m. fl. och till
det senare slaget: Ligmunds idéer; Rustningar
till Ragnarok, Amen o. s. v.
Hans Samlade skrifter
hafva flera gånger utgifvits och hans »Minne» är
tecknadt af G. Ljunggren i Sv. Akad. handl. 1874,
bifogadt den minnespenning, akademien 1874 lät slå
öfver honom.
Sjöberg, Gustaf Magnus, filosofisk
författare, pedagog. Född i Visby d. 26
sept. 1844. Föräldrar : svarfvaren Gustaf
Henrik Sjöberg och Katarina Kristina Dahlman.
Efter det S. 1862 blifvit student i Uppsala
samt sedermera där vunnit den filosofiska
graden, erhöll han 1869 docentur i teoretisk
filosofi samt 1871 anställning som lektor
vid Nya elementarskolan i Stockholm. Han
upprättade sedermera därstädes Lyceum för
flickor och har sedan 1875 varit detta läroverks
föreståndare. Bland af S. utgifna skrifter må
nämnas följande tills. med G. Klingberg utarbetade
läroböcker, nämligen Svensk stilistik 1870,
Lärobok i logik 1871, Lärobok i antropologi, samtliga
utkomna i flera upplagor, vidare Pedagogiska blad
1875–77, Bidrag till Nya elementarskolans historia
1878 och 1880 m. fl. S. var ledamot af 1903 års
kyrkomöte.
Gift 1: med Bernhardine Westerdahl
och 2: 1874 med Hanna Tillander.
Sjöberg, Johan, ämbetsman, politiker. Född
i Visby d. 17 nov. 1816. Föräldrar:
sockerbagaren C. A. Sjöberg och Johanna
Charlotta Gustrén.
Student i Uppsala 1833,
aflade S. kansliexamen 1836 och hofrättsexamen
1838, utnämndes 1851 till landssekreterare
i Uppsala län samt 1863 till kommerseråd,
från hvilken post han 1886 tog afsked. Vid 1862–63
års riksdag förordnades han af k. maj:t till
sekreterare i bondeståndet, och vid den sista
ståndsriksdagen kallades han genom ståndets fria
val – den första och sista gången detta utöfvades –
till samma plats. Det var en god förskola till den
långvariga riksdagsmannaverksamhet, S. sedermera
under den långa tiden 1867–87 kom att utöfva som
ledamot af Andra kammaren för Stockholms stad. Fin
och habil talare samt skicklig dialektiker, förstod
han att i debatten göra sina mångsidiga insikter så
gällande, att, trots han tillhörde den s. k. centerns
mest framträdande män, han icke desto mindre af det
maktägande landtmannapartiet hugnades med åtskilliga
förtroendeuppdrag. Så var han 1867–76 och 1880–87
kanslideputerad samt 1869, 1876–78, 1881–83
och majriksdagen 1887 ledamot af
konstitutionsutskottet (vid alla riksdagar utom den
sistnämnda också dess vice ordf.) 1885–87 var han
jämväl ledamot af talmanskonferensen. I allmänhet
inom politiken intagande en moderat-konservativ
hållning, slöt han sig vid tullstridens utbrott
till frihandlarna. 1888 utsedd till kommitterad
för tryckfrihetens vård, fungerade han som sådan
till sin död i Stockholm d. 27 dec. 1897. S. var
äfven 1866–80 en intresserad ledamot af Stockholms
stadsfullmäktige.
Gift 1851 med Edla Amalia Gustava Carlson.
Sjöberg, Nils Lorentz, ämbetsman, vitterhetsidkare,
Född d. 4 december 1754 i Jönköping, där fadern var
arbetskarl.
Vid fjorton års ålder började sonen
sina studier i Jönköpings skola och gjorde där, i
synnerhet genom den lärde Håkan Sjögrens handledning,
så snabba framsteg, att han efter
sex år var mogen att besöka universitetet i Lund. Här
beredde han sig för inträde i det prästerliga ståndet,
men ett misslyckadt predikoförsök ändrade hans beslut,
så att han i stället ingick som e. o. kanslist i
Utrikes expeditionen 1782. I hufvudstaden väckte
han snart uppseende som skald och vann i sällskapet
Utile dulci, Vitterhetsakademien samt Göteborgs
vitterhetssällskap det ena skaldepriset efter
det andra. Äfven i Svenska akademien eröfrade han
vid hennes första prisutdelning andra priset för
skaldestycket Gustaf Adolfs anträde till regeringen,
då konungen själf vann det första för sitt äreminne
öfver Lennart Torstensson. På grund af sina vittra
förtjänster kallades S. till akademiens ledamot
och intog 1787 en af de fem platser, öfver hvilka
akademien vid den första tillsättningen ägde att
bestämma. På ämbetsmannabanan voro hans framgångar
icke så lysande. Först vid femtiåtta års ålder (1812)
uppnådde han expeditionssekreterarebefattningen
och afled under utöfvandet af densamma tillhörande
åligganden i Stockholm d. 13 mars 1822.
Enligt de fordringar, nutiden ställer på en skald, ägde
väl S. föga poetiskt element, men hans verser,
hvilka i allmänhet äro lätt flytande och utmärka
sig för en vacker diktion, vunno så mycket hellre
allmänhetens bifall, som de i en klar form återgåfvo
de tankar och känslor, hvilka rörde sig i samtidens
bröst. Många af hans poetiska utgjutelser äro ock
af en så allmänmänsklig stämning, att de ännu kunna
läsas med nöje, såsom: Skaldekonsten, Atheisten,
Jordbrukaren, Odödligheten, Kyrkogården m. fl.
Hans Skaldestycken utkommo 1796 och i en något tillökt
uppl. 1820.
Ogift.
Sjöblad, Erik Carlsson, sjömilitär. Född i Halmstad
d. 28 aug. 1647. Föräldrar: generalen, frih. Carl
Sjöblad och Maria Stjerna.
S. ingick tidigt i engelsk sjötjänst, och utmärkte sig så, att
han vid sin hemkomst till Sverige utnämndes till
amiralitetsmajor 1674, till amirallöjtnant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
