Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rydberg, Abraham Viktor - Rydberg, Carl Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
magi</i>. En lärd, skarpsinning och på själfständig
uppfattning grundad afhandling är Urpatriarkernas
slägttafla i Genesis och tidräkningen hos de sjuttio
uttolkare meddelad först som föredrag i Göteborgs
Vetenskaps- och Vitterhetssamhälle 1869. Hans i
tidskriften »Framtiden» 1868 intagna uppsats Om kyrka
och presterskap väckte synnerlig uppmärksamhet
och bidrog väsentligen till, att R. af Göteborgs
stifts norra valkrets insattes bland lekmannaombuden
i det första kyrkomötet (1868). På detta möte gjorde
han sig bemärkt bl. a. genom tvenne af honom väckta
motioner: om prästedens afskaffande, om uteslutande
i vår kyrkobibel af de bevisligen understuckna
l Joh. 5 kap. 7-8 v. samt om skarpskyttekårernas
öfning i vapnens bruk på söndagen. Representant
1870–72 för Göteborgs stad i Andra kammaren, slöt
han sig väsentligen till landtmannapartiet. Vid urtima
riksdagen 1871 var han medlem af försvarsutskottet och
vid 1872 års riksdag af konstitutionsutskottet. R. var
icke i mera eminent grad i besittning af ordets
gåfva. Hans tal och anföranden voro sällan rätt
flytande och slogo blott då något kraftigare an,
när de voro memorerade. I riksdagen yttrade han sig
sällan och hufvudsakligen i kulturfrågor, alltid
intagande en afgjordt frisinnad ståndpunkt. I den
rörelse, som på 1870-talet ägde rum och afsåg en
förbättrad ans och vård om modersmålet, tog R. liflig
del. Särskildt gick han i spetsen för ifrandet mot
de många i språket upptagna utländska låneorden och
framkom med en mängd lyckade och villigt antagna
förslag till dess ersättande med uttryck af nordisk
härstamning. En färd, som R. 1873 blef i tillfälle
att företaga till Paris och Italien, gaf upphof
till nya alster af hans fint skurna penna. Hit höra
Romerska sägner om apostlarne Paulus och Petrus 1874,
samt de i det illustrerade arbetet Romerska dagar
1877, samlade djupsinniga och till språkbehandlingen
öfverlägsna uppsatserna »Romerska kejsare i marmor»,
»Antinous» och »Blyertsteckningar från Rom». R.,
som redan 1864 offentliggjort smådikter i kalendern
»Flora», började på 1870-talet göra sig bemärkt
såsom en diktare i bunden form af hög rang. Också
mottogs med odeladt erkännande hans första samling
Dikter 1882, något som kanske i ännu högre grad var
fallet med den andra samlingen, utkommen 1891. På sin
höga poetiska begåfning gaf han äfven ett glänsande
prof i sin öfversättning af första delen af Göthes
Faust. Hans tolkning däraf »röjer frändskap ej
blott med den store skalden, utan ock med den
eldsjäl, hvars trängtan efter vetande och skönhet
Göthe besjungit». Faustöfversättningen utkom
1876 i en med Krelings berömda bilder illustrerad
praktupplaga. I en ny mindre edition af 1878 var fogad
en redogörelse för innehållet af skaldeverkets senare
del. Sedan R. i 21 år varit anställd i redaktionen
af »Göteborgs handels- och sjöfartstidning»,
lämnade han 1876 det fasta medarbetareskapet
däri. Han erhöll nämligen då i uppdrag af Göteborgs
stads undervisningsfond att därstädes upprätthålla
föreläsningar i filosofi och kulturhistoria. Kallad
1877 till filos. hedersdoktor af både Uppsala och Lunds universitet,
mottog han s. å. lagerkransen vid det förstnämndas
400-års jubelfest, hvars glans han höjde genom sin
allbekanta, mästerliga jubelkantat. Därförut hade han,
äfvenledes 1877, blifvit invald i Svenska akademien,
där han i maj 1878 tog sitt inträde med ett Tal öfver
C. V. A. Strandberg, tryckt i Sv. akad. handlingar
fr. 1796, 53:dje del. 1878. Efter att 1884
hafva antagit en kallelse af Stockholms högskolas
styrelse till professor i kulturhistoria, flyttade
R. s. å. till Stockholm, där han 1889 utbytte sin
antydda professur mot den i sköna konsternas teori
och historia. I en polemik mot A. Chr. Bangs af Bugge
understödda, i den förres »Völuspaa og de Sibyllinske
orakler» (1882) framställda, hypoteser rörande den
nordiska mytologien gjorde R. ett inlägg med uppsatsen
Sibyllinerna och Völuspå, införd i »Nordisk tidskrift»
1881, där äfven hans afhandling om Astrologien och
Merlin återfinnes. Sina mytologiska forskningar
fortsatte han med all ifver och frukten däraf
var det stora, af snillrika kombinationer utmärkta
verket Undersökningar i germanisk mythologi, 2 del.,
1886–89. Vid sidan däraf utgaf han 1887 ett mindre
arbete i samma väg, Fädernas gudasaga, afsedt för den
mognare ungdomen. Från hans skriftställarverksamhet
på 1890-talet äro att anteckna den af nobel idealitet
präglade berättelsen Vapensmeden, Hägringar från
reformationstiden 1891, Om hjältesagan å Rökstenen
i Vitt.- hist.- och ant.-akad:s handlingar 1893, en
samling strödda uppsatser under titeln Varia 1894
samt broschyren Om nakenhet och klädselsätt 1895
med anledning af polemiken om artisten O. Björcks
väggmålningar i Operakällaren. R. afled efter en
kort sjukdom d. 21 sept. 1895 å sin villa Ekeliden i
Djursholm. Sedan 1879 var han i äktenskap förenad med
Susen Emilia Hasselblad. Utom af Svenska akademien
var R. ledamot af Vetenskapsakademien sedan 1889,
af Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
sedan 1890 samt hedersledamot af Akademien för de
fria konsterna sedan 1887 och af Vetenskaps- och
vitterhetssamhället i Göteborg, hvilket han tillhört
sedan 1865. Efter hans död hafva utgifvits »Viktor
Rydbergs samlade skrifter» 1896–1900 tillika med
en lefnadsteckning, 2 del. af K. Warburg.
I Djursholm och i Jönköping, R:s födelsestad, restes
1898 hans byst, och 1900, på årsdagen af hans död,
invigdes i Göteborg ett dyrbart mausolé öfver hans
stoft.
Rydberg, Carl Henrik, skriftställare, tidningsman.
Född i Karlskrona d. 6 juni 1820. Föräldrar:
hofrättskommissarien Erik Rydberg och Anna Beata
Svanberg.
Efter undfången elementarbildning i
sin födelsestad, anlände R. till Stockholm, där han
1842–43 tjänstgjorde som e. o. kontorsskrifvare i
Stockholms stads byggnadskontor samt en kort tid var
e. o. kanslist i poliskammaren. Ämbetsmannabanan
var likväl ej den, som öfverensstämde med hans
böjelser. Då han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
