Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rudin, Erik Georg Valdemar Napoleon - Rudolphi, Israel Asmund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utbytte 1861 denna befattning mot föreståndarskapet för
Fosterlandsstiftelsens missionsinstitut å Johannelund,
hvilken syssla han fortfor att innehafva till
1869. För att vinna erfarenhet af ändamålsenligaste
sättet för missionssakens bedrifvande besökte han
på skilda tider 1861–62, 65–66, 68–69 Tyskland,
Schweiz, Frankrike och England. Prästvigd 1865,
anställdes han, sedan han 1869 tagit pastoralexamen
och utträdt ur Fosterlandsstiftelsens tjänst,
sistnämnda år såsom vikarierande komminister i Klara
församling i Stockholm. Här fick han rikligare
tillfälle, än honom förut beskärts, att göra sig
känd såsom framstående andlig talare. Emellertid
stannade han icke mer än tre år på denna plats. Sedan
han nämligen 1871 aflagt teol. kandidatexamen och
s. å. kallats till docent i exegetik vid Uppsala
universitet, tillträdde han hösten 1872 antydda
befattning. Följande år anträdde han en utländsk
stipendieresa och besökte därunder Tyskland, Schweiz
och Italien. Återkommen till Sverige 1874, blef han
följande år teol. adjunkt vid Uppsala universitet
och kyrkoherde i Näs. Vid jubelfesten i Uppsala 1877
kreerad till teol. d:r, utnämndes han s. å. till
e. o. professor i exegetik. Sedan han under årens lopp
flera gånger varit förordnad att förestå den ordinarie
professuren i nämnda ämne, öfvertog han efter
professor Myrbergs afskedstagande 1892 densamma. 1884
insattes han såsom led. i Bibelkommissionen och blef
1886 kontraktsprost. R. har varit ledamot af samtliga
1883–1903 hållna kyrkomöten. Från hans verksamhet
såsom sådan torde särskildt förtjäna antecknas
hans i motionsväg gjorde yrkande på prästedens
afskaffande och ersättande med ett löfte, äfvensom
hans vid 1888 års kyrkomöte afgifna förslag till ny
kyrkohandbok. Vid uppnådd pensionsålder tog han 1900
afsked från universitetstjänsten, men har sedermera
alltjämt varit bosatt i Uppsala, »staden af evig
ungdom», vid hvilken den gamla universitetsläraren
fortfarande känt sig fästad med starka band.
»Med det varmaste intresse omfattande universitetets
studerande ungdom,» yttrades i en Stockholmstidning
i anledning af hans sjuttioårsdag 1903, »har han
som bekant i många år gjort sitt hem till dess hem,
och få torde de studenter med religiöst intresse
och religiösa behof hafva varit, som icke någon
gång under denna tid trädde öfver hans tröskel och
deltogo i de aftonsamtal hos honom, till hvilka en
hvar var välkommen. Mången har nog från dessa stunder
medfört varaktiga minnen af väckande tankar, som
uttalats inom kretsen af lärjungar och vänner bland
de unga och främst af professorn själf, den blide,
milde åldringen med sin varma och stilla kristendom,
hvars främsta ord voro kärlek och anspråkslöshet. En
fängslande religiös personlighet, som sträckte sin
dragningskraft långt utanför ’teologernas’ krets, har
Rudin genom sin varma och djupa mänsklighet varit till
andligt stöd för otaliga.» Men det är icke blott såsom
universitetslärare, R. varit högt skattad; äfven såsom
andlig talare har han fortfarit att göra sig känd och
varit högt uppburen. Från predikstolen vid religiösa
möten och i folkförsamlingar hafva från hans läppar
flödat vältaliga ord till uppmuntran af kristen tro
och kristligt lif. Allmänt uppmärksammade för sitt
begrundansvärda innehåll och sin fulländade form
äro de icke få griftetal, han hållit, och bland
hvilka kunna särskildt nämnas de öfver tänkaren
Viktor Rydberg, filosofie-professorn Sigurd Ribbing
och skalden Snoilsky. Det var väl också till någon
del det vid den förstnämndes bår 1895 hållna talet,
som gjorde, att Svenska akademien med sitt val föll
på honom, då det gällde att besätta den plats inom
den vittra areopagen, som blifvit ledig genom Viktor
Rydbergs frånfälle. På tal om denna utmärkelse kan
äfven nämnas en annan, den nämligen att R. 1893
var uppförd i andra förslagsrummet till biskop i
Linköping. R., som till sin teologiska ståndpunkt
närmast kan sägas tillhöra Tübinger-professorn
J. T. Becks »skriftteologiska skola», hvars
väsentligt utmärkande drag är att vilja bygga
den kristna lärans utveckling allenast på bibeln,
har utvecklat en ganska omfattande verksamhet såsom
teologisk skriftställare. Af hans arbeten må nämnas
Ord från altaret, I. »Ord till nattvardsungdom»
1873, 2:dra uppl. 1877, II. »Samling af skriftetal»
1881, Evighetsvinkar, predikningar öfver kyrkoårets
texter 1872–75, ny uppl. 1878, ny följd 1883–89,
Sören Kirkegaards person och författareskap,
I. 1880, Innehållsöfversikt af de särskilda
evangelierna 1881, De mindre profeterna öfversatta
och utlagda, I. »Obadja och Joel» 1884, II. »Jona»
1886, III. »Amos» 1887, samt Uppsatser i teologiska
och kyrkliga ämnen, 5 häft. 1885–88.
Gift 1859 med Julia Maria Louise Maule.
Rudolphi,Israel Asmund, naturforskare, fysiolog. Född i Stockholm
d. 14 juli 1771. Föräldrar: konrektorn vid Tyska
lyceum därstädes Johan Daniel Bernhard Rudolphi och
Eleonora Margareta Elisabet von Thienen.
Modern öfverflyttade vid mannens frånfälle till
Pommern, där sonen i Greifswald blef filosofie
magister 1793 och medicine doktor 1795. Sedan
han under de närmast följande åren fortsatt sina
medicinska studier på andra orter, förordnades han
1798 till medicine adjunkt och anatomie prosektor
vid universitetet i Greifswald, blef två år senare
assessor i Sanitetskollegium därstädes, hvarjämte
han 1801 anställdes såsom lärare vid den nyinrättade
veterinärskolan. Efter Pommerns skiljande från Sverige
mottog han från Berlin kallelse såsom professor i
anatomi och fysiologi vid därvarande universitet,
utnämndes 1817 till geheimemedicinalråd och var vid
sin död, som inträffade i Berlin d. 28 nov. 1832,
ledamot af Vetenskapsakademien, Vetenskapssocieteten
i Uppsala samt flera andra akademier och lärda
samfund. Hans förtjänster såsom fysiolog, anatom,
zoolog, botaniker och öfver hufvud såsom skarpsinnig
kännare och bearbetare af naturvetenskaperna,
erkännas af Europas alla lärde. Han har författat
och utgifvit en mängd värdefulla arbeten; men intet
af dem på svenska. Hans arbete <i>Entozoorum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
