Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Rudenschöld, Thorsten - Ruders, Carl Israel - Rudin, Erik Georg Valdemar Napoleon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid regementet Jocknick, samt tog afsked såsom
kapten 1824. Numera själf bestämmande öfver
sin verksamhet och sin vistelseort, och då han
vid samma tid gift sig med sin kusin Kristina
Charlotta af Geijerstam, ämnade han dela
Manhems-förbundets idylliska odalmannalif i
Värmlands skogar. Han köpte sig också ett litet
hemman därstädes just i den trakt, där förbundets
hufvudman, C. J. L. Almqvist, slagit sig
ned för att praktiskt förverkliga dess idé.
I likhet med åtskilliga af dess medlemmar ledsnade
han emellertid snart vid detta lif och arrenderade
i stället Kroppfjälls sätesgård i Västergötland.
Efter fyra år flyttade han härifrån till det
närbelägna Melltorp, hvarifrån han kom till Stjernfors
i Värmland för att sköta detta bruk åt
Uddeholmsbolaget. Då han, sjuk och nedstämd
till lynnet, i följd af det motstånd han mötte
vid sitt bemödande att bereda brukets betryckta
underhafvande bättre lefnadsvillkor, ansåg sig
icke längre kunna kvarstanna på denna plats,
där han för öfrigt var illa aflönad, lämnade han
efter ett par år densamma och flyttade med maka
och barn till grannskapet af en äldre broder,
grefve Carl Rudenschöld på Leckö kungsgård.
Här öppnade han på det vackra Djurgården en
pensionsanstalt för unga gossar, men behofvet
af ökade inkomster, kanske än mer af ökad verksamhet,
föranledde honom att åter ägna sig åt
jordbruket. Med till det mesta lånta penningar
inköpte han åtskilliga ställen och hemman och
omskapade dessa till en betydlig och vacker
possession, Närefors vid Lidan. Olyckligtvis för
honom skedde detta under en tid, som var mindre
gynnsam för landtbrukaren. Felslagna skördar
och dryga räntor samverkade att bereda hans
ekonomiska obestånd och efter några få år såg
han sig nödsakad att afträda sin egendom åt
fordringsägare. Dessa pröfningar vände hans
uppmärksamhet på våra inre samhällsförhållanden;
måhända ville han undersöka, hvad del dessa
kunde hafva i hans egna motgångar, och frukten
af hans egna undersökningar blef de båda bekanta
arbetena Tankar om ståndscirkulationen
1845, och Tankar om ståndscirkulationens
verkställighet 1846. Hvad innehållet af dessa
skrifter angår, är dess hufvudsyfte att framställa
ståndscirkulationen såsom ett medel till motverkande
af den alltmer tilltagande och skadliga
öfverbefolkningen i herremannaklassen, i det hvar
och en hänvisas till det stånd, där han på grund
af sina naturliga anlag har sin rätta plats. Så
uppnås ståndscirkulationens hufvudsyfte: en kristlig
förbrödring af de efter olika lefnadsställningar
och förhållanden fördelade samhällsklasser. För
ståndscirkulationens förverkligande fordras emellertid,
att det allmänna föreställningssättet i mångt
och mycket, framför allt i fråga om människovärde
och mänsklig lycka, undergår en grundlig
förändring, hvilket endast kan ske på grundvalen
af en sant kristlig världsåskådning. Till ståndscirkulationens
underlättande bör i uppfostran vid
sidan af den bokliga undervisningen en betydande
plats inrymmas åt kroppsarbetet. Äfven måste
folkskolan reformeras därhän, att den såsom beredande
ett underlag för allmän bildning blir
gemensam för nationens barn af alla samhällsklasser.
Det var sist antydda tanke, som kom
R. att åt folkundervisningens sak ägna en verksamhet,
hvilken gjort hans minne hedradt. Åter
bosatt i närheten af Leckö, öppnade han för
godsets barn en skola, som snart utvecklade sig
till ett formligt ordnadt skolväsen med centralskola
och småskolor för Otterstads socken. Dagligen
vandrande flera fjärdedels mil mellan sina
skolor, utbildade han här icke blott de utmärkta
läraregåfvor, han af naturen ägde, utan jämväl
sina åsikter om svenska folkskoleväseadet. Under
tiden hade ryktet om hans människovänliga
verksamhet börjat sprida sig i allt vidare kretsar,
och kallelser anlände från församlingar i rikets
olika delar om hans biträdande vid ordnandet
af deras folkundervisning. Vid 1853 års riksdag
erhöll han ett årligt anslag för resor inom landet
till folkskoleväsendets befrämjande. Detta arbete
blef sedan hans lefnads uppgift, liksom det
blifvit hans lefnads ära.
Död i Uppsala d. 27 maj 1859.
Af R. äro utom de förenämnda
skrifterna, författade: Tankar om vår tids
samhällsfrågor, tillägnade Skaraborgs läns hushållningssällskap
1848, 2:a häftet 1850, samt
svenska folkskolans praktiska ordnande 1846.
Ruders, Carl Israel, präst, resebeskrifvare.
Född d. 26 april 1761 i Stockholm, där fadern var
språklärare.
Efter akademiska studier i Uppsala,
där han 1778 blef student och sedan han någon
tid varit tillförordnad lärare vid Maria skola i
Stockholm, vigdes R. till präst och antogs till
adjunkt vid fransk-lutherska församlingen 1790.
Åtta år därefter afgick han såsom legationspredikant
till Portugal, där han kvarstannade till
1802, utnämndes 1806 till kyrkoherde i Nysätra
af ärkestiftet, blef prost och afled d. 15 febr.
1837.
Hans utrikes vistelse framkallade af
hans hand tvenne arbeten: Anmärkningar öfver
Portugal 1883 samt Portugisisk resa, 3 del.
1805–09, hvilka på sin tid ansågos för de utförligaste
och bästa, som blifvit offentliggjorda
om detta rike.
Gift 1: med Johanna Elisabet
Littorin, 2: med Brita Kristina Hessler.
Rudin, Erik Georg Valdemar Napoleon, teolog,
predikant, universitetslärare.
Född å Täby i östra Ryd, Östergötlands
län, d. 20 juli 1833.
Föräldrar: löjtnanten Erik Valdemar
Rudin och Lovisa Elisabet
König.
Redan tidigt röjde
sig hos R. det religiösa allvar, som
präglat hela hans lifsverksamhet.
Sedan han 1851 med ovanligt höga betyg aflagt
studentexamen i Uppsala, slöt han sig till den krets
bland de studerande af skilda »nationer», som,
påverkade af den tidens rörelser i en friare,
evangelisk riktning, höllo flitiga andaktsöfningar
med hvarandra samt deltogo eller ledde
de religiösa sammankomsterna i staden. Efter
att 1857 hafva blifvit fil. d:r, riktade sig hans
studier åt teologiska ämnen, och för idkande
af desamma vistades han 1857–58 i England
och Skottland. Efter 1859 aflagd dimissionsexamen
blef han s. å. föreståndare för Evangeliska
fosterlandsstiftelsens expedition, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
