- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:362

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Rosén, Erik Gabriel von - 4. Rosén, Johan Magnus - Rosén, Per Gustaf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hedrande verksamhet i det offentligas tjänst, som
äfven lämnade honom tid öfrig till utförande af
en mängd enskilda förtroendeuppdrag, såsom förmyndare
och sterbhusutredare, emottog han, både
af konung, offentliga institutioner och enskilda,
mångfaldiga prof af erkännande och tillgifvenhet.
Adlad 1816, upphöjdes han 1843 i friherrligt
stånd samt blef efter hand kallad till ledamot
af akademier och fosterländska sällskap.
Emellertid var det på ett helt annat område
än fru Justitias tämligen sterila fält, han företrädesvis
gjorde sig känd och värderad. Begåfvad
med framstående musikaliska anlag, utvecklade
han helt och hållet på egen hand desamma
med sådan framgång, att han redan 1788
kunde sköta orgelspelet vid gudstjänsten i Salems
kyrka. Och det kunde icke undgå att väcka
uppseende, då 1797 den tjugotvåårige auskultanten
i Svea hofrätt sökte och erhöll organistbefattningen
i Klara kyrka. Efter att tre år senare
ha utbytt denna befattning mot en dylik i Storkyrkan,
skötte han dess orgel på ett sätt, som
vann allmänt erkännande. Invald till ledamot
af Musikaliska akademien 1814, var han 1835–60
dess ordförande. Ehuru han, såsom man
sett, uppnådde de högsta graderna inom den
juridiska ämbetsmannavärlden med åtföljande utmärkelser,
öfvergaf han, först sedan han 1825
utnämnts till justitieråd, sin organistbeställning,
och behandlade ännu länge, efter det han blifvit
hofrättspresident, sitt älsklingsinstrument vid
gudstjänsterna i Storkyrkan och Jakob.

Död vid Djurgårdsbrunn nära Stockholm d. 10 sept. 1866.

Såsom orgelspelare intog R. ett rum af
första ordningen och besatt i musikteoretiskt hänseende
en stor och vidsträckt konstbildning. I
Åhlströms koralbok återfinnas flera af honom
författade koraler, och äfven Hæffners koralbok
innehåller några sådana af hans hand. Han har
dessutom, till ledning för unga orgelspelare, utgifvit
en bearbetning af Knecht’s Orgel-Schule,
samt efterlämnade såsom prof af en mer än vanlig
insikt i orgelbyggeriet tvenne slags kabinettsorglar
med ny konstruktion: Orchestrion och
Organochordium.

Gift 1: 1800 med Charlotta
Rydberg
, 2: 1847 med Eva Margareta Widegren.


4. Rosén, Johan Magnus, romanförfattare,
pianist, tonsättare. Född i Göteborg
d. 6 april 1806; den föregåendes
kusin och sonson af R. 2.
Föräldrar: den äfven såsom
vitter författare och publicist
kända prosten och kyrkoherden
i Stora Åby af Linköpings
stift Gustaf Rosén och
Helena Charlotta Prytz.

Student i Uppsala
1822, aflade R. 1829 hofrättsexamen därstädes
och ingick på ämbetsmannabanan i Stockholm
men lämnade 1839 den ordinarie kammarskrifvaretjänst
i Krigskollegium, som han erhållit
fyra år förut, för att mer odeladt kunna följa
sin kallelse såsom musiker och skriftställare.
Han hade då redan, utom med en mängd musikrecensioner,
kåserier och resebref i åtskilliga af
hufvudstadens tidningar, uppträdt såsom redaktör
tillsammans med E. Drake af »Nordmannaharpan»
1830–31 samt ensam utgifvit »Tidning för teater
och musik» 1835–36. Sedan R. 1838 bosatt
sig i Köpenhamn, uppehöll han sig 1839–41
i Skåne, hvarefter han flyttade till Stockholm
samt fortfor att vistas därstädes till 1859, med
undantag af åren 1852–54, då han såsom medarbetare
i »Göteborgs- handels- och sjöfartstidning»
hade sitt hemvist dels i Köpenhamn, dels
i Malmö och Lund. 1846 redigerade han »Helios,
tidning för litteratur och skön konst.» Sedan
han i egenskap af tidningskorrespondent 1859–60
varit verksam i Tyskland, Österrike och Ungern,
stannade han vid hemresan 1860–63
i Köpenhamn, hvarefter han slog sig ned i
Hamburg, där han fortfor att vistas i hela
tjugu år eller till 1883, då han omsider återkom
till Stockholm. Död ogift därstädes d. 10 juni 1885.

Bland litterära alster, som flutit
ur hans penna, må nämnas romanerna: Den
fria kärleken
1830; En fiffig karls missöden
1842; Yttersta domen 1846, hvartill en särskild
musikbilaga blifvit utgifven; lustspelen: Aristokraten
på landet. Assessorn och körsbären, Musikkännare

m. fl. Såsom tonsättare har han författat
tonmålningarna Pompeji sista dagar, Slaget
vid Narva, Det hvilande representationsförslaget
,
vidare för militärorkester, Grande
marche triomphale, Variations concertantes
,
för klarinett och piano; en operett, Der Singmeister;
körfantasien Det brustna hjärtat; Polonaise
för piano; 12 deutsche Gesänge; Musikalisk
katekes
1852 m. m.


Rosén, Per Gustaf, astronom och geodet.
Född i Linköping d. 17 juni 1838.
Föräldrar: musiksergeanten Johannes
Rosén
och Anna Sofia Ekholm.

Student i Uppsala
1857, blef R. därstädes filos. doktor
1866 och docent i praktisk
astronomi 1867. Såsom byzantinsk
stipendiat besökte han
1867–69 Ryssland och Tyskland. Härunder
uppehöll han sig en längre tid vid Pulkova
observatorium, där han bl. a. idkade studier i
stjärnfotometri. Hemkommen utnämndes R.
till professor vid Topografiska kåren eller,
såsom den nuvarande benämningen lyder, Generalstabens
topografiska afdelning äfvensom
till lärare vid Krigshögskolan. Efter att redan
1867 hafva deltagit i trianguleringar vid
västkusten för den europeiska gradmätningen,
öfvertog han såsom professor ledningen af alla
de geodetiska arbetena i Sverige. Endast en
femtedel af vårt land var då, oaktadt arbetet
därmed upptagit ett femtiotal år, på ett tillfredsställande
sätt trianguleradt. Men under R:s öfverinseende
och ledning fortskred det viktiga arbetet
med den raskhet, att redan efter omkring
tjugu års förlopp nästan hela den öfriga delen
af landet var öfverdragen med ett s. k. »första
klassens triangelnät, hvarjämte äfven trianguleringen
i detalj var långt framskriden. R., som
företagit flera utländska resor i allmänna uppdrag,
ägande sammanhang med de geodetiska arbetena,
var deputerad för Sverige vid den internationella

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/b0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free