Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Rosen, Johan Georg Otto von - Rosén - 1. Rosén, Gabriel - 2. Rosén, Johan - 3. Rosén, Erik Gabriel von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
namnsdag</i> m. fl., vidare etsningarna Herr Gude
Gjäddes predikoresa och Dopet, pennritningen
Målet, pastellen Munkhufvud m. m., Blomstermarknaden.
Vidare har han tecknat Martin
Luthers studerkammare, m. m. Bland de senaste
skapelserna af hans öfverlägsna pensel hafva
Drottning Dagmars uppväckelse och Sfinxen
väckt mycken uppmärksamhet. R., hvilken äfven
gjort sig bekant såsom författare genom åtskilliga
i tidningar och tidskrifter intagna alster af sin
penna, såsom Bref från Orienten 1865, En kanoniseringsfest
i Rom 1867, Ur min fars minnen
1880 m. fl., kallades 1903 att intaga en af stolarna
i Svenska akademien, men undanbad sig denna utmärkelse.
Filos. hedersdoktor 1900, är han sedan
1893 medlem af Nationalmusei nämnd.
Ogift.
Rosén. Denna ansedda släkt, af hvilken åtskilliga
ättlingar under olika namn blifvit upptagna
på svenska riddarhuset, härstammar från
en bonde i Roasjö socken i Sexdrega pastorat i
Älfsborgs län, Esbjörn Eriksson, som lefde på
1600-talet, och hvars son Erik (f. 1667, d. 1738),
tog sig namnet Rosenius, blef kyrkoherde i Sexdrega
och fader till flera söner, af hvilka såsom
märkliga må nämnas arkiatern Nils Rosén, adlad
Rosén von Rosenstein, professorn Eberhard Rosén,
adlad Rosenblad, öfverhofpredikanten Gabriel
Rosén – se R. 1 –, hvars son Erik Gabriel
1843 upphöjdes i friherrligt stånd, under namnet
von Rosén, samt publicisten Johan Rosén
– se R. 2. –.
1. Rosén, Gabriel, präst, teolog. författare.
Född i Sexdrega församling af Göteborgs stift
d. 20 dec. 1720. Föräldrar: kyrkoherden Erik
Rosenius och Anna Wekander.
Student i
Uppsala 1738, kallades R. 1746 till huspredikant
af presidenten friherre von Gedda och
blef två år därefter e. o. samt 1750 ord.
hofpredikant. Utnämnd 1758 till öfverhofpredikant
och predikant vid K. M:ts orden, antogs
R. att vara lärare i teologi för hertigarna
Carl och Fredrik Adolf, blef 1760 konungens
biktfader samt befordrades 1763 till kyrkoherde
i Riddarholmens och Bromma församlingar.
Öfverhofpredikantsämbetet bibehöll han till 1767.
Vid Gustaf III:s kröning 1772 var R. en bland
dem, som hugnades med teologie doktorsvärdigheten
och kallades s. å. till ledamot af Bibelkommissionen.
R. var äfven bankofullmäktig och
flera gånger uppförd på biskopsförslag.
Död i Stockholm d. 2 okt. 1784.
Såsom predikant
ansågs R. för »en af de yppersta med sann både
kristlig och medborgerlig anda.» Såsom teologisk
författare har han låtit trycka en stor
myckenhet strödda predikningar och griftetal,
samt Anmärkningar vid tvenne nyligen utkomna
skrifter, den ena kallad: Vårt eviga nådaval i
Christo Jesu; den andra: Apostolisk predikan
för präster[1]
1774.
Gift 1757 med Anna Margareta Rath.
2. Rosén, Johan, publicist och vitterhetsvän.
Född i Sexdrega församling af Göteborgs stift den
8 mars 1726; den föregåendes broder.
R. blef student i Uppsala 1742, i Lund 1747 och filos.
magister på det senare stället 1758. Förordnad till
eloquentiæ docent i Uppsala året därefter, öfvertog
R. 1751 en dylik docentur i Lund och förestod
därstädes professuren i romersk vältalighet och
poesi 1754. Som han ej hade utsikt till någon
snar akademisk befordran, lät han prästviga sig
i Göteborg 1756 och utnämndes till eloquent. et.
poes. lector vid därvarande gymnasium 1759.
Teolog, doktor i Greifswald 1762.
Död i Göteborg den 6 sept 1773.
R. var kanske näst
Gjörwell på sin tid Sveriges ifrigaste publicistiske
skriftställare. Så utgaf han 1759–63 det omväxlande
och innehållsrika »Götheborgska magazinet»
med bilagan »Hvad nytt i staden?» En
fortsättning däraf var det 1764–65 utkommande
»Göteborgska veckobladet», i hvars utgifvande
det sistnämnda året Gothenius hade del. R. drog
sig nämligen då tillbaka från befattningen såsom
utgifvare, därtill föranledd bl. a. af det obehag
och den ovilja, som vållades honom af stadens
mäktiga handelsmän, mot hvilka han hade mer
och mindre graverande anmärkningar att göra,
dem han icke tvekade att i sin tidning framställa.
Emellertid fortfor han med sin publicistiska verksamhet
i den af hans svåger, B. Öhrwall, 1766–72
utgifna »Götheborgska spionen», i hvars
redaktion han säkerligen med rätta ansågs vara
den ledande själen. Sistnämnda år började han
dock ånyo utgifva ett eget organ »Hvad nytt?
Hvad nytt?» Detta organ, som efter R:s död
fortsattes af hans änka, Anna Hammar, fick en
ganska beaktansvärd betydelse för den inhemska
vitterheten, i det detsamma upplät sina spalter
för en mängd förstlingspoem af vårt lands mera
betydande skalder. 1769 invecklades R. såsom
anklagad att hylla vissa af Swedenborgs mera
rationalistiska satser i en process, som pågick
ännu vid hans död, i sept. 1773. R. försökte
väl häfda sina åsikters öfverensstämmelse med
bibeln, men då han ansågs öfverbevisad om irrlärighet,
frånkändes honom all rätt att undervisa
i teologi. Försöket att få honom afsatt lyckades
dock icke. Med sin ämbetsbroder, d. v. rektorn,
sedermera biskopen M. G. Wallenstråle, arbetade
han ifrigt för inrättandet af ett vetenskapligt och
vittert samfund i Göteborg. Planen rönte ock
den framgång, att ett sällskap kom till stånd,
som, till en början afsedt att vara »en société
inom lyckta dörrar», tretton år efter R:s död
utvecklades till det ännu fortfarande Göteborgs
vetenskaps- och vitterhetssamhälle.
Jfr O. Sylvan: »Svenska pressens historia till
statshvälfningen 1772.»
3. Rosén, Erik Gabriel von, ämbetsman, musiker.
Född i Stockholm d. 2 maj 1775; den föregåendes
brorson och son af R. 1.
Efter att i
Uppsala, där R. blef student 1790, hafva aflagt
vederbörliga ämbetsexamina, ingick han 1793 på
den juridiska banan, blef 1794 auskultant och
1802 assessor i Svea hofrätt samt utnämndes
1804 att förrätta lagmansting i Stockholms läns
lagsaga. Befordrad 1815 till hofrättsråd, blef
han tio år därefter justitieråd och slutligen 1836
president i Svea hofrätt samt kvarstod såsom sådan
till 1845, då han vid uppnådda 70 år tog
afsked ur rikets tjänst. Under sin långa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
