Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Poppius, Gabriel - Porthan, Henrik Gabriel - Posse - 1. Posse, Göran Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Presidenten i hofrätten, som lärt känna P:ii utmärkta
egenskaper, fäste nu regeringens uppmärksamhet
vid hans grundliga kunskaper, klara uppfattning
och säkra omdöme, hvarpå P. 1801 kallades
att i justitierevisionsexpeditionen föredraga finska
egodelningsmålen. S. å. erhöll han lagmans
titel, tur och befordringsrätt och förordnades
1803 till ämbetsbiträde åt tillförordnade justitiekansleren,
grefve Gyllenborg, under hans resor i
Finland. År 1805 kallades han att intaga en
plats i rikets allmänna ärendens beredning och
besörjde, efter att i juli månad 1806 blifvit insatt
i den kommitté, som hade i uppdrag att
uppgöra ett sammandrag af svenska lagverket,
den s. k. 1807 års lagsamling. När ryssarna
1808 inkräktat Finland och hans domsaga därigenom
blifvit honom frånhänd, förflyttades P.
såsom häradshöfding till Öster- och Väster-Rekarne,
Daga, Åkers och Selebo härads domsaga i Södermanland,
hvarjämte han, ifrån september sistnämnda
år till revolutionsdagen den 13 mars
1809, tjänstgjorde såsom enskildt föredragande
hos Gustaf IV Adolf. Var under riksdagen
1809 sekreterare i Hemliga utskottet och blef
s. å. justitieråd, i hvilken egenskap han tjänstgjorde
till 1826, då han förflyttades till president
i kommersekollegium och ägnade från denna stund
odeladt och rastlöst sitt nit åt statsekonomien, där
han företrädesvis ifrade för fårskötseln och ullkulturen,
som genom hans anvisningar gjorde stora
och inom landet förut okända framsteg. Under
P:s presidentskap framlades äfven förslag till nya
näringsförfattningar, organiserades Eskilstuna
fristad, påbörjades offentliggörandet af årliga
statistiska berättelser, inrättades Teknologiska
institutet, m. m. Slutligen kallades han i sept.
1833 till statsråd, på hvilken förtroendepost han
kvarstannade till 1836, då han på egen begäran
därifrån entledigades. Hans sista officiella verkningskrets
var såsom ständig direktör i Landtbruksakademien,
där han med den skarpblick
och oförtröttade nit, som voro honom egna,
verkade för svenska jordbrukets och näringarnas
utveckling och under sin styrelsetid lossade
många af de band, som fjättrade dem vid förflutna
tiders föråldrade grundsatser. P. var led.
af Vet.-akad. och Landtbruksakademien, kreerades
1818 till jur. d:r. och blef vid Carl Johans regeringsjubileum
1843 Serafimerriddare.
Död i Stockholm d. 3 jan. 1856.
Gift 1809 med Anna Gustafva Hochschild.
Porthan, Henrik Gabriel, lärd. Född i Viitasaari
socken i Finland, den 9
nov. 1739. Föräldrar: kyrkoherden
Sigfrid Porthan och
Kristina Juslenius.
Från barndomen omhuldad och uppfostrad
af tvenne nära anförvanter,
prosten Juslenius och
hofrättsrådet Juslén, lade P.
tidigt i dagen de sällsynta naturgåfvor, som
skulle bereda hans ära och göra hans namn
minnesvärdt. Student i Åbo 1754, erhöll han
vid 1760 års promotion lagerkransen, förordnades
1763 till eloquent. docens och året därefter till
amanuens vid biblioteket. 1772 befordrad till
bibliotekarie, utnämndes han fem år senare till
professor i vältalighet och förvärfvade på denna
plats genast den popularitet och det anseende,
som gjort hans namn till ett af de utmärktaste
i Åbo universitets historia. Sin skönaste lager
vann han likväl såsom forskare i Finlands
språk, litteratur, geografi och fornhäfder. I
detta hänseende är han att anse för den finska
historiens egentliga grundläggare. Hans samlingar,
rörande Finlands språk, folkseder, gamla
lagar och inrättningar, olika sorters klimat, läge
och gränser m. m. sprida en förut okänd dager
öfver detta lands forna förhållanden och utgöra
en guldgrufva, ur hvilken senare författare öst
med fulla händer.
1802 fick P. titel af kansliråd.
Han var led. af Vitt., Hist. och Ant.-akademien,
Vet.-societ. i Uppsala samt flera
andra lärda sällskap.
Död, ogift, i Åbo den 16 mars 1804.
Posse. Som ättens förste säkert kände medlem
måste anses riksrådet och riddaren Jöns Lage
Posse, som lefde i midten af 1400-talet. En
son till denne var den ryktbare hjälten Knut
Posse. Från en annan son, Nils, härstamma
de nu lefvande grenarna af ätten. Dennes sonsons
son, Nils Knutsson Posse, blef å ättens
vägnar 1625 introducerad å svenska riddarhuset.
Hans brorson Knut erhöll 1651 friherrlig värdighet
under namn af Posse af Hedensund,
hvilken ättegren utdog 1689. Nils Knutssons
farbroders, Nils Posses, sonsons son Mauritz
fick äfven 1673 friherrlig värdighet och blef
stamfader för friherrarna Posse till Säby. Knut
Posse, en son till dennes syskonbarn, blef 1696
friherre samt 1706 grefve och stamfader för den
nu lefvande grefliga ätten.
1. Posse, Göran Nilsson, krigare. Son af
häradshöfdingen, befallningsmannen på Älfsborg
Nils Axelsson Posse till Gammelstorp och Säby
samt Anna Mattsdotter Kagg.
1591 nämnes
P. såsom slottslofven på Narven och sedermera
såsom ryttmästare vid Västgöta kavalleri.
Genom sitt nit för evangeliska läran råkade han
i Sigismunds onåd och höll sig i flere år troget
till hertig Carl. Men dennes egenmäktiga handlingar,
kanhända äfven andra bevekelsegrunder,
föranledde honom att sluta sig till Sigismund.
P. ställde 1598 till oroligheter i Västergötland
och hindrade adeln därstädes att infinna sig på
det af hertigen sammankallade mötet i Vadstena
samt deltog i spetsen för Västgöta ryttare i slaget
vid Stångebro. Efter konungens aftåg ur
Sverige förlikte han sig med hertigen, men en
förolämpning som tillfogades honom af Carls
gunstling, Axel Leijonhufvud, sårade honom så,
att han 1603 ånyo bröt med hertigen och öfvergick
till konungen i Polen. P. ansågs länge
som författare till Hertigh Carls slaktarebenck
etc., hvaruti dennes blodiga bedrifter skildras
på ett hätskt och öfverdrifvet sätt. Boken,
som nu är ytterst sällsynt, slutar med en förteckning
på alla dem, som under hertigens styrelse
blifvit aflifvade eller flyktat ur riket.
Emellertid lär, enligt nyare forskningar, Gregorius
Borastes i själfva verket vara bokens författare.
P:s dödsår är liksom hans födelseår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
