Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Platen, von - 1. Platen, Philip Julius Bernhard von - 2. Platen, Baltzar Bogislaus von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svenska riddarhuset.
Yngste sonen af Wilken
von P. till Granskewitz, Henrik, som på sin
lott fick Dornhof och Silentz, blef stamfader för
den ättegren, som introducerats i Sverige med
hans sonsons sons Baltzar von P:s ättlingar i
andra led. Baltzars yngre son, Kristof Ernst,
som innehade Dornhof, hade en yngre son Philip
Julius Bernhard von P. (se P. 1), som 1797 erhöll
friherrlig värdighet. Hans son, Baltzar Bogislaus
blef 1815 grefve. Med hans sonson, öfverstekammarherren
grefve Carl Baltzar Ernst, utdog
1888 den grefliga ätten.
Den ofvannämnde
Baltzars äldre sons son Baltzar Achates blef som
major vid Västmanlands regemente 1751 naturaliserad
som svensk adelsman. Af hans tre söner
blef Achates Carl 1815 friherre.
1. Platen, Philip Julius Bernhard von, krigare.
Född på fädernegodset
Dornhof på Rügen d. 14 mars
1732. Föräldrar: landtrådet Kristofer
Ernst von Platen och
Anna Lucretia von Bohlen.
Efter att ifrån 1746 ha stått inskrifven
såsom volontär i svensk
tjänst vid generalmajoren frih.
v. Schwerins regemente, utnämndes P. 1749
till fänrik vid Drottningens lifregemente och blef
löjtnant vid detsamma 1752. Fem år senare
erhöll han regeringens tillåtelse att deltaga i
preussiska arméns fälttåg i Böhmen, hvarunder
han blef sårad i fäktningen vid Prag men skyndade
vid Sveriges krigsförklaring mot Preussen
att ställa sig under de svenska fanorna. Utnämnd
till ryttmästare för en skvadron husarer,
som han själf uppsatt, bevistade han de flesta
under kriget förefallande bataljer, avancerade
till förste major vid Gula husarerna och blef,
sedan han hemkommit till Sverige, öfverstlöjtnant
vid Gröna dragonerna 1767. Efter Gustaf
III:s anträde till regeringen utnämndes han 1772
till öfverste för Norra skånska kavalleriregementet
och 1776 till generalmajor. Genom sitt
uppträdande som ifrig medlem af ridderskapets
rojalistiska minoritet vid 1786 års riksdag förvärfvade
P. Gustaf III:s synnerliga gunst och
befordrades till generallöjtnant 1788 samt blef
serafimerriddare 1790. Af förmyndarstyrelsen
förordnad till generalbefälhafvare i Skåne 1792
och general 1795, utnämndes han året därefter
till en af rikets Herrar, generalguvernör öfver
Pommern samt Greifswalds akademis kansler,
blef 1797 friherre och 1799 fältmarskalk. Efter
att 1800 entledigats från. generalguvernörskapet
afled P. på Dornhof d. 23 april 1805.
Lika framstående som krigare visade han sig sedan som
administrerande tjänsteman under sin styrelsetid
i Pommern, jämte det att han alltid som enskild
person åtnjöt odelad aktning och tillgifvenhet.
Gift 1761 med Juliana Regina von Usedom.
2. Platen, Baltzar Bogisiaus
von, militär, statsråd, Göta kanals
skapare. Född på fädernegodset
Dornhof d. 29 maj 1766; den
föregåendes son.
År 1779 inskrefs
P. i den d. v. sjökadettskolan
i Karlskrona och utnämndes året därefter
till fänrik vid örlogsflottan. Anseende flottans kommenderingar
och sjöexpeditioner icke tillräckliga
för att förskaffa honom den praktiska färdighet,
han tidigt ville ernå, tog han 1782 tjänst såsom
styrman på svenska handelsfartyg och seglade med
dessa i tre år på åtskilliga farvatten, besökte
Västindien, Goda Hoppsudden och flera aflägsna
trakter. Hemkommen till fäderneslandet 1785,
kommenderades han redan året därefter på fregatten
Diana och åtföljde denna på en expedition
till Marocko. Med grundliga insikter i sitt yrke och
en för hans år rik erfarenhet, gick han att deltaga
i 1788 års krig mot Ryssland. Kommenderad på
linjeskeppet Prins Gustaf, träffades han i slaget vid
Hogland af ett skrotskott och blef, när fartyget
kort därefter eröfrades, tillfångatagen och förd
till Volodimir, Tver och slutligen till Nischni-Novgorod.
Genom detta missöde försatt ur
tjänstgöring, befordrades han likväl i tur och
utnämndes 1789 till kapten. Under de sju år,
som närmast följde på freden, upptogs hans tid
af nästan ständiga sjökommenderingar, därvid
han efterhand avancerade till öfverstlöjtnant vid
amiralitetet och generaladjutant af flygeln. Därmed
slutade hans sjömansbana. Antagligen var
det af harm öfver faderns tvungna afgång från
generalguvernörskapet, som han 1800 tog afsked
ur krigstjänsten. Samtidigt köpte han en egendom
Frugården vid Vänersborg och blef, liksom
förut i sjöväsendet, ett mönster för landthushållare.
1801 invaldes han till ledamot i Trollhätte
kanalbolags direktion, och under studiet
af Dan. af Thunbergs i dess arkiv förvarade
kanalprojekt bragtes till mognad tanken att om
möjligt bringa till verkställighet den ofta påtänkta
men lika ofta öfvergifna planen att genom
en kanalled förbinda Västerhafvet med
Östersjön. Genom en år 1806 tryckt Afhandling
om Canaler genom Sverige lyckades han väcka
regeringens uppmärksamhet på detta viktiga ämne,
och två år därefter inkallades en engelsk ingenjör
Thomas Telford för att göra förberedande
undersökningar och yttra sig öfver det stora
arbetets verkställbarhet. Båda delarna utföllo
gynnsamt, och vid 1809 och 1810 årens riksdagar
anslogo ständerna medel till kanalbyggnadens
påbörjande och fortsättande. Emellertid
inträffade regementsförändringen 1809. P., hvilken
som en af Georg Adlersparres närmaste
politiska vänner vid riksdagen blifvit invald i
konstitutionsutskottet, inkallades s. å. i statsrådet
och utnämndes till kontreamiral. 1810 vald till
ordförande i Göta kanalbolags direktion, lämnade
han 1812 sin plats i Carl XIII:s rådkammare
för att, ostörd af andra angelägenheter, kunna
odeladt ägna tid och krafter åt det påbegynta
kanalverket. Närvarande utkast tillåter ej att
närmare följa den store mannen vid utförandet af
detta jätteföretag, hans strider, mödor och
vakor för denna sin älsklingstanke. Det blef
honom ej heller förunnadt att se sitt lefnadsverk
fullbordadt. När han dog, stod ännu en
del af kanalen ofulländad. Västgötalinjen hade
blifvit öppnad 1822. Under kontinentalkriget
förordnades P. 1812 till generalintendent vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
