Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Nordenfelt, Thorsten Wilhelm - Nordenflycht, Hedvig Charlotta - Nordenheim, Johan Christofer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Paris och där under firma Société Nordenfelt sökt i
utlandet vinna afsättning för Radiatorn, är numera
bosatt i Stockholm. Han är sedan 1885 kammarherre
och jämväl ledamot af Örlogsmanna-Sällskapet m. m.
Gift 1867 med Emma Stansfeld Grundy från England.
Nordenflycht, Hedvig Charlotta, skaldinna, Född i
Stockholm d. 28 nov. 1718; dotter af kamreraren i
Kammarkollegium Anders Nordbohm, adlad Nordenflycht,
och Kristina Rosin.
Hennes individualitet framträdde
skarpt redan i barnaåren och röjde sig i en afgjord
håg för studier och manligt allvarsam läsning samt en
däremot svarande motvilja för alla kvinnoslöjder. Af
sin döende fader öfvertalades hon att förlofva sig med
en mekaniker Joh. Tideman, en puckelryggig älskare,
som likväl efter tre års trolofning afled 1737. Han
hade emellertid varit den unga flickans lärare i
filosofi samt genom sitt ljusa förstånd och sin
upphöjda karaktär icke förfelat att göra intryck på
henne. Fadern hade under de sista åren af sin lefnad
varit med sin dotter bosatt på landet. Efter hans
död återvände dottern till Stockholm. Genom en kusin
och vän Klingenberg blef hon där inom kort bekant
med en ung prästman, sedermera amiralitetspastorn
i Karlskrona Jakob Fabricius. De förälskade sig i
hvarandra, men genom en släktings motstånd uppsköts
giftermålet i fyra år. Ändtligen firades deras bröllop
i maj 1741. Det ingångna äktenskapet blef dock af
kort varaktighet, ty redan sju månader efter bröllopet
afled Fabricius. Sorgen hos den efterlefvande makan,
som enligt tidens sed nu kallade sig fru Nordenflycht,
var gränslös och antog, såsom allt hos henne, en
svärmisk och romanesk karaktär. Sorgen lade henne
på ett långvarigt sjukläger. Omsider tillfrisknad,
lämnade hon Karlskrona och återflyttade till
Stockholm. Här hyrde hon sig ett torp på Lidingön
för att ensam lefva i sin sorg, åt hvilken hon gaf
ett uttryck i en samling elegier, utgifna under
titeln Den sörjande turturdufvan 1743. Den lilla
diktkransen väckte uppseende, kanhända äfven för
författarinnans poetiskt-eremitiska lefnadssätt,
men grundlade emellertid hennes rykte. Efter något
mer än ett års tyst enslighet återflyttade hon 1744
till Stockholm och gjorde bekantskap med flera af den
tidens unga vitterhetsidkare, såsom G. F. Creutz,
G. F. Gyllenborg, A. G. Leijonhufvud, Johan
Fischerström m. fl. Den litterata sällskapskrets,
som på detta sätt samlade sig omkring henne,
utbildades 1753 af sekreteraren i Utrikesexpeditionen
K. F. v. Eckleff till ordenssällskapet »Tankebyggare»,
och man beslöt snart utgifva sina arbeten i en
gemensam samling kallad »Våra Försök», hvilken i
sin omarbetade upplaga »Vitterhetsarbeten» blifvit
epokgörande i vår litteratur. Redan förut, 1744,
hade hon utgifvit sin mans efterlämnade skrifter under
titeln »Amaranter» samt låtit trycka sina egna Tankar
om skaldekonstens nytta i et väl inrättadt land 1744,
Det frälsta Svea
1746, samt Qvinligit tankespel af en herdinna i
Norden, ett slags poetisk årsskrift, som fortgick
1744–50. Af arbetets fyra delar blef den första
öfversatt på danska: »Qvindeligt tankespill» 1746. I
umgänge med de nämnda skalderna och flera andra
vitterhetsidkare uppöfvade hon sina skaldegåfvor
och lämnade därpå prof, dels i Tankebyggarordens
skrifter, dels i sina Andliga skaldeqväden 1758,
Skuggor af en förlorad vän 1759, en minneskrans öfver
den ofvannämnde Klingenberg, som länge innehade första
rummet i hennes hjärta, m. fl. skrifter. Stadd i
torftiga omständigheter, vann hon från olika håll mer
eller mindre kraftigt understöd. Så var det henne en
god hjälp, att åtskilliga af hennes skrifter blefvo
förlagda af Lars Salvius. Äfven fick hon mottaga
gåfvor från hofvet, liksom senare icke få pensioner
tillföllo henne. Det tomrum, Klingenberg lämnat i
hennes lätt antändliga hjärta, fylldes snart af ett
nytt föremål för hennes ömma låga. Bland de vittra
vännerna, som omgåfvo henne, befanns nämligen en ung
man, den förenämnda som ekonomisk skriftställare
bekante Johan Fischerström (se I: 336). I honom
förälskade sig den fyrtiotreåriga skaldinnan med
den svärmiska häftighet, som var henne egen. Om
våren 1763 flyttade hon för sin hälsa på landet till
ett litet ställe Lugnet, i närheten af Skokloster
och midt emot Sjöö egendom, som då arrenderades af
Fischerström. Öfvergifven af denne, hvars genkärlek
hon trodde sig äga, kastade hon sig i den förbi hennes
boning flytande bäcken. Hon upptogs väl med lifvet
men afled tre dagar därefter d. 28 juni 1763.
I fru N:s dikter visa sig de första egentliga spåren till en
idylliskt innerlig lyrik i vår vitterhet. I synnerhet
utmärkte sig hennes elegier för känslans djup och
innerlighet. Hon förmådde likväl ej alltid frigöra sig
från de bojor, språkets hårdhet och fattigdom pålade
henne, hvarföre hennes sångmö ej sällan strandar på
de torftigaste rim och mest hvardagliga plattheter.
Nordenheim, Johan Christofer, läkare, författare. Född
i Stockholm d. 15 Dec. 1681. Föräldrar: hoffältskären
Mikael Heyn och Maria Emmerich.
N. hade under faderns handledning inöfvat de
vanligaste handgreppen och inhämtat de allmännaste
grunderna i kirurgien, då han kom till
Uppsala och inskrefs bland de studerande 1696. Här
fortsatte han sina medicinska studier till 1700,
då han som medikus åtföljde svenska hären först
vid landstigningen på Själland och därefter på
fälttåget till Livland. Härunder ådagalade han så
utmärkta läkaranlag i förening med människokärlek och
rådighet, att konungen beviljade honom ett understöd,
hvarmed han 1702 återvände till Uppsala. Han lämnade
likväl snart Sverige och styrde kosan till Holland,
där läkarbildningen då befann sig på en särdeles
hög ståndpunkt samt promoverades 1704 till medicine
doktor i Harderwijk. Efter att 1706 ha tjänstgjort
vid armén i Kurland,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
