- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:190

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordberg, Göran Andersson - Nordblad, Carl - Nordblom, Johan Erik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

prisvärdt skick öfverlämnade till hofkonsistoriets
arkiv. Skötseln af de ecklesiastika angelägenheterna
hos den fångna arméen vållade honom mycket arbete
och bekymmer. De krigspräster, som följt den
öfverblifna svenska arméen i fångenskapen, voro
sextiofem, men deras antal minskades efter hand af
skilda anledningar. Genast vid fångenskapens början
företog sig N. att med dessa sina ståndsbröder hålla
ett slags prästmöte, hvarvid instruktioner meddelades
åt de till olika platser förflyttade prästerna. Dessa
hade att fullgöra de kyrkliga förrättningar, som
hörde till den lutherska religionen, och i hvilka
ingen hindrade de fångna krigsmännen att deltaga,
då fullständig religionsfrihet blifvit dessa
beviljad. Den kungliga hofstaten stannade i Moskva,
där äfven fältkonsistoriet befann sig och fortfor med
sina vanliga göromål efter svenska kyrkolagen. N.,
som hade att handhafva ledningen af hela denna
organisation, mötte därvid allehanda svårigheter
och obehag. Än hade han att kämpa mot en pietistisk
rörelse bland de svenska fångarna i Sibirien, än att
häfva uppkommet missförstånd prästerna emellan, än
åter att afhålla fångarna från att bevista skådespel,
såsom fallet var med dem som vistades i Tobolski, där
»ett särskildt hus för komediers uppförande» blifvit
inrättadt, än att söka stäfja krigsprästernas här och
där framträdande alltför ovisa nit, o. s. v. Det sista
konsistorium i Moskva höll N. i början af 1715 och
blef någon tid därefter s. å. utlöst ur fångenskapen
mot en rysk löjtnant och två präster. Han begaf
sig i början af 1716 till Stralsund, där konungen
då uppehöll sig och där N. anställdes såsom dennes
biktfader och præses i fältkonsistoriet. Konungen
följaktig till Skåne och på tåget mot Norge, utnämndes
han 1717 till kyrkoherde i Klara och Olai (nuvarande
Adolf Fredriks) församlingar i Stockholm. Vid sidan
af sina prästerliga göromål sysselsatte han sig
här med historiska och topografiska forskningar,
hvarjämte han såsom ledamot af prästeståndet vid
1719, 1723 och 1731 års riksdag visade sig som »en
skicklig statsman». Tio år efter sitt tillträde
till kyrkoherdebefattningen utgaf han S:t Claræ
Closter, så väl som den nuvarande kyrkan med alla
dess tillhörigheter, jemväl om S:t Olofs kapell, som
derunder lyder
1727. Det är ett ganska innehållsrikt
och pålitligt samlingsverk, som ännu bibehåller sitt
värde. N. innehade af ständerna förtroendet att vara
bankofullmäktig samt ledamot af kommissionen öfver
rikets försvarsverk och ecklesiastikdeputationen men
entledigades från dessa sysslor, då 1731 åt honom
uppdrogs att författa Carl XII:s historia. Detta
arbete fullföljde han med ledning dels af egna
iakttagelser, dels af upplysningar, som lämnades
honom af den bortgångne hjältekonungens öfriga
trogna följeslagare. Allt efter som det utarbetades,
genomlästes det i handskrift af Ulrika Eleonora,
som med egen hand gjorde åtskilliga rättelser,
tillägg och uteslutningar, de sistnämnda företagna
i fråga om sådant, hvars offentliggörande hon ansåg
grannlagenheten förbjuda. Då det var fullbordadt,
tillsattes en kunglig kommission för dess öfverseende,
hvarefter det 1740 utkom i 2 delar under
titeln Konung Carl XII:s historia samt öfversattes på
franska af den bekante svenska litteraturforskaren
Warmholtz 1747 och på tyska af J. H. Heubel
1745–52. Det är ett ganska omfångsrikt verk,
dock mera krönikeartadt än lämnande en helgjuten,
konstnärligt utarbetad bild af sitt föremål. Det
mottogs af den svenska allmänheten »med begärlighet,
belöntes hederligen, men har icke vunnit kännares
bifall». (Warmholtz). De af censuren utmönstrade
ställena blefvo, sedan de en längre tid endast varit
spridda i handskrift, 1754 af T. Rothe utgifna från
trycket under titel Anmärkningar vid Carl XII:s
historia
, hvarefter de hastigt öfversattes på danska
och tyska samt 1769 omtrycktes i Stockholm. Af N:s
öfriga arbeten kan nämnas Kirkis balker i Sverige
eller alla Kongl. Bref, Resolutioner, Mandater,
Förklaringar, Stadgar och Riksdagsbeslut, så ock Cleri
Comitialis utgifna betänkanden ifrån begynnelsen
af K. Gustafs regering 1521 till K. Fredrik I:s
anträde till Regementet 1720
. Detta i manuskript
befintliga arbete blef ur N:s sterbhus inköpt af
k. biblioteket. N. afled i Stockholm d. 24 mars
1744.

Gift 1: 1715 med Regina Rehn och 2: 1726 med
Katarina Henzig.


Nordblad, Carl, läkare. Född i Gäfle d. 15
sept. 1778. Föräldrar: provinsialläkaren, assessor
Erik Nordblad och Margareta Dorotea Strömbäck.

Efter idkade elementarstudier i Gäfle blef N. student
i Uppsala 1793 och erhöll medicine doktorsgraden
i Lund 1800. Förordnad till provinsialläkare i
Torneå distrikt s. å., tillbytte han sig 1801
provinsialläkarebefattningen i Söderhamn och
befordrades 1830 till stadsläkare i Gäfle. Erhöll 1827
professors namn, heder och värdighet och blef 1840
ledamot af Vetenskapsakademien. Död i Gäfle d. 27 juli
1855.

N:s lifsgärning utgjorde ett vackert intyg
om, huru en till sena ålderdomen fortsatt mödosam
läkarepraktik låter sig förenas med ett fortlefvande
intresse för vetenskapliga undersökningar och
meddelanden. Jämte tvenne medicinska handböcker:
Sundhetslärobok för menige man 1827, samt
Skeppsläkaren, eller anvisning att förekomma och
behandla alla de ut- och invärtes sjukdomar, som
allmännast inträffa under sjöresor
1842, öfvers. på
norska 1843, har N. i Vetenskapsakademiens och
Svenska Läkarsällskapets handlingar meddelat
åtskilliga fysiologiska och kirurgiska iakttagelser
samt utgifvit ämbetsberättelser för flera år.

Gift 1: 1800 med Hedvig Margareta Forssvall, 2: 1813 med
Anna Helena Holm och 3: 1833 med änkefru Margareta
Elisabet Osenius
, född Rosenbaum.


Nordblom, Johan Erik, musiker, tonsättare. Född d. 12
april 1788 i Uppsala, hvarest fadern var skräddare.

Af sina föräldrar sattes han 1803 i handel i Stockholm
men återkom snart till Uppsala och studerade
tonkonsten under Hæffner 1808–14. Sistnämnda
år befordrad till musikdirektör vid Gäfle
gymnasium, lämnade han denna befattning 1821

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/b0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free