Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nilsson, Per - Nilsson, Sven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rusthållaren Nils Jönsson, då var boende.
Sin barndom och första ungdom tillbragte han i föräldrahemmet,
där han tidigt fick vänja sig vid kroppsarbete och
utbildade sig till en duglig landthushållare. I
läsning var modern hans enda lärarinna, men på
den grund, hon lade, förstod Per N. sedermera
att genom egna studier tillägna sig en ganska
omfattande boklig bildning. 1840 köpte han
Rydeholms väderkvarn och gifte sig s. å. med en
hemmansägaredotter Hanna Jönsdotter från Espö. Men
då hans håg företrädesvis var riktad åt jordbruket,
sålde han efter ett par år kvarnen och inköpte ett
skattehemman Sjötorp i Dalby socken af Torna härad,
hvilket han 1856 utbytte mot det hemman i Espö,
som han innehade till sin död. Redan tre år förut
hade han börjat sin riksdagsmannabana såsom ombud i
bondeståndet 1853–54 för Torna och Bara härader
och valdes 1856, sedan han flyttat till Espö,
till riksdagsman för Oxie, Skytts och Vemmenhögs
härader, hvilken valkrets han äfven företrädde
vid 1859–60 och 1862–63 års riksdagar. Då 1864
Vemmenhögs härad afsöndrades från Oxie och Skytts
härader samt förenades med Ljunits och Herrestads
härader till en domsaga, blef N. representant
för sistnämnda domsaga vid sista ståndsriksdagen
1865–66. Efter den nya riksdagsordningens införande
representerade han i Andra kammaren ända till sin
död Vemmenhögs härad. Under alla dessa riksdagar
innehade han en mängd förtroendeuppdrag, så väl
inom bondeståndet, som inom Andra kammaren. 1853–54
var han suppleant i konstitutionsutskottet, 1856–58
ledamot i bevillningsutskottet och vid alla riksdagar
under tiden 1859–70 ledamot af statsutskottet. Vid
1871 års lagtima riksdag öfverflyttades han till
konstitutionsutskottet, som han därefter oafbrutet
tillhörde. 1857, 1868 och 1869 utsågs han till
statsrevisor, och 1860–63 var han ledamot af styrelsen
för Riksbankens afdelningskontor i Malmö. Alltsedan
de nya kommunalförordningarnas antagande, 1862,
tillhörde han Malmöhus läns landsting.
Af öfvertygelse ifrare för representationsreformen,
slöt sig N. efter densammas införande till
landtmannapartiet men gick i många frågor dock sin
själfständiga väg. Varmt intresserad för kulturfrågor,
sökte han främja statslifvets sunda utveckling i
demokratisk riktning. Hans erfarenhet och sunda omdöme
gjorde honom till en af de mest använda män vid våra
riksdagar liksom inom det kommunala lifvet i hans
hembygd. Hans kärlek för studier, särskildt af allt,
som rörer Nordens forntid och Skånes äldre historia,
föranledde honom att samla ett särdeles rikhaltigt
bibliotek, omkring 3,000 volymer, samt anlägga vackra
samlingar af mynt och nordiska fornsaker. I Skånes
fornminnesförenings tidskrift för 1871 träffas en
uppsats af N. om Gamla seder och bruk bland allmogen
inom Vemmenhögs härad vid början af 19:de seklet. 1879
utgaf han en Förteckning å almanackor för Skåne från
1660, då provinsen blef förenad med
Sverige, till och med 1878. Han afled i Espö d. 3
dec. 1879.
Nilsson, Sven, zoolog, arkeolog,
universitetslärare. Född i Alfastorp
af Asmundstorps socken i Skåne d. 8 mars
1787. Föräldrar: landtbrukaren Nils Nilsson
och Thora Svensdotter.
N. blef student i Lund 1806 och promoverades 1811 till filos.
magister. Då prof. A. J. Retzius anmodat honom
att kvarstanna vid universitetet, utgaf N. 1812
en akademisk afhandling De variis mammalia
disponendi modis och kallades s. å. till docent i
naturalhistoria samt amanuens vid Lunds universitets
naturaliekabinett. Vintern 1815–16 tillbrakte han i
Köpenhamn, för att studera geologi hos statsrådet
Wad och anatomi hos prosektorn Gebhard. Med sin
färd till nordliga Norge 1816 började han raden af
sina forskningsresor, företagna icke blott inom
den skandinaviska norden, utan många gånger till
utlandet. Under dessa resor sysselsatte han sig
hufvudsakligen med däggdjurens och fåglarnas
klasser men företog äfven etnografiska och
arkeologiska forskningar, lät afteckna folkdräkter,
uppletade fornsaker, upptecknade traditioner samt
gjorde allehanda samlingar och studier för en
blifvande naturbeskrifning öfver Skåne, Utnämnd
1816 till ekonomie adjunkt, aflade han två år
senare med. kand. exam. och förordnades 1819 till
intendent vid förenämnda naturaliekabinett, hvilken
institution, grundlagd af Retzius, under N:s händer
vann en rik och hastig utveckling. 1821 erhöll han
professors namn, heder och värdighet och året därefter
professors lönetur. 1826–27 företog han å offentligt
uppdrag undersökningar af fiskeriförhållandena
vid västkusten och fortsatte därmed 1832. Han var
då sedan 1828 intendent vid Vetenskapsakademiens
i Stockholm zoologiska samling. Detta nu så rika
och utmärkta museum, som, då det af N. öfvertogs,
befann sig i det uslaste skick, förflyttades af
honom 1829 från akademiens gamla hus vid St. Nygatan
till dess egendom vid Drottninggatan, ordnades på
ett tidsenligt sätt och ökades hastigt dels genom
gåfva af den stora Grillska samlingen på Söderfors,
dels genom insända naturföremål från jägare och
zoologer, med hvilka N. satte sig i förbindelse. Före
sin afresa till Stockholm hade N. bevistat det
naturforskaremöte, som 1828 hölls i Berlin. Som
hans intendentsbefattning vid Vetenskapsakademien
endast stödde sig på konstitutorial, beslöt han
vid prof. Falléns frånfälle 1830 att söka komma i
besittning af dennes professur i naturalhistoria vid
Lunds universitet. Han föreslog därför och fick till
efterträdare vid Riksmuseum docenten Bengt Fries. Vid
sin återkomst till Lund 1831, förordnades han att
förestå naturhistoriska professuren och utnämndes
1832 efter en skarp befordringsstrid till innehafvare
af denna lärostol, som intill 1837 omfattade jämte
zoologi äfven mineralogi. Därmed vidtog ett nytt skede
af hans bana. Emellertid hade han redan under det nu
tillryggalagda utvecklat en betydelsefull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
