Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Mörner, Kristina Charlotta - Nackreij, Olof von - Næzén, Daniel Erik - Nagel, Johan Jakob - Nathorst - 1. Nathorst, Johan Theofil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvarken hennes dikter eller handteckningar hafva
blifvit offentliggjorda genom trycket.
Död på Benestad i Småland d. 22 febr. 1832.
Nackreij, Olof von, ämbetsman, politiker. Född i
Filipstad d. 7 dec. 1728. Föräldrar: bruksägaren Lars
von Nackreij och Kajsa Ekman, domprostdotter från
Strängnäs.
Efter afslutade universitetsstudier
började N. tjänstgöra i Svea hofrätt och erhöll
redan 1756 på ständernas förord en domsaga i östra
Värmland. 1761 förflyttad som assessor till Göta
hofrätt, blef han följande år hofrättsråd därstädes
samt nästan omedelbart därpå generalauditör, i hvilken
egenskap han var styresman för den afdelning af
justitierevisionen, som ägde handlägga de juridiska
ärenden, hvilka rörde armén.
Under frihetstidens
senare riksdagar framstod N. som en af Mössornas
främsta och mera moderata män samt var 1772 erbjuden
rådsförslag men undanbad sig att komma i fråga. I
juli 1772 utnämndes han till landshöfding i Hallands
län. Han nedlade på denna post stort intresse för
åstadkommande af flygsandsplanteringar men råkade
komma i delo med åtskilliga af provinsens invånare,
hvarför Gustaf III snart förflyttade honom i särskildt
uppdrag till Stockholm. 1776 utnämndes han till
landshöfding i Kronobergs län och 1782 erhöll han
samma post i Uppsala, där han afled ogift d 22 juni
1783.
Han berömmes som ämbetsman för rättrådighet
och nit samt administrativ skicklighet. Däremot har
han, och icke utan fog, fått uppbära mycket klander
för den servila underdånighet, hvarmed han vid 1778
års riksdag, i likhet med andra f. d. Mösschefer,
Essen, du Rietz, Rudbeck m. fl., sökte tillvinna
sig Gustaf III:s bevågenhet. Detta visade sig ock
ha lyckats, att döma af den N. 1778 tilldelade
friherrevärdigheten.
Næzén, Daniel Erik, läkare, naturforskare. Född i
Skara d. 11 mars 1752. Föräldrar: stadskomministern
Anders Næzenius och Anna Margareta Leenberg.
Med intyg om berömliga studier ankom N. 1770 till
Uppsala och aflade därstädes medicine licentiatexamen
1782. Kort därefter anställd såsom provinsialläkare i
Umeå, inlade han stor förtjänst om hälsovården i denna
aflägsna landsända, införde koppympning, genomdref
iståndsättandet af Umeå läns lasarett, upptäckte
och upptog nya hälsobrunnar vid Piteå och Ratan
o. s. v. Men i synnerhet bidrog han till kännedomen om
norra Sveriges fauna, hvilken han riktade med flera
nyupptäckta insektarter, af hvilka en efter honom
blifvit kallad Tortrix Næzeniana. 1793 kallades han
till ledamot i Vetenskapsakademien, hvars handlingar
innehålla flera af honom författade uppsatser,
såsom: Beskrifning på okända arter skalbaggar funna
i Umeå 1792; Beskrifning på några i Umeå funna
insekter 1794; Om Umeå stads läge och klimat 1798;
Berättelse om en svart domherre Loxia Pyrrhula nigra
och en hvit hussvala Hirundo urbica alba, funna i
Vesterbotten 1804. Andra af honom författade och
tryckta skrifter äro: utdrag af hans Meteorologiska
Dagbok; Flora Stockholmiensis; uppsatser i »Läkaren
och Naturforskaren» m. m. Död i Umeå
d. 2 dec. 1808.
Gift 1783 med Kristina Beata Strodtman.
Nagel, Johan Jakob, violinvirtuos. Född d.
18 juni 1807 i Teltsch i Mähren, där fadern
var fabrikant.
Vid späd ålder föräldralös,
blef N. omhuldad af välvilliga människor. Särskildt
vårdade sig en italiensk, i Milano bosatt, markis vid
namn Védois om honom, upplät för honom
sitt hem samt beredde honom, sedan
hans stora musikaliska begåfning börjat träda i dagen,
tillfälle att få åtfölja Paganini och åtnjuta
dennes undervisning under en af honom företagen
konsertturné. Markisen nödgades emellertid
snart på grund af försämrad ekonomisk ställning
lämna honom att på egen hand taga sig fram i
världen. Under lefnadsförhållanden, liknande
en kringvandrande trubadurs, tillbragte nu den
unge musikern några år i italienska Tyrolen,
fröjdande, hvart helst han kom, alla med
de toner, han förstod att framkalla ur sin äkta
cremonesare – en sista gåfva af hans faderliga
vän markisen. Vid femton års ålder fick han
anställning vid italienska operan i Venezia och
kvarstannade där i fem år. Några och tjugu år
gammal kom han till Stockholm, där hans violinspel
väckte den musikaliska världens lifliga beundran.
Anställd d. 1 nov. 1830 som förste violinist vid
hofkapellet, innehade han denna plats till
1864, då han avancerade till konsertmästare. Redan
följande år tog han emellertid afsked och afled
i Stockholm d. 7 juli 1885. Sedan 1857
var han ledamot af Musikaliska akademien.
Under sin långa musikaliska bana i
Sverige begagnade sig N. af tillfälliga
tjänstledigheter för att göra vidsträckta
konsertresor utomlands. Sålunda besökte han
efter hand Ryssland, Holland, Nordamerika, Havana
o. s. v. och rönte öfverallt afgjord framgång.
Liksom sin lärare, Paganini, förstod N.
att med virtuositet äfven behandla guitarren.
Också skref han för detta instrument, liksom för
violin, åtskilliga kompositioner, bland hvilka såsom
de märkligaste må nämnas: En dröm om Neckens
preludier, en variation för violin öfver Neckens
polska 1832; balletterna Vårblommorna 1858 och
Blommorna 1861 samt den till Jenny Linds ära,
till text af Böttiger skrifna romansen Nordmön i
söder.
Gift 1835 med Anna Sofia Noël.
Nathorst. Från England härstammande släkt, som
inflyttade till Sverige omkring 1750.
1. Nathhorst, Johan Theofil, agronom. Född å
Knutstorp i Flisby socken, Jönköpings län, d.
19 mars 1794. Föräldrar: regementsläkaren
vid Jönköpings regemente Johan Theofil
Nathorst och Hedvig Meurling.
Student i Uppsala
1811, undergick N. kansliexamen därstädes
1813, just vid den tid,
brytningen pågick mellan gamla och nya skolan i
litteraturen, och räknade bland sina närmaste vänner
den senares banérförare Atterbom, Hedborn, Palmblad
m. fl. Sedan han lämnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
