Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Larsson, Carl Anders - Larsson, Hans - Larsson, Liss Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppträdde därefter såsom sakförare, auktionsförrättare
och utredningsman vid arfskiften och
konkurser samt förvärfvade sig i denna egenskap
icke blott allmänt förtroende utan äfven ett
ekonomiskt oberoende, som satte honom i stånd
att redan å 1840-talet förvärfva egendomarna
Maspelösa och Hornstäfve i Flistads församling.
Han fick nu ock tillfälle att tillfredsställa sin
kunskapstörst och inträdde ock synnerligen rustad
för det politiska lifvet som ledamot i bondeståndet
vid 1859–60 års riksdag för Vifolka,
Valkebo och Gullbergs härad. Begåfvad med
ett godt hufvud och ett ovanligt godt minne samt
förmåga att hastigt uppfatta hvarje frågas innebörd,
kom han snart att intaga en framskjuten
post inom den fraktion, hvilken lifligt intresserade
sig för tidens framstegssträfvanden, särskildt
representationsförändringen. Om han ock
därvid ej kan frikännas från synnerlig tvärsäkerhet
och i kampen för sina åsikter ej synnerligen
vägde orden, var han ock den förste att räcka
handen till försoning åt sina motståndare, om
han fann sig hafva förgått sig, och var med
anledning såväl häraf som af sin personliga älskvärdhet
och förmågan att skrifva godmodiga tillfällighetsvers
denna »Andra kammarens stormklocka»,
som han sedermera kom att kallas, högt
skattad äfven af dem, som ej delade hans åsikter.
Han återvaldes vid de två sista ståndsriksdagarna,
vid hvilka han var ledamot af konstitutionsutskottet,
samt valdes 1863 till statsrevisor.
Efter representationsförändringen invaldes L. af
sin gamla hembygd i Andra kammaren, som 1867
invalde honom i konstitutionsutskottet och 1868–69
i statsutskottet. L., som därvid slöt sig till
det nyliberala partiet, hvars sträfvanden af honom
varmt omfattades, gjorde sig då särskildt bemärkt
för sin nitälskan om sparsamhet med statens
medel och sin motion 1869 om grundskatternas
aflösning. Vid 1869 års val föll han igenom,
men återinsattes 1872 på sin gamla plats i Andra
kammaren, som han sedermera tillhörde till sin
död.
Han slöt sig nu till landtmannapartiet,
som under mellantiden utvecklat sig i frisinnad
riktning, och kämpade mången dust för dess uppfattning
i försvars- och grundskattefrågorna, var
1873–74 ledamot af lagutskottet, 1875 och 1879–84
af statsutskottet samt af de 1877 och 1878
tillsatta försvarsutskotten. Tillika var han 1873–75
och 1878–80 statsrevisor samt tillhörde
1880–82 års landtförsvarskommitté.
I hemorten
åtnjöt han stort förtroende, var bl. a. landstingsman
1863–79 och 1881–82, ledamot af
direktionen för länets brandstodsbolag från 1860
till sin död (från 1871 ordf.) samt direktör för
länets hypoteksförening från 1870 till sin död i
Hornstäfve d. 2 okt. 1884.
Gift 1846 med
Helena Kristina Matilda Wettermark.
Larsson, Hans, filosof. Född i Ö. Klagstorps
församling af Malmöhus län d.
l8 febr. 1862. Föräldrar: landtbrukaren
Lars Persson och
Kersti Nilsdotter.
Student i
Lund 1881, var L. 1884–90
andre lärare vid Kronobergs läns
folkhögskola, men fortsatte studierna
under tiden och blef 1888
fil. kandidat samt fil. doktor 1893. Docent i
teoretisk filosofi vid Lunds universitet s. å,
transporterades han i samma egenskap till Uppsala
1899. Två år senare blef han professor i
teoretisk filosofi vid Lunds universitet.
L. har
ådragit sig allmän uppmärksamhet genom några
populärfilosofiska skrifter, lika utmärkta för
originella tankar som stilistiskt behag. Bland
dessa må nämnas: Intuition, några ord om diktning
och vetenskap 1892; Poesiens logik 1899,
samt Studier och meditationer 1899. L. har äfven
uppträdt som läroboksförfattare i psykologi och
historia samt varit flitigt verksam i tidningar och
tidskrifter. Gradualafhandlingen 1893 afhandlade
Kants transcendentala deduktion af kategorierna.
Ogift.
Larsson, Liss Olof, riksdagsman. Född d. 17
jan. 1838 å gården Liss i Västannors
by af Leksands socken i
Kopparbergs län. Föräldrar: riksdagsmannen
i bondeståndet Liss
Lars Olsson och Kerstin Andersdotter.
L. förvärfvade sig
tidigt på egen hand sådan färdighet
i skrifning och räkning, att
han 1854 fick anställning vid storskiftesverket i
länet och anlitades flitigt vid bouppteckningar,
arfskiften, auktioner m. m. Redan 1865 valdes
han till landstingsman, i hvilken egenskap han
(med undantag af 1867) fungerade hela sin återstående
lefnad (från 1891 tingets ordförande).
Vid det första valet efter representationsförändringen
valdes han till ledamot af Andra kammaren,
som han (med undantag af en del af
majriksdagen 1887) tillhörde till och med 1890
års riksdag. Redan den resliga figuren i Leksandsdräkten
var ägnad att väcka ett uppseende,
som hans uppträdande i riksdagen ytterligare
förhöjde. L. visade sig nämligen snart
vara i besittning af en med starkt själfförtroende
förenad ovanlig snarfyndighet, hvilken ej skydde
att förvränga en motståndares ord, om han blott
kunde påverka kammarledamöternas sinnen i den
riktning, han önskade, och hade förvärfvat sig
ett ståndsbrödernas öfverstigande kunskapsmått.
Hans sträfvanden inriktades i första rummet på
sparsamhet med statens medel, särskildt sådana
»kulturens onyttigheter» som teatrarna, hvilkas
stats-anslag han gång på gång ville indraga.
I religiöst afseende visade han sig ytterst intolerant
och trångbröstad mot dem, som hyllade
en från hans egen afvikande uppfattning, och
bekämpade bl. a. den 1870 åt främmande trosbekännare
medgifna utsträckningen af medborgerliga
rättigheter. Så småningom framfördes
han, icke minst genom sin hårdnackade ovilja
mot försvarets stärkande, i landtmannapartiets
främsta led samt ådagalade under 1870- och
början af 1880-talen liflig nitälskan för den politiska
rösträttens utsträckning och den kommunalas
begränsning. Redan 1871 inkom han i
statsutskottet, där han hade plats ända till 1890
(sista året som vice ordf.). 1872–74 var han
suppleant för fullmäktige i riksbanken och 1874–91
samt 1892–93 ordinarie fullmäktig därstädes.
Han tillhörde äfven 1883 års försvarsutskott
samt var 1885, januaririksdagen 1887
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
