Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Larsson, Carl - Larsson, Carl Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Kasper», började L. sin verksamhet som illustratör
med teckningar för »Berättelser af R. Gustafsson»,
1875. Han lämnade sedan illustrationer
till Andersens »Sagor», 1876–77, »Ungdomens
bok» 1878, »Blomsterkonungen» af H. Sätherberg
1879, Wallins »Dödens ängel» 1880, Tegnérs
»Nattvardsbarnen» 1881, Strindbergs »Svenska
folket» 1881–82, »Sanningens vallfärd» af
Bögh 1883, Topelius’ »Fältskärns berättelser»
1883–84, för att med sina illustrationer till fru
Lenngrens »Skaldeförsök» 1884, och »ej minst i
sina stockholmska teckningar till Sehlstedts visor
1893, utveckla en blandning af kvickhet och
svenskhet, som hittills är ouppnådd».
L. begaf
sig på 1870-talet till Paris, där han med stormande
fantasi målade en del excentriska saker,
hvarmed han dock icke hade någon framgång.
Det var den dekorativa och monumentala konsten
han ville sträfva till, men hans tid var ännu icke
kommen härför. Så började han helt enkelt en
sommar ute i Grèz att se på naturen och i akvarell
afbilda densamma, och på 1883 års salong
erhöll han tredje klassens medalj för akvarellerna
Pumporna och Rimfrost, hvilka såldes till Göteborg,
medan ett par andra akvareller, trädgårdsmotiv
med figurer från Grèz, inköptes s. å. af
svenska staten. »Under åren närmast efter sin
framgång i Paris tog han oftast sina motiv från
sin egen närmaste omgifning, målade små taflor
från Grèz och sedan från Stockholm och västkusten,
målade sin familjs medlemmar i olika
situationer, målade en lustig bild af sig själf,
omgifven af sina kvinnliga elever i Göteborgs
musei målarskola, målade utsikter från södra
bergen i Stockholm – arbeten där han brottades
med tekniska svårigheter och det gällde att gå
naturens färgstämningar djärft och ärligt in på
lifvet. Han gjorde senare duktiga studier från
Dalarne – friluftsstämningar, stuginteriörer i solsken
och ljussken – och nådde i dem en styrka,
en finhet och en lokaltrohet i koloriten, fullt ut
lika intensiv som den man funnit i hans delikata,
solmättade eller gråstämda akvareller från Frankrike».
Vi nämna af hans arbeten från denna
tid: akvarellerna Vinet, dubbelbild 1884, Interiör
från Fürstenbergs galleri. Keramik 1886, Modern
1893, Nationalmuseum, Hustrun 1893, tjugu
små lavyrer i fyra färger från konstnärens hem
i Sundborn, Dalarne, 1897, hvilka, utgifna i färgtryck
under titeln Ett hem 1899, med text af L.
själf, uppväckte en allmän förtjusning. Redan
1896 hade L. för öfrigt utgifvit det humoristiska
arbetet De mina, hvari han fogat text
till en del gamla bilder, och kronan på verket
satte han genom sin bok Larssons 1902, en i
färgtryck återgifven samling af L:s olika berömda
barnbilder likaledes med text af L.
»L:s bilder
från hans hem, där han visar sig som oöfverträffad
barnframställare, där hvarje möbel tyckes
trifvas i en atmosfär af humor och harmoni, ha
mest bidragit till att göra honom till en hjärtligt
omtyckt målare. I dessa rufsiga småungar, skildrade
med kärlekens och konstnärens dubbla
skarpsynthet och fulla af den ljusaste svenskhet,
finnes tindrande glädje och vänlig skälmaktighet
och detta utmärker också L:s hela konstnärsskap.»
I olja målade L. 1885 Lilla Suzanne, Göteborgs
museum, 1886 Friluftsmålare och Främmande,
1891 Sista solglimten, 1892 De mina; i pastell,
1885 Ateljéidyll, Nationalmuseum, 1886 Vinterbild.
L., hvilken 1885 flyttade till Stockholm,
förestod 1886–91 Göteborgs musei tecknings- och
målareskola, men bosatte sig sedan åter i Stockholm
för att 1901 flytta till sitt ställe Sundborn
i Dalarne.
Som dekoratör hade L. försökt sig,
då han 1880 målat en plafond i Bolinderska
huset i Stockholm. I Göteborg fick han af
P. Fürstenberg två beställningar, som ledde
honom in på dekorativa arbeten. Den ena
var en triptyk i olja på duk, Renässansen,
Rococon och Nutida konst, som utfördes i Paris
1888–89 och belönades med guldmedalj på
världsutställningen, den andra väggmålningar al
secco i trappuppgången till Göteborgs elementarläroverk
för flickor, utförda 1891 och framställande
Den svenska kvinnan under olika tidehvarf.
L. har sedan 1896 utfört sex fresker i
Nationalmuseums trapphus: Carl XI och Ehrenstrahl,
N. Tessin d. y. och Hårleman, Taravals
ritskola, Lovisa Ulrika och K. G. Tessin,
Gustaf III inför antika bildverk, Sergel och
Bellman samt vidare plafonden och sex lunetter
i operans foyer. »L. har lärt af Japans och
rococons konst och helt säkert äfven tagit intryck
af Tiepolos dekorativa målningar, men han
är svensk till hela sitt kynne, och freskerna
i Nationalmuseum äro svenska i sin anläggning
och i sitt utförande, där det storslagna och festliga,
som vi af ålder älskat, i så rikt mått är att
finna.» Bland L:s arbeten märkas vidare mästerliga
porträtt, bl. a. af fru T., Selma Lagerlöf
och ej minst hans Själfporträtt (i Göteborgs
museum), en fresk, Korum på Ladugårdsgärde
(i Norra latinläroverket i Stockholm), en annan
i sin ljusa fägring förtjusande dekorativ målning,
Ute blåser sommarvind (i Göteborgs realläroverk),
m. m. 1894 illustrerade L. Rydbergs
Singoalla och 1896 utförde han den utmärkta
litografien S:t Göran och prinsessan.
Gift 1883 med Karin Bergöö.
Larsson, Carl Anders (i Maspelösa), riksdagsman.
Född d. 7 april 1819 vid
lägenheten Sågarkvarn i Mjölby
socken i Östergötland. Föräldrarna,
Lars Andersson och
Fredrika Magdalena Nordström,
voro ett fattigt arrendatorsfolk
under herresätet Hulterstad i
samma församling.
Gossen visade tidigt en brinnande vetgirighet, hvilken
fadern dock ingalunda var villig att tillfredsställa.
Men sedan fadern aflidit och modern gift om sig,
sattes han af styffadern i skola hos församlingens
klockare, hvilken icke allenast bibringade honom
det lilla mått af bokligt vetande, hvaröfver han
förfogade, utan äfven färdighet i fiol- och orgelspelning.
L:s mening var ock en tid att aflägga
organistexamen, men han kom genom en tillfällighet
att 1838 inskrifva sig å Linköpings landskansli
som renskrifvare. Följande år utsändes
han till landet som uppbördsskrifvare och tjänstgjorde
som sådan å skilda platser till 1842. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
