operasängare. Född i Stockholm d. 4 juli 1830. Föräldrar: förste expeditionssekreteraren Lars August Arnoldson och Fredrika Vilhelmina Raphael.
Student i Uppsala 1849, tog A. kameralexamen och tjänstgjorde ett år som e. o. i generaltullstyrelsen och några andra ämbetsverk. Hans inre håg drog honom emellertid till teatern, för hvars lyriska scen han ägde löftesrika anlag i sin härliga röst och stora musikaliska begåfning. Uppmuntrad af sin Uppsalakamrat Arlbergs lyckliga debut på Mindre teatern, ingick A. vid samma scen 1855 och debuterade liksom den förre i sångspelet Farinelli. Efter allvarliga studier under Ed. Stjernström och K. teaterns sånglärare J. Günther, uppträdde han i jan. 1858 på K. teatern såsom Max i »Friskytten» och erhöll anställning därstädes i juli samma år. 1858 och 1865 företog A. studieresor till Paris. Såsom en betydelsefull länk i utvecklingen af sitt konstnärskap räknar A. själf bekantskapen med en tysk f. d. teatersångare, Wieser, hvilken till följd af ett ogunstigt öde kommit att sjunga på ett schweizeri i Stockholm, där A. och Arlberg händelsevis fingo höra honom. Betagna af hans utomordentliga stämma och mästerliga tonbildning förmådde de honom att meddela sig undervisning. Bland de nära fyrtio olika partier, i hvilka A. med stor framgång vid K. teatern uppträdt, må nämnas: Eleasar i »Judinnan», Raouli »Hugenotterna», Tamino i »Trollflöjten», Huon i »Oberon», Almaviva i »Barberaren i Sevilla», Arnold i »Wilhelm Tell», Robert, Profeten, Fra Diavolo, Romeo, Faust, bergakungen i Den bergtagna, Radames i Aida, Tannhäuser. A. hade en utmärkt, väl utbildad tenor af lyrisk art.
Han dog för egen hand i Karlsbad d. 8 juli 1881. Gift med
Fredrika Dorotea Dag.
