skriftställare. Född d. 13 jan. 1781. Föräldrar: majoren vid artilleriet Lars Larsson Arnell och Sofia Elisabet v. Rosen.
Vid tretton års ålder sergeant vid artilleriet, hade han avancerat till major vid Kalmar regemente och till öfverstelöjtnant i armén, när han 1813 tog afsked. 1817 till förordnad landshöfding i Jämtland, förflyttades han följande året till samma plats i Halmstad, där han kvarstannade i fem år, då han emottog uppdraget att såsom tillförordnad statssekreterare handhafva krigsportföljen, hvilket förordnande efterföljdes af hans utnämning såsom ordinarie statssekreterare 1824. Som ämbetsman ådagalade A. en utmärkt skicklighet och stod hos konung Carl Johan i synnerlig nåd. Men offer för en okuflig spellystnad, störtade han sig ohjälpligt i fördärfvet och måste, ett år efter det han blifvit statssekreterare, taga afsked och lämna Sverige. Väl utom landets gränser, dömdes han såsom bedräglig gäldenär förlustig sina ordenstecken och att hållas till två års fästning.
I Finland, dit han begifvit sig, öppnade han i Åbo en bokhandel, blef rysk undersåte och sekreterare i Åbo länshushållningssällskap. Medan han ännu var kvar i Sverige, uppträdde han som författare och utgaf bland annat en broschyr: Huru skola banquerouter förekommas, vingleriet och ockret utrotas? -- hvilket sällsamt nog utkom samma år som hans eget obestånd yppades. I Finland ägnade han sina lediga stunder mest till öfversättningar af Scott, Irving, Cooper, Moore m. fl., och redigerade 1830--39 »Abo underrättelser».
Död i Åbo d. 6 Sept. 1856.
