Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Kræmer, Charlotta (Lotten) Lovisa von - Krafft, David von - 1. Krafft, Per, d.ä. - 2. Krafft, Per, d.y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta blef dock henne ej tilldeladt, enär hon af
förbiseende kommit att samtidigt publicera en af
dikterna i Vår tid.
Ifrigt nitälskande för det
kvinnliga släktets andliga höjande, stiftade hon
1872 ett stipendium för kvinnliga studenter i
Uppsala – det första i sitt slag. Till tidningen
»Idun» för d. 13 sept. 1895 har fröken K. lämnat
en själfbiografisk uppsats, hvars hufvudsakliga
del emellertid upptager en skildring af en episod
ur hennes ungdom – historien om en på tvenne
hjärtans ömsesidiga böjelse grundad, men det
oaktadt omsider bruten, öm förbindelse. Det är
en skildring, hvars hela genomgående ton förefaller
såsom ett genljud af ett brustet ackord i
författarinnans inre.
Krafft, David von, porträttmålare. K. var född
i Hamburg 1655 och systerson till den berömde
Ehrenstrahl, hvilken, sedan K. blifvit föräldralös,
kallade honom såsom medhjälpare till Stockholm,
dit han anlände 1675.
De hastiga framsteg, han
gjorde under sin morbrors ledning, ådrogo honom
den konstälskande Ulrika Eleonoras uppmärksamhet.
Hon åtog sig att bli hans beskyddarinna och
satte honom i tillfälle att 1684 företaga en utrikes
resa, hvarunder han ett år vistades i Danmark
och sedermera vid flera tyska hof för att porträttera
kungliga och furstliga personer. I Italien,
hvars förnämsta konstakademier och skolor han
besökte, vann han ett sådant anseende, att han
»blef af venetianerna brukad uti ett särdeles
publiquet arbete, hvartill de eljest sina största
mästare utvälja pläga». I Wien, där han porträtterade
hela den kejserliga familjen, erhöll han
underrättelse om sin kungliga gynnarinnas frånfälle,
hvilket dock icke inverkade menligt på
hans reseanslag, som tvärtom af Carl XI ansenligt
ökades.
Vid hemkomsten 1697 utnämndes
han efter Ehrenstrahl till »hofkonterfejare», upphöjdes
af drottning Ulrika Eleonora d. y. 1719
i adligt stånd, ehuru han aldrig tog inträde på
riddarhuset, och erhöll hofintendents titel 1720.
Död i Stockholm d. 20 sept. 1724.
Porträttmåleriet, som under Ehrenstrahl haft en af sina
mest lysande perioder i vårt land, aftog efter
hans frånfälle synbart och representerades under
senare delen af Carl XII:s tid af K. och hans
skola. Själf porträtterade denne Carl XII flera
gånger, bland annat under konungens vistelse i
Skåne 1717, hvarom följande händelse berättas:
K. hade blifvit kallad till Lund för att måla
konungens porträtt, och denne besökte ofta K. på
hans arbetsrum. En dag, när konstnären låg
sjuk i podager och endast en hans lärjunge, den
fjortonårige Lorentz Pasch, var närvarande, kom
Carl med några vänner dit för att se på porträttet.
Förmodligen för att roa sig åt ynglingens förlägenhet,
fattade konungen en knif och sönderskar
sitt porträtt, som K. hade under händer.
Den unge Pasch blef häröfver så förskräckt, att
han begynte gråta, men Carl skrattade och efterfrågade
hans namn samt lofvade att hafva honom
i åtanka. Från denna tilldragelse uppkom sedan
den historien, att Carl XII aldrig velat låta afmåla
sig och att K. gjort detta honom ovetande.
Emellertid finnas ej mindre än tre olika porträtt,
som K. målat af Carl, ensamt i Gripsholmsgalleriet.
Dessa och porträtten af Carl XII:s
generaler, i en sal på Drottningholm, torde äfven
vara de mest kända af K:s arbeten. Bland hans
många lärjungar voro Gustaf Lundberg, Lorentz
Pasch, d. ä., och Olof Arenius de mest bekanta
och framstående.
Gift 1: 1698 med Justina
Sofia Freidenreich och 2: 1707 med Elisabet
Speet.
1. Krafft, Per, d. ä., porträttmålare. Född i Arboga
d. 16 jan. 1724. Föräldrar:
handlanden Erik Krafft o. Anna
Greta Cupp.
K. ägnade sig
tidigt åt konsten under ledning
af den berömde porträttmålaren
Scheffel och reste 1747 öfver till
Danmark, där han för grefve Otto
Thott kopierade en stor mängd familjeporträtt
som förvaras på Gaunö sätesgård på
Själland. På samme gynnares bekostnad fick han
göra en resa till Paris, dit han anlände 1755 och
utbildade sig vidare under den då redan ansedde
Roslins ledning. Efter någon tid (omkring 1762)
kallades han af markgrefven af Baireuth till förste
hofmålare, på rekommendation af Roslin. Under
åren 1764 och 1765 uppehöll han sig i Italien
och erhöll, på återväg därifrån, kallelse att komma
till konung Stanislaus i Nancy, där han utnämndes
till hofmålare och kvarstannade till 1768.
Återkommen till Sverige, befordrades han äfven
här till hofmålare, erhöll 1773 professors titel
och blef s. å. ledamot af Målareakademien. Död
i Stockholm d. 7 nov. 1793.
I Sverige, som
vid den tid, K. återkom dit, var mer än någonsin
aristokratiskt, vann han genast stort förtroende
som porträttör och anlitades flitigt af en mängd
personer, hvilka önskade få sina drag öfverlämnade
åt eftervärlden. Också äro K:s arbeten,
hvilka i allmänhet röja gedigna och redbara studier,
och på ett naturtroget om just ej så synnerligen
idealiskt, sätt återgifva originalens utseende, tämligen
spridda i landet. Bland mera bekanta
nämna vi flera bland universitetskanslererna, i
myntkabinettet i Uppsala, porträtt af Bellman,
Kexél, herr och fru Schröderheim samt bondeståndets
talman vid 1778 års riksdag, Anders
Mattsson, m. fl.
Gift 1775 med Maria Vilhelmina Ekebom.
2. Krafft, Per, d. y., porträttmålare. Född
i Stockholm 1777; den föreg.
son.
Sin första undervisning
i målarkonsten erhöll K. af sin
far samt vid Målareakademien,
där han redan vid tio års ålder
erhöll en belöning. Efter faderns
död 1793 fortfor han att några
år studera i hemlandet. Omkr.
1797 begaf han sig till Paris och vann där sin
egentliga utbildning under den ryktbare David.
De taflor, han nu med tillämpning af Davidska
skolans manér utförde, väckte i Sverige uppseende
genom nyheten i sin hållning och förskaffade
1801 K. utmärkelsen att kallas till agré
vid konstakademien. 1800 begaf han sig till
Italien samt studerade där antiken och de stora
mästarne från 1500-talet. Sedan han 1803 erhållit
ett reseunderstöd, återvände han till Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
